Idag känner jag för att skriva ett inlägg om mitt välmående, för idag var en sådan dag som när jag promenerade hem från jobbet så stannade jag upp och tog ett djupt andetag och verkligen kände hur välsignad jag är. Trots att allt inte är perfekt så känner jag mig ändå väldigt glad och jag är faktiskt lycklig för första gången på väldigt länge. Det har varit ett otroligt intensivt år, det har varit mycket som har hänt som jag än idag bearbetar men trots det så är jag verkligen nöjd med vart jag står idag. Även om jag har högre mål och fortfarande är i en ”personlig progress” så känns det bra. Det var verkligen sååå jävla mörkt i vintras, jag visste inte om jag skulle hitta vägen ut från mörkret helt ärligt. Men jag gjorde det!
Detta kanske låter så klyshigt, men alltså allvarligt det är så sant.. Ge aldrig upp. Gör inte det. Vissa saker kan man inte förändra och det som har hänt har hänt. Man måste få låta sig själv läka och ibland går allt åt helvete – men ge fasiken inte upp. Allt gick åt helvete för mig i höstas/vintras. Jag var med om traumatiska upplevelser som skapade ärr i min själ, bokstavligen. Jag gick in i en depression, fick PSTD och mådde verkligen så jävla dåligt. Jag såg inget ljus. Utöver det kändes det som att plugget gick åt helvete, för jag kuggade tentor pga mitt mående. I samma veva flyttade jag och fick anlita en advokat mot mitt ex, en familjemedlem blev sjuk osv osv.. det var verkligen så jävla mycket skit på en och samma gång. Men i den här vevan, så började jag som jag skrivit tidigare gå hos en psykolog. Jag var ett vrak, det var jag. Jag lät mig själv läka i den tidsprocess som jag behövde. Men sen en dag, så räckte det för mig. Jag var trött på att själv känna mig som ett offer, jag var trött på mörkret. Trots att jag verkligen aldrig trodde att jag skulle kunna må bra igen efter allt skit.
Det har tagit lååååång tid för mig att faktiskt känna som jag gör idag. Känna att mitt mående är stabilt. Det gick fram och tillbaka, mitt humör växlade från dag till dag, ena dagen var jag glad och andra dagen kände jag bara ”vem lurar jag?”
Jag skäms inte för det, även om det är ”hysh” att prata om sånt här. Jag mådde skit, punkt. Men huvudsaken är vad jag valde att göra med allt skit. Jag valde att vända det i slutet till en inre styrka, och som sagt lättare sagt än gjort.. jag hade mina up&downs.. men idag, så andas jag ett djupt andetag och uppskattar allt SÅ himla mycket. Saker kanske inte har löst sig som jag velat, och vissa saker kommer aldrig gå att göra något åt och självklart kan jag bli ledsen idag ibland med när jag tänker på en del saker – men jag har verkligen accepterat mitt liv HÄR OCH NU. Jag står där jag står, allt sker av en orsak och det enda jag gör är att tävla med mig själv för att bli bättre.
I detta hela så har jag också lärt mig så eeeeenormt mycket. Jag ser saker på ett annat sätt. Jag krigar på ett annat sätt idag, men framför allt – jag är SÅ mycket mer försiktig med vem jag litar på. Idag känner jag bara sån inre styrka, hur jag vill bygga upp MITT drömliv, helt för mig själv. Bygga för min & min familjs skull. För mitt mående. & då menar jag med allt, inte bara karriärmässigt.
Saker och ting löste sig, tillslut.. väldigt bra. Även om det blev annorlunda från mina förväntningar. ♥ Jag är även så så så tacksam över alla nära & kära jag har i mitt liv. Wow. Under denna mörka tid jag hade i höstas/vintras så fick jag verkligen se hur mycket kärlek jag faktiskt kan få, och jag hade aldrig klarat mig ur allt utan dom. ♥ Idag har jag klarat mina svåra tentor och det är inte långt kvar innan jag blir mäklare, samt jag har min egna lägenhet som jag precis köpt en massa möbler till, jag har min fina familj & mina underbara vänner.. och jag känner mig FRI och lycklig.
