Om du går ut på stan och sätter dig på ett café och väljer att lyssna runt om dig så finns det alltid någon runt om oss som pratar om kärleksproblem. Om du går in på en tjejs instagram så finns det nästan alltid en sorglig qoute i flödet som pikar mot kärleken som var tuff. Vi alla känner någon som dör av osäkerhet i en relation.
”Tänk om hen är otrogen?” ”Varför kommer han alltid hem så sent från jobbet?” ”Vem smsar först?” ”Tänk om han inte gillar mig?” Alla dessa tvivel. Vem är det egentligen som bygger upp osäkerheten? Är det jag, eller du eller har vi samhället att skylla på? Vem är det som kom på alla ”spelregler” och varför följer vi dom?
En vän var på en dejt, som gick jättebra enligt honom. Jag frågade om de hade hörts något mer efteråt, ”Nej, jag vill inte verka ivrig så jag väntar tre dagar innan jag hör av mig igen. Tre dagars regeln”
I samma veva satt motparten och tänkte ”Han har väntat med att höra av sig. Så nu ska jag vänta tre dagar innan jag svarar på hans sms”
Vad är tre dagars regeln och varför styr den över våra relationer? Hur ska relationer kunna byggas om man ska börja om varje gång? Jag kan förstå att man inte vill slänga sig ur allt på en gång, men måste det vara allt eller ingenting? Jag vet att vi frestas över de saker vi inte kan få och det som är för ”tillgängligt” blir helt enkelt… för tillgängligt. Men och andra sidan, är det verkligen rätt då om det ska vara massor med spel? Även om vi vill intala oss själva något, så tror jag själv att när det klickar – så klickar det. Då känns det rätt och spel, vad är det?
En gång för länge sedan blev jag faktiskt ”avvisad” för att han tyckte att jag var för på. Men i själva verket var jag inte alls för på, mer än att jag var öppen och ärlig med att fråga ”ska vi ses?” eller höra av mig när jag kände för det vilket var varannan dag kanske. (vi dejtade) Är människor så uppumpade av deras egon att de inte kan se skillnad på en normal kontakt utan att tro att man är totalt tillgänglig för en oavsett vad? Eller har samhället förstört oss alla?
Vem kom på alla regler, eller sätter vi upp ”nya spelregler” inför varje nytt förhållande? Eller tar vi med oss vårt gamla bagage varje gång vi flyttar in till nytt? Är det de som är problemet? Är vi alla ärrade från något tidigare förhållande som gör att vi vägrar sätta oss i en sårbar position igen? Är vi alla helt enkelt bara… fega?
Jag kan inga spelregler, om något i så fall så är jag den som alltid bettat mot alla mina odds om vi går efter ”dagens regler” för jag har alltid kört det ärliga kortet, vill jag något är jag inte rädd för att säga det och vad som inte fastnar.. är inte rätt. När gick okomplicerat ur tiden?
