Medvetenhet

Vad brukar ni tänka på för egenskaper första gången ni träffar en person? Tex. en potentiell blivande partner – vad är det första ni letar efter? Jag har upptäckt en sak med mig själv och det är att jag uppslukas av djupa människor som kan få min hjärna att ”expandera” , förstår ni hur jag tänker? Det är det första jag söker hos en människa, typ – kan jag komma till djupa nivåer i våra konversationer? Är personen intelligent och intellektuell? Lär jag mig något av att prata med den här personen? Är vi på samma plan?

Jag tycker att det är sjukt attraktivt med människor som vill utvecklas och gärna vill öppna upp deras mind-set genom att prata om hur man utvecklar sin hjärna – typ sina instinkter, sitt ego, medvetenhet etc etc.. Vad jag har märkt av så är det faktiskt inte så många människor som är så medvetna om detta, som man kanske önskar. Jag inkluderar mig själv här också. Jag skulle säga att jag  blivit mer medveten sista två åren, men jag är absolut inte ”där” än.

Vad menar jag med medvetenhet då? Om vi ska ta ett exempel: Ångest. Jag har haft väldigt mycket ångest till och från i mitt liv. Det handlar ju endast om mitt inre, hur jag väljer att se på situationer, hur min hjärna är betingad till att tänka, hur jag väljer att reagera och agera utifrån det. Vilket egentligen endast sitter i hur medveten jag själv är i mitt egna tankesätt. Det är något jag jobbar extremt mycket med att försöka utveckla, sedan tror jag att man aldrig kanske blir klar inom det området. Däremot desto mer mottaglig du är för utveckling – så är chansen större att du vinner på det. För ditt inre kontrollerar dig.

Men det tar tid, speciellt att lära känna sig själv på djupet. Jag har alltid trott att jag känner mig själv, men ändå har jag aldrig kunnat ha en förklaring till varför jag ibland agerar på ett visst sätt (typ destruktivt) i vissa aspekter, eller varför jag känner ångest ibland. Däremot så har jag verkligen öppnat mig själv sista.. två åren? för att lära mig om just det här och bli mer medveten. Det är jag väldigt glad/stolt över med mig själv, att jag valt att bli mer mottaglig istället för att jobba emot det och agera baserat på mitt ego jämt, typ.

Men om vi nu ska gå in på just det här med självmedvetenhet och mindset och hur jag kopplar det till andra människor. Såhär: Jag träffar så många trevliga människor i min vardag, som jag trivs med och gärna umgås med. Men om vi ska gå in på det här med ett val av en partner eller en ”vän för livet” så är det extremt mycket mer djupare än så som jag söker. Jag har blivit väldigt mån om vilka jag väljer att socialisera med, alltså min sociala krets – eftersom att det påverkar mig väldigt mycket. Umgås du med positiva personer som vill utvecklas, så påverkas du av det (obviously) densamma gäller om du umgås med någon som ser allt negativt. Förstår ni vart jag vill komma här? Att mind-set är sjukt viktigt och för mig är det verkligen den absolut viktigaste egenskapen hos en annan människa. Sedan kan man ju tänka på ett ”ytligt” plan att du bör omringa dig bland positiva människor, såklart. Men som jag pratade om, en potentiell partner, en vän för livet – där är det så viktigt att människan jag träffar delar samma vilja att lära sig. Vi behöver inte ha samma synsätt, för det är ju det som är kul när du inte har det och man kan lära sig av varandra. Men att personen däremot är medveten, och att man kan komma in i produktiva konversationer och just det tycker jag är SÅ svårt. ”den här nivån” med som jag pratar om. Där du alltså känner att wow, jag har verkligen öppnat mitt perspektiv i de här frågorna bara på grund utav den här människan. Det är fan unikt! Nu pratar jag då inte om te,x politik, eller siffror eller liknande.. Nu pratar jag om medvetenhet, mind-set, ego osv osv.. För det är trots allt det som är grunden till allt, hur dina relationer ser ut, hur ditt arbete ser ut.. Allt handlar om att jobba med sitt inre så du kan bemöta dina relationer på rätt sätt, ditt jobb m.m. och det är fasiken inte många som tänker på sånt här. Jag har verkligen träffat en eller två personer i mitt liv som jag verkligen kunnat komma in i såna här djupa produktiva konversationer med och det är typ farligt ändå, för det blir som ett beroende.

Jag vet inte riktigt vad jag ville få sagt med det här inlägget, men det är verkligen bara något jag går runt och tänker på väldigt mycket. Som sagt, jag träffar mycket positiva människor som jag trivs med. Men just det här ”next level” som du möter med vissa människor, det är fasiken svårt att hitta. Det är iallafall något jag letar efter första gången jag träffar en person. Hur vi kan mötas i våra samtal, hur vi kan uppnå djuphet i våra samtal. Jag vill bara öppna upp mitt sinne och lära mig saker. Så vill man fånga upp mitt intresse så är vardagligt ytligt snack absolut ingenting som intresserar mig. Sedan behöver man ju inte alltid gå ”deep deep” men, så länge våra konversationer GER mig och dig något, så är det intressant! Jag värderar sådant väldigt högt.

Hur medvetna är ni? Är det här något som ni tänker speciellt mycket på? Vad är det första ni söker hos en annan människa?

 

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte passar in i ”ditt normala”

Nu vill jag ta upp ett ämne som jag säkerligen tagit upp i bloggen förut, men som jag tycker är helt klart värt att lyftas igen.