Jag vill bara ta en moment för det.. wow. ♥ Tack livet,tack familj & vänner.. och TACK Gud.
Vill ändå utbringa en skål för det. 😉 Känner mig som en helt annan människa i jämförelse med höstas/vintras.. men även från innan. Jag har ändå lärt mig något på många sätt även om det var genom den ”hårda” vägen.
Cheers!
Glädjande att höra att du njuter av livet. Här och nu. Det är verkligen en konst! Men så värt att kämpa för. Kram!
Det glädjs man åt 🙂
Det handlar om att vara i nuet <3
Härligt att det vänt! 🙂
Kan du beskriva din PTSD. Många vet nog inte vad det är. Tacksam för svar.
Heja dig!!
Dessie, kan du ärligt svara på min fråga och inte ignorera?
Varför måste du bryta lagen jämt med att filma när du kör? Vem verkligen tjänar på det? Betyder varken din eller andras säkerhet så lite för dig? Det är extremt idiotiskt och otänksamt med vad du håller på med. Filmar med ena handen bakom ratten och kör 90 på en väg med 30.
Måste du verkligen hamna i en krock innan du fattar? Jag hoppas jag aldrig stöter på dig i trafiken. Riskera inte ta någon annans liv pga dit behov att verka tuff. Saker som det här bevisar hur omogen du är. Ett eget barn verkar inte påverka ditt sätt att tänka ett dugg. Jävligt besviken.
Tänker du nåt på din son när du fortkör och bryter mot lagen?? Med tanke på att du riskerar att skada både någon annan/dig själv pga ett onödigt och idiotiskt beslut. Vilken effekt det skulle få på hans liv och framtid om så sker?
Varför gör du en sån dum grej alltså?
Dessie verkar inte bry sig om lagen. Se hur mycket de brydde sig med Simon när han tillslut hamna i fängelse. Inget nytt.
Varför kontaktar ni henne via bloggen som hon typ inte använder längre ? ? skriv på instagram
Jag brukar rabbla fem saker jag är tacksam för varje kväll innan jag somnar, och det brukar alltid hamna nya saker den listan. ^^
Hej. Hoppas du kommer visa hur du inreder hemma. Tipsa gärna om kläder och smink. Kramis.
Har du lagt ner din insta? Hittar den inte och hade tänkt fråga var du gjorde din käklinje förut 🙂
märkte samma, kanske hon lärde sig
Hennes facebook finns inte heller tydligen, så konstig
Nu är hennes insta tillbaka men inte facebook. Och här upptaterar hon ingenting ju. Som paow som inte uppdaterat sen mars..
<3
Så glad för din skull fina du xx
Vad lycklig man blir för dig Dessie! Hoppas det fortsätter uppåt, det är du värd. Stor kram
Hej Dessie!
Jag har inte varit inne på din blogg på ja, säkert 2 år, så lite av en slump kom jag in här idag. Jag läste ditt senaste inlägg ”Happy” och det du skriver känns så ärligt och fint, och jag känner verkligen med dig. Jag själv är i en riktig svacka just nu och jag försöker säga till mig själv, eller ja försöker övertala mig själv om att det kommer bli bättre, att det kommer bli bra till slut, även om vägen dit är lång.
Jag läste igenom några av dina andra inlägg och måste verkligen ge dig credd för dina fina och personliga texter, hela din blogg känns så personligt ärlig och jag tycker den är helt unik jämfört med all falskhet och uppmålade drömliv de flesta bloggare målar upp.
Med det sagt vill jag tacka dig för en fantastiskt fin blogg, jag vill tacka för dina underbara texter och tacka för att du gett mig lite hopp!
Puss o kram på dig!
Hur har du det nu? <3