Enda sedan jag var liten så har jag alltid fått höra att jag är ”för hypad” eller borde ”ta det lugnt” eller att jag är ”konstig” , alltid ”för” mycket av något. Det är något som jag klampats med fram och tillbaka, jag har växlat mellan att jag ska vara stolt över den jag är till att försökt anpassa mig så mycket att jag tappat bort mig själv och slutligen varit så obekväm att jag inte har vågat ta plats överhuvudtaget. Det har varit påfrestande att få höra att man är ”för” mycket av något, även om jag tror att de som har sagt det till mig har sagt det med välmening för att ge mig råd. Tyvärr blir det lite motsatt effekt av det hela för att det istället gjort mig obekväm vilket har lett till att jag försökt anpassa mig till någon jag inte är och helt ärligt så har jag missat möjligheter på grund utav det.

Jag ser gärna att man lär sig nya saker varje dag och att man jobbar på att utvecklas. Jag tar gärna råd från människor och ser det faktiskt oftast som något positivt när jag möts av konstruktiv kritik eftersom att jag vill utvecklas som individ, specifikt när det kommer till mitt arbete. Jag har fått väldigt mycket bra tips och råd från chefer, kollegor et.c när det kommer till exempelvis mäklaryrket. Där har jag mycket att lära mig och min chef lägger ner väldigt mycket tid på att lära ut oss om självledarskap bland annat. I sådana aspekter ser jag det positivt, typ hur du lär dig att anpassa dig till personen du möter, hur du kan anpassa dig till att ni skall kunna mötas i samtalet och förstå varandra. I mitt yrke så är det väldigt viktigt att du och kunden förstår varandra och därför är det alltid lärorikt att lära sig att möta alla olika personlighetstyper. Det är ett exempel av något du faktiskt kan påverka.

Däremot så känns det som att en del människor förväxlar konstruktiv kritik av vad en individ kan påverka, och vad den inte kan påverka. Visserligen är det nog möjligt att allt går att påverka, men vad man ”bör” påverka. För det är två skilda saker. Så länge man inte är en dålig människa och är rent utav elak mot andra så får man faktiskt acceptera att vi är olika och man kan inte tycka om alla, ganska enkelt eller hur? 😉

Men såhär fungerar det, du är en individ med din personlighet & ett betingat beteende. Däremot så anpassar vi oss ibland inför olika situationer / olika människor. Har ni tänkt på det någon gång? Vanligast är att man är ”en person på jobbet” och en annan hemma, för att när man jobbar så är det andra förutsättningar och man vill vara sitt bästa jag framför kollegor, eller så kommer en ”dominant” sida fram av sig själv kanske, men hemma eller bland vänner så kanske man inte alls är dominant. Det kan vara lite olika delar som det kan handla om som man anpassar. En del sker omedvetet medans vissa sker medvetet. Jag brukar tänka att min ”fokuserade arbetssida” på jobbet sker omedvetet eftersom att där är jag bara i en annan miljö där jag per automatik ändrar mitt beteende, medans jag brukar tänka att min personlighet kan jag anpassa beroende på vem jag är med – till viss del! Möter jag en väldigt lugn människa så försöker jag hamna på samma nivå och möta personen i samtalet till exempel.

Känner ni igen er? Det är supebra om man är duktig på att anpassa sig eftersom att man då har lättare att kommunicera med fler människor, man har lättare för att få andra människor att förstå dig och så vidare. Finns en hel del positiva effekter med andra ord. Däremot så tycker jag själv att det är viktigt att INTE anpassa dig för mycket till andra människor eftersom att du lätt då tappar bort DIG själv, vem DU är som person. Jag brukar tänka på det när jag fått höra att jag är ”för hypad” (vad det nu än betyder?) och att jag borde ”tona ner mig” då brukar jag se det här exemplet ovan med att anpassa sig som ett bra sätt att se det hela på. För jag kan, absolut anpassa mig sjukt mycket till att ”tona ner mig” själv. Jag är mycket väl medveten om att jag är en ganska färgstark individ, en del tycker nog att det är påfrestande att vara med mig eftersom att jag kan vara lite ”överallt”, jag är lite stojjig, lite vild och sådär. Men, jag vet också om att jag ger oftast väldigt mycket energi genom att bara vara mig själv. Så jag har ju givet fått höra både positiva och negativa delar med att vara så som jag är – men precis som allt! Jag KAN tona ner det, men frågan är om jag vill det? Svaret är nej där! Jag vill att du som person som möter mig ska tycka om mig för den jag är. Inte för att jag har lagt ner så jädrans mycket energi på att anpassat mig till dig. Vem är jag då? Tids nog tappar man bort sig själv för att man ska anpassa sig konstant till precis allihopa.

Jag har själv försökt ”ändra” på mig, det tog mer energi från mig och jag blev inte mer omtyckt för att jag försökte vara mer ”normal” och inte ”för mycket” (som en del väljer att uttrycka sig så fint.) Jag har lärt mig att kunna anpassa mig till viss del mötas i samtal, men jag kan/vill inte ta bort det som gör mig till den jag är. Jag är såhär och du kanske inte tycker om mig för det, men det är helt okej. Man är inte gjord för att vara omtyckt bland alla. Sen så the master piece i allt detta är att faktiskt lära sig att kunna vara sig själv, även om man är på ett visst sätt och ändå kunna möta en total motsatt till dig själv men ändå kunna klicka utan att behöva anpassa sig totalt till en helt annan människa. Dock så finns det inskränkta människor som har en ramsättning för hur man ”ska vara” och vad som är normalt. Då är det deras hjärnor som behöver tämjas, inte du. 😉

Om jag har kommit någonstans i livet, så är det bara tack vare att jag är den jag är. Min sociala förmåga och min personlighet är det som gjort att jag har knutit kontakter och lyckats skapa den väg åt mig själv så jag är där jag vill vara. Men även om jag på något sätt har hittat en trygghet i mig själv och kommit fram till den punkten att jag inte ska behöva ändra mig för någon annan, så kan jag ändå tycka att man bör vara mer försiktig med vad man säger. Man får faktiskt tänka sig för innan, är det här något som personen kan ändra på? Eller rättare sagt, bör ändra på? Vad kan man påverka utan att det faktiskt tar bort en hel personlighet? Man måste vara försiktig med sånt, det är ju lite sånt som gör att människor idag inte vågar vara sig själva. 🙂 Så mitt råd till dig som läser detta: Våga vara dig själv så länge du inte sårar någon annan, våga ta plats och våga vara lite ”knäpp” , du är den du är och det är det som kommer ta dig längst här i livet!

 

Jag önskar att jag var en sån person som kunde se på tv i några timmar och bara koppla av.. Men nae.

Äntligen fredag! Jag brukar inte lägga så mycket fokus på om det är helg eller vardag just för att jag inte brukar tycka om att leva mitt liv beroende på vilken veckodag det är. Jag tycker att ibland lägger en del människor på tok för mycket fokus på att ”överleva veckodagarna” för att leva för helgen endast vilket jag tycker är fel mindset. Ska du vara nöjd med två dagar på en hel vecka som består av sju dagar? Nää, då får man omprioritera i livet till att göra något man tycker är roligt! Lättare ”sagt” än gjort kanske, men å andra sidan så är inget omöjligt 😉 Men, såklart man kan vara trött ibland och längta efter helgen – det är inte det jag menar. Hoppas ni förstår mig rätt. Men just nu är jag så himla glad att det är fredag och att jag har absolut i-n-g-e-n-t-i-n-g inplanerat ikväll. Jag hade egentligen middagsplaner ikväll, men jag avbokade det. Just nu behöver jag lyssna på min kropp och den skriker efter att vara hemma & ta det ”lugnt”. Så jag tänkte ta den här fredagen i all ära till att skriva, lyssna på podcast’s och lite sånt mys. Sällan jag bara är hemma och inte gör något speciellt. Typ se en film? Hundra år sen ju! Men min adhd kickar igång så det lär ju inte bli en sådan avkoppling ikväll heller haha.. Något produktivt måste jag ju ändå göra. Så att skriva i min ”bok” blir perfekt och lära mig lite genom podcast’s.

Jag har fått väldigt mycket bra tips på olika podcast’s som jag ser fram emot att lyssna på. Jag är egentligen ingen ”podcast människa” däremot så tycker jag om att lära mig och nu har jag fått tips på bra, lärorika podcast’s så det känns ändå spännande. En handlar bland annat om mind-set, att ”tänka rätt” vilket jag tycker är väldigt intressant ämne. 🙂 Jag ska lyssna ett avsnitt och utvärdera om jag tycker att det är värt att dela vidare här i bloggen.

Men men.. Det ska bli så skönt att vara hemma ikväll. Den här veckan har verkligen varit full frulle från morgon till kväll så har jag är helt slut. Men det har varit en bra vecka helt klart fyllt av jobb och trevligheter. Igår var helt klart en bättre kväll då jag åt på Un Poco med mina gamla chefer som jag jobbade med när jag bloggade som mest. Men Un poco!? Såååå bra mat där, herregud! Det var första gången jag åt där. Jag har velat gå dit så länge men det har aldrig blivit av. Så igår fick jag äntligen testa mina friterade oreos som jag har längtat efter att testa! Alltså verkligen så sjukt bra ställe, gå dit!

Nej nu ska jag dricka en kopp kaffe och svara på era kommentarer i förra inlägget. Så KUL med den responsens jag fick på inlägget. Har fått mail från en massa tjejer också som velat prata om det ämnet, det känns jätteroligt att fler känner som jag och att ni faktiskt vill prata om det med mig också! ♥

Deppigt det ser ut haha. Men Stockholm var faktiskt varit soligt och fint den här veckan, så bilden ljuger lite.

Kan fortfarande inte släppa dessa friterade oreos.. så jäääkla goda. Food porn!

 

”Bara sex”, eller?

Ett ämne jag skulle vilja ta upp ikväll är sex. Jag vill bara påpeka att jag tycker att sex är naturligt att prata om, speciellt när vi kan ha så olika synsätt på sex så jag anser att det faktiskt kan vara nyttigt att läsa/höra utifrån andra perspektiv än bara sitt eget.

Jag har kommit i diskussioner om sex med flertal vänner (både tjejer & killar), där 99% utav dem jag pratat med inte riktigt kan sätta sig in i mitt perspektiv om sex. Möjligen hör dom vad jag säger, men dom förstår inte vilket jag är helt fine med eftersom att det kan vara svårt att öppna upp sitt tankesätt för något som redan är så ”betingat på hur det ska vara” – eftersom att alla, förmodar jag, har sedan man blev sexuellt aktiv hittat sitt eget sätt att utföra sin sexualitet.

Det jag har kommit fram till när vi pratat om detta är att – jag inte är lika öppen med sex som de flesta jag pratat med är. Jag har även också ofta fått höra meningar i liknelse med: ”Jag har aldrig träffat någon som har en sådan syn på sex. Du har verkligen en ”grej” för sex, att det är så mycket större än vad det är”

Jag förstår givetvis att jag inte är ensam om att dela dessa tankar kring sex, men som sagt: 99% utav de jag pratat med (killar specifikt) delar inte mitt tankesätt. Så jag vill dela med mig lite om mina känslor och tankar om sex och sedan kanske det finns fler som känner igen sig i det jag skriver? Eller vad vet jag, jag kanske är helt ensam på jorden med att känna som jag gör. Lol. Men ibland kan jag faktiskt känna mig ensam i det och nästan önska lite att jag hade en mer öppen syn på sex. Jag pratade igår om att vissa människor kan vara inskränkta ”generellt” sätt, allmänt. Typ i det ”normala” , jag ska erkänna att jag själv är inskränkt i min verklighet kring sex och jag har förståelse för andras synsätt, men jag kan absolut inte öppna min egen ”spärr” som jag har just gällande sex.

Jag har tidigare berättat för er om att jag är demisexuell, dvs jag kan bli sjukt attraherad och känna attraktion, men sex kommer in först i bilden när jag känner ett starkt känslomässigt band till personen. Detta har blivit ett så stort ”problem” för mig många gånger. Eller problem kanske är i fel bemärkelse, men jag har fått försvara mig så många gånger när sex kommit på tal, eller om jag har börjat dejta en kille och då kan jag fått höra att jag ser ”för stort” på sex. Sedan visserligen tänker jag då bara att den killen inte är rätt för mig om han inte kan förstå att sex för mig är väldigt stort. Men jag på något sätt önskar ändå att fler hade mer förståelse/mer okej med att för vissa, är sex en stor grej – och ja trots att jag är 24 år gammal. En del människor är extremt oreglerade när det kommer till sex och jag lägger inte en särskild vikt vid det – och jag önskar densamma respons i mitt fall. Precis som att de människor som kanske har fler sexpartners inte vill behöva försvara sig eller känna sig dumma för det, vill jag samtidigt inte heller behöva försvara mig. U get my point?

Jag kan helt öppet och ärligt säga såhär, jag är en väldigt sexuell person. Jag älskar att utforska och ja, såklart vill jag ha sex med min partner- mycket! Men har jag inte en partner, så tänker jag inte på sex. Jag har liksom aldrig känt ett sug efter sex, typ ”Nu måste jag hitta någon som jag kan ligga med” som jag vet många gör. Min hjärna kan inte tänka så (om jag är singel då dvs.) även om jag försökt vara mer öppen kring sex. Jag har haft ett ”one night stand” i mitt liv (som var en väldigt bra killkompis) men ja, en person som jag inte hade känslor för och den ångesten som jag kände efteråt var den värsta ångesten jag någonsin upplevt. Sexet gav mig ingenting. Det var helt känslolöst och det var liksom ”bara sex” Jag kunde inte njuta en sekund, det enda jag tänkte på var alla ”fel” som hände, hur obekväm jag var osv osv.. Där och då bestämde jag mig för att aldrig utsätta mig själv för den ångesten igen, jag vill aldrig behöva känna så igen.

”Bara sex” för mig är totalt meningslöst. För mig är sex känsloladdat, passion, energi, ögon som möts och fjärilar i magen. Det associerar jag till sex. För mig är sex 100% bara känslor. Känslor av kärlek som gör mig attraherad till personen, tankar om en fin framtid tillsammans – som gör att jag känner lust. Jag vet inte om det är för att jag är en människa som tänker extremt mycket generellt (Det har jag berättat för er tidigare) vilket gör att jag helt enkelt inte kanske ”kan” släppa ”kontrollen” som jag känner att jag behöver ha om jag är med någon jag inte är kär i. När jag känner kärlek för personen så kan jag leva mig in i nuet och njuta. Vilket jag annars inte kan, som jag skrev ovan: utav tidigare erfarenhet faktiskt fick uppleva att jag inte kan. Sen så kan man säkerligen betinga bort det beteendet, men jag vet inte om jag vill göra det faktiskt. För det är en del av mig, min integritet och jag känner mig bekväm med mitt tankesätt och jag vet inte om jag vill ändra det bara för att andra i samhället ser mer öppet på det. Dock så säger jag inte att det inte kan vara påfrestande, för som jag sa har det tagit mycket energi i mitt liv till att behöva förklara för personen jag dejtar varför vi inte kan ha sex på flera månader (vilket många killar förväntar sig redan i tidigt skede)

Jag vet inte, sjukt komplext allt det här med sex och kärlek. Men det är fascinerande hur vi kan ha så olika syn på det. Finns det någon där ute som känner igen sig i det jag skriver? Berätta gärna ert synsätt på sex (om ni vill)

Tänker jag kanske bara för mycket?

 

”Försöka rationalisera en väldigt jobbig period i mitt liv”

Ikväll är en sådan kväll då jag inte kan sova. Tankarna fumlar omkring i hjärnan – så jag tog tillfället i akt genom att skriva i bloggen då istället. Perfekt tillfälle!

Jag pratade med en vän tidigare idag i telefon. Då kom vi in på min blogg, varpå jag förklarade varför jag ”tappade mitt blogg-intresse” Jag förklarade då att jag kom till en punkt där bloggen inte gav mig något till slut. Jag kände mig inte förstådd när jag skrev djupa texter om mina tankar. Det jag minns att jag oftast kände var att det var svårt att förklara mina tankebanor. Jag har ett (vad jag själv vill tycka) ett relativt öppet mind-set – vilket inte alla har. En del människor kan vara rätt instängda i det ”normala” och (förlåt) men ibland rätt inskränkta i deras verklighet, vilket leder till svårigheter att kunna se utifrån andra perspektiv. Eller helt enkelt bara kunna läsa objektivt.

När jag berättade detta till min vän så fick jag ett utomordentligt svar tillbaka som löd i liknelse: ”Men det är ju det som är så kul, att utmana sig själv till att förklara bättre och skapa förståelse.” Vilket jag nappade på. Istället för att sluta skriva om det jag faktiskt tillfredsställs av att skriva om så ska jag helt enkelt försöka förklara mig bättre.

Om ni kollar tillbaka i arkivet, ungefär runt år 2014 (då jag vann pris för årets mest personliga blogg) så ser ni tydligt att jag var mer öppen och mina tankar och känslor än vad jag var på senare år. Sista tiden innan jag faktiskt ”slutade” blogga så var det mestadels ytligt innehåll i min blogg vilket jag inte kände mig bekväm vid. Mitt ”main” fokus på bloggen har aldrig varit ytliga element, utan det har varit en bråkdel av det jag faktiskt velat förmedla med min blogg. Tyvärr blev det oftast en del påfrestande diskussioner i kommentarsfältet varje gång jag öppnade upp mig så jag anpassade helt enkelt bloggen i ett mer neutralt läge för att undvika att liknande situationer skulle uppstå. Men nu har jag bestämt mig för att faktiskt våga öppna mig mer, men att försöka förklara på ett mer pedagogiskt sätt. 🙂

Jag har trots allt alltid älskat att skriva. Under denna tid när jag inte har bloggat så har jag skrivit en hel del i (mitt älskade) Word. Vad vore jag utan Word? Jag mår så extremt mycket bättre av att få skriva av mig, speciellt när jag har sådär överdrivet mycket jobbiga tankar som snurrar omkring i huvudet på en. Helt klart ett vedervärdigt tips – öppna en blogg, skriv i dagbok, eller som jag – i ett word dokument – när du känner att du har så mycket röriga tankar i huvudet & du vill/behöver rensa hjärnan lite. Jag drar gärna en liknelse mellan att skriva som att sitta hos en psykolog. Det är ungefär densamma koncept, du behöver få ur dig lite skit. 😉

Jag la ut en insta-video för ett tag sedan på ett specifikt word-dokument som jag håller på att skriva (som i just detta skede ligger på ca 50 sidor) Herregud vad det har hjälpt mig. Jag är tyvärr en sådan människa som gärna vill överanalysera allt vilket i sin tur kan göra det väldigt jobbigt för mig eftersom att jag då kan ligga sömnlös om nätterna och hjärnan går på högvarv med tiotusentals olika scenarion i huvudet som kan ”tänkas hända” eller som redan har hänt. Medicinen för att undvika det har då varit att skriva i just det här word-dokumentet som numera har fått en egen titel.. även kapitel. Kan ni gissa vad det är jag skriver på då? 😉 Tanken var först inte att skriva det som en ”bok” utan mer försöka rationalisera en väldigt jobbig period i mitt liv, vilket jag valde då att göra genom att försöka skriva ner det utformat på ett sätt så jag kunde läsa det ”objektivt” efteråt. Vilket ledde till att jag förstod att det kanske kan vara något som faktiskt skulle kunna vara intressant på bokmarknaden. Däremot har jag inte bestämt mig ännu om jag skulle vilja släppa min skrift ”offentligt” eftersom att den är oerhört privat och faktiskt handlar om en utav de mest smärtsamma tiderna i mitt liv. Det är alltså inget som jag har delat med mig av på bloggen tidigare, det är knappt så att någon i min närhet ens vet. Så personligt är det. Men jag får se, jag kanske känner mig redo i framtiden – vem vet.

Men en sak i taget, nu ska jag börja med att öppna mig mer här och blotta ut min knäppa hjärna lite i bloggen. Nästa samtalsämne jag tänkte skriva om blir SEX. Jag får oftast höra att jag har en väldigt ”annorlunda” syn på sex (om man tänker generellt sätt) så jag ville dela med mig lite av mina tankar rörande det och se om det kanske finns fler som känner igen sig och kan relatera till hur jag tänker? Men det tar vi som sagt i veckan. Nu ska jag faktiskt försöka sova.

Gnight!♥

 
 

Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen. I samband med detta vill jag få min röst hörd för oss kvinnor, så jag använder den makt jag har via sociala medier att få den rösten hörd. Jag väljer att dela med mig av en tidningsartikel från när jag för första gången valde att prata om den fysiska & psykiska misshandel jag fick uppleva vid 15års ålder av en 10 år äldre man. Det tog mig tio år att våga prata om det, acceptera det som hänt men framförallt 10 år av läkning. Det uppmärksammades i tidningar och i samband med detta valde jag att försöka få fler kvinnor att våga få sin röst hörd, våga ta hjälp. Jag fick massvis med mail från utsatta kvinnor som berättade om deras situation. Som vågade ta steget mot en anmälan. Men än är vi inte där. Därför väljer jag på denna dag att inte skämmas för det som hände mig, jag väljer att ännu en gång ta vara på min röst och få den hörd.

Idag skrev även en man på sin Facebook ”är det idag man INTE får slå sin kvinna? Haha” och skämtade bort kvinnofridskränkning som om det vore ingenting.

Vi kvinnor, män, barn, icke binära bör lyftas varje dag. Ja. Men, den här dagen är extra viktig för mig. För alla kvinnor. Inte främst bara för att lyfta oss kvinnor, men också för att belysa de samhällsproblem som fortfarande ligger kvar i vårt samhälle.

Samhällsproblem som kvinnofridskränkning där psykisk och fysisk våld har blivit en vardag. Våldtäktsoffer. Sexuella trakasserier.

Jag blev så arg när jag såg att man kan skämta bort något som skapat sådana inre sår hos en annan människa, som om om det vore ingenting. Strukturen i vårt samhälle har gjort att vi kvinnor som drabbas blir bemötta som om det vore ingenting. Det leder till att vi inte vågar säga ifrån, sätta stopp, polisanmäla eller våga ta hjälp. Det leder till psykisk ohälsa, depression, i värsta fall självmord. Eller att vi blir mördade av vår gärningsman, för vi orkade helt enkelt inte ta ännu en fight för att bevisa för resterande att vi faktiskt blivit ett offer.

Man vågar inte, man orkar inte. Ingen kommer ändå förstå, folk kommer ändå se det som att ”det var nog inte så stor grej, hon överdriver” man orkar inte ta ännu en fight, speciellt inte inom det juridiska för att det finns en stor risk att det rivs upp mer flashbacks, trauma och inre sår i själen – och det slutar med att man står där ensam kvar ändå. Men att alla vet, hur man försökte. Tankar går hos människor – Hon ljög säker. Hon överdrev. Där står man ensam och ser ut som en clown för samhället. Det blev inte bättre, bara värre.

Det här är stora problem som existerar. Främst vilken syn vissa män har på kvinnor. Att en del män tror att det är okej att lägga handen på en kvinna. Att ett nej inte är ett ja. Att män tror att våra kroppar tillhör dom. Att folk skämtar bort det som att det vore ingenting. Att kvinnor inte får det rätta stödet och hjälpen till att våga lyfta sin röst. Att lagen inte är tillräcklig, att straffen inte är tillräckligt höga, att våra domstolar inte tror på oss.

Vi behöver fler resurser inom de organisationer som finns för att hjälpa utsatta kvinnor främst. Hur utökar vi de resurser som finns? Satsa mer pengar. Om vi får röst hörd och blir tagna på allvar kan vi TILLSAMMANS stå emot våld, våldtäkt, sexuella trakasserier, kvinnofridskränkning m.m. Möjligen kanske fler vågar anmäla, vilket tyvärr oftast inte är en självklarhet. Vi missar statistik som kan vara otroligt viktig för att kunna bekämpa den här formen av problematik.. I vissa fall vågar kvinnan anmäla, men tyvärr försent när bevisen inte är tillräckliga eftersom att det kanske ej finns dokumenterat då. Vi behöver helt enkelt mer stöd och förståelse, att veta att man kan våga prata om det här. Det kommer att skapa en stor skillnad både rent formellt i samhället men även juridiskt. Kanske höjs straffskalan på dessa brottmål, kanske får vi det stöd från polis, advokater och kvinnojouren som gör att vi kan våga och ta fram allt som krävs också för att mannen ska bli straffad.

Sverige idag är inte där. Jag skämdes så mycket att prata om det som hände mig, jag fick inte det stöd som krävdes vilket i sin tur ledde till – ingenting. Förutom att jag stod där, ensam, delad på tiotusentals delar.

Det finns tyvärr en större mörk historia om ett annat rättsfall jag blev involverad i. Där jag blev drabbad ännu en gång. Ett offer för en man. Ett offer för hur Sveriges rättssystem svek mig, men det kommer jag att ta en annan gång för just nu är jag inte själv där än att ta itu med det offentligt.

Jag är så djupt ledsen i min själ att det fortfarande är såhär. Det kanske inte är något man belyser extra i vardagen, men när man går/gått igenom något sådant här själv så ser man tydligt vilka brister det fortfarande finns.

Så snälla, kan vi ta den här dagen tillvara och inte skämta bort något som är så otroligt otroligt viktigt, kan vi ta den här dagen tillvara och upplysa samhällsproblematiken lite extra och möjligen, möjligen kanske i framtiden så slipper det vara såhär.

#standtallactingsmall #girlpower #Tillsammans #Aldrigensam

Om du  blivit utsatt, eller känner någon som blivit utsatt för antingen våld, sexuella trakasserier, hot, våldtäkt m.m måste ni våga prata om det. Våga ta hjälp, alternativt om det inte gäller dig själv utan en nära – finns där som stöd och hjälp din nära att komma loss/våga anmäla. Man ser inte själv ljuset i tunneln när man står där (Jag vet) men allting kan bli bättre. Om det är akut ring 112. Men annars finns en hel del annat som också kan vara viktigt att tänka på, samt olika organisationer som du kan vända dig till. Jag vet att det känns hopplöst ibland, och även om vi inte är där ännu så är det värt att försöka ta det rättsligt, i vissa fall vinner vi. Det är viktigt att du pratar med någon också. Det kan vara en vän, psykolog, kvinnojouren etc.. Det finns trots allt hjälp att få. Ni får jättegärna kontakta mig, blogg.desiree@gmail.com om ni inte vet vart du kan vända dig eller behöver stöd. ♥ Jag vill även tillägga att du är ALDRIG ENSAM, även om det känns så. Du är inte ensam, vi står med dig tillsammans.

jag inhämtade lite information från http://www.valdmotnara.se som kan vara viktigt för dig som blivit utsatt att tänka på samt vart du kan vända dig om du blivit utsatt. ♥ Det är länkar så det är bara att klicka in på dom för att komma till de olika hjälporganisationerna.

För dagbok. Anteckna var och när du blir kränkt, hotad eller slagen, liksom hur och var på kroppen du blir slagen. Då har du något att gå tillbaka till och kan lättare komma ihåg vad som hänt.

Anförtro dig åt vänner eller någon annan du kan lita på, berätta om din situation. Då kan de stödja det du säger i en eventuell rättegång.

Dokumentera skadorna. Skriv upp och försök fotografera skadorna själv. Vid läkarbesök ska du kräva att läkaren tar fotografier. Även om du inte gör något åt situationen direkt så finns bilderna kvar den dag du eventuellt vill göra en anmälan.

Tvätta inte kläder du haft på dig i samband med misshandel eller sexuella övergrepp.

Spara hot du får på telefonsvararen, via e-post eller sms. Sänd dem vidare till vänner som kan lagra dem.

Gör en polisanmälan. Våld i nära relation är ett brott! Det är viktigt att polisanmäla misshandeln, både för din egen skull och för att din partner eller din föräldrer, om du är barn, ska inse att det är en kriminell handling. Läs mer på polisens informationssida om brott i nära relation; Kom till oss.

Kvinnofridslinjen ring 020-50 50 50

Jourhavande medmänniska ring 08-702 16 80 (varje natt från 21.00-06.00)

ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige

SKR, Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund

RFSL, brottsofferjour

Riksorganisationen mot sexuella övergrepp (HOPP)

Somaya för kvinnor och tjejer med utländsk bakgrund

Terrafem har flera språk för kvinnor med utländsk härkomst

Hjälplinjen för kris- och stödsamtal ring 020-22 00 20 (öppet 13.00-22.00)

Dinarättigheter.se

Här finns olika exempel på Psykisk våld. Känner du igen dig? Våga prata, våga ta hjälp. Om vi pratar om det mer, informerar varandra och visar att vi står tillsammans kanske vi kan komma längre i samhället. Rädda fler. ♥

Den här låten delar jag också. Den har varit betydelsefull för mig i mitt läkande. ♥

 

P A R I S – review / best tips a’la ”Parisian style” clubs & restaurants

Som ni vet så åkte jag och en av mina bästa tjejkompisar en sväng till Paris (igen.) Jag vet inte hur många gånger per år jag är där men det blir några gånger. Mitt andra hem ♥ Det jag älskar med Paris (om du går till rätt ställen) är atmosfären, allt känns ”drömmigt” på något sätt. Oavsett vad du har för smak och preferenser så hittar du alltid rätt i Paris. Jag trivs ju i det lite mer ”residens” områdena i Paris. Jag blir inspirerad av alla vackra människor som går förbi. Känslan när du sätter dig på Hotel Costes (en SUPERrestaurang i Paris som är kända för deras atmosfär och mat) den känslan går liksom inte att beskriva.. Det pirrar i hela kroppen hihi. Det är lite av den dyrare smaken, men det är det fasiken värt det. Dom har en så mysig liten ”innergård” där du kan sitta och äta middag/lunch i. Samtidigt så är det så himla fin miljö, dom har ju en helt annan stil på inredning i Paris. Dom kör ju på den här lite mer maffigare, äldre , lyxigare stilen. Stora pampiga stolar, guldiga ramar, mycket rosor etc etc.. Jag älskar det! Jag är egentligen inte för den här kalla Skandinaviska stilen, men å andra sidan har det väl med resterande av interiören och göra. Men där kan du sitta, och jag som (tyvärr) är en rökare slipper bli dömd för nästan alla röker i Paris. Visst det är ingenting som jag står för att man ska göra, men å andra sidan så är det rätt obekvämt att alltid få blickar så fort man tänder en cigg som hemma i Stockholm. Men det stället kan jag iallafall varmt rekommendera för att sitta en fin sommareftermiddag som vi gjorde. PS.. det är också rätt kändistätt ställe så se upp för vem du kanske hittar 😉

Jag tänkte tipsa om lite fler restauranger och ”klubbar” ni kan gå till,vi brukar liksom inte åka runt och turista så mycket för det gjorde vi första/andra gångerna i Paris. Då tog man liksom en roadtrip igenom hela staden för att se Eiffeltornet, Triumfbågen, Louvren, Notre-dam osv.. Men sådant går ju att googla! Dom här ställena är kanske inte lika lätt att hitta eftersom att man lätt kan hamna i ”turistbubblan” om man googlar bra restauranger/caféer i Paris.. Då kan det lätt sluta med att du hamnar på Champs Elysée som är känt, men som jag gärna undviker..


Mina topp tips på restauranger/klubbar/drinkställen i Paris:

Le George V (Ligger precis bredvid hotell George V, så inte den på Champs Elysée.)
♥ Hotell Costes
♥ The Peninsula hotell Paris (Att bo på, eller bara ta en drink/äta hos)
♥ L’ Avenue (Frankrikes bästa sniglar)
♥ Four Season hotell, samma här antingen för att bo eller drinka/äta. Deras bar/lounge är så mysig!
♥ Victoria Paris, det är det ABSOLUT BÄSTA stället att gå om du vill äta en annorlunda middag! Läs mer om det lite längre ner, men rekommenderas VERKLIGEN för dig som vill ha lite kul!
♥ Le Baron, ett litet mer exklusivare ställe att festa på. ”Saved for 150 jetset guests” men det är ganska enkelt att som svensk att komma in ändå. Charma vakterna lite bara 😉
♥ Raspoutine Paris, ”This ultra trendy Russian-themed nightclub is filled with models and high rollers. Dress your best, the bouncers are selective. Enjoy! Parisianist.” Det krävs att du känner någon för att komma in här, men det går alltid att charma vakterna om du kanske ska köpa en del.

Det är mina tips! Så detta är vad jag föredrar, och jag brukar röra mig/bo runt 16/17 arr för det känns mest säkert speciellt när du ska gå själv som tjej någonstans. Man ska vara försiktig i Paris. Dessa ställen är absolut kanske lite dyrare ställen, sen finns det 1000 bra restauranger/klubbar som kanske inte är lika ”mycket” på det sättet men vi alla har olika smak och preferens. Jag åker till Paris just för att få njuta av det här, jag tycker det är mysigt och nice. Sedan har vi våra vänner som brukar gå till dom här ställena också vilket gör att vi automatiskt också gör det. Men om man vill uppleva riktig ”Parisian lifestyle” så är det dom här ställena du ska besöka.

Men mitt absoluta topp-topp är Victoria Paris. Om ni går in på min instagram och kollar videon som jag la upp i min profil (inte på story) så ser ni atmosfären. Det är ett så fint/exklusivt middagsställe (du måste reservera plats) och sedan är det väldigt väldigt classy, MEN det är verkligen inte tråkigt som man kan tro att det ska bli på ett sånt fint ställe utan det blir heeeeelt crazy. Det är hög musik och party samtidigt som du sitter där små berusad och njuter av en svindyr tonfisk. Haha häftig känsla… tips gå dit! Och sen Le Geroge V är också en favvis, dit går jag alltid alltså VARJE gång jag är i Paris. Det är ett perfekt ställe att sätta sig på och dricka vin/socialisera. Där är det inte så dyrt heller!

Le Geroge V, äter ALLTID deras burgare. Bästa!

Favoritpizza stället, ett enkelt ställe ”Café Belloy” heter det. När man är bakis och vill mysa lite med en pizza <3

Middag på Victoria, så mysigt! Här satt man och åt samtidigt som det var världens fest. Känslan!

 

PARIS AND LIFE

Hejsan hejsan!

Nej nu måste jag börja bli bättre på att sluta säga att jag ska blogga när jag ändå inte gör det. Jag är så dålig, skäms på mig. Sanningen är att livet kommer ikapp en (både gott och ont) och det har hänt väldigt mycket den sista tiden. Men om ni är nyfikna på vart jag håller hus när jag inte tittar in här så vet ni att ni kan hitta mig på min instagram – nilsson.desiree heter jag där. =)

Förövrigt så har jag haft mycket jobb & studier på agendan som vanligt – så när jag var klar med min tenta så unnade jag mig en liten trip till Paris igen, ni kanske såg det på instagram? =) Jag och en av mina bästavänner åkte dit tillsammans för.. tredje gången? ihop. För er som inte vet så är Paris som mitt ”andra hem” – ibland känns det som att jag är en parisian egentligen men att jag har kommit bort i fel stad haha.. Men en dag så kanske jag bor där, vem vet? Eller ja. iallafall har en lägenhet där är målet. Sedan om jag kanske bor där på heltid eller bara ibland det får vi se när tiden är inne.

Vi båda känner ganska mycket folk i Paris så vi var mest där för att hälsa på vänner och koppla av lite. Njuta av livet helt enkelt! Det var runt 16-17 grader och sol där så det kändes verkligen som att det var sommar, happyfeelings på den! Men det var mycket välbehövligt att komma bort – men nu är man tillbaka och fokuset är i rätt format igen! På studier & jobb – ofc! Så att jag kan bli klar någon gång, längtar så mycket!!

Lite bilder från vår lilla Paris resa! Jag ska skriva ett inlägg och visa er mer bilder sen så ni får se sen!

Nu måste jag ändra till en ny header och sen är det fullt fokus på studier hela dagen!

 

Allt handlar om beslut…

Åh hej på er.♥

Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva här men så mycket som jag ändå väljer att hålla inom mig. Men jag ska inte ljuga, jag har haft en tuff tid den här senaste månaden. Året började inte riktigt så som jag hade tänkt mig, men det enda jag kan göra är att lära mig utav de som har skett och börja om på nytt. So I will do. ♥

När man bestämmer sig för något, så blir allting mycket enklare. Ovissheten är det som gör allting lite jobbigare, när man är kluven i sitt beslut, eller ovetandes om en situation. Men vad jag har märkt, så blev allting mycket klarare så fort jag gjorde ett beslut. Hur jag skulle göra, hur jag skulle hantera situationen. Det var ett svårt beslut och det tog sin lilla tid att fatta det men så fort jag gjort det – hur jobbigt allting än var/är så kändes det plötsligt lite lite bättre. Konstigt hur saker och ting bara kan släppa från ens ryggsäck efter att man fattat ett beslut, men så var det för mig i alla fall. Nu vet jag min väg och min plan och det är det jag kan fokusera på.

Bitar börjar falla på plats igen nu och jag har mitt fokus på rätt saker. För övrigt så klarade jag också precis en tenta som jag kämpat SÅ mycket med! Jag har haft tentor under det här året jag har klarat, men just den här tentan har jag släpat efter i typ ETT ÅR. Jag hade verkligen hakat upp mig på den, jag kunde inte sätta den. Men på FEMTE (!!!) försöket äntligen så satte jag poängen. Vilken jävla lättnad!! Det gäller att vara envis och inte ge upp.

Nu har jag lite lugnt med studierna igen fram tills nästa tenta och som sagt – nu börjar saker och ting klarna upp lite i huvudet för mig så nu har jag lite tid igen för bloggen. Så vi hörs mer senare ikväll hihi. Saknat er!

Så sant! Jag är väldigt fast vid mina beslut om jag verkligen har bestämt mig för något också. Lättnad!