VÅLD MOT KVINNOR

Helt ärligt, varför pratar vi inte mer om detta? Så sent som igår så hittades en 25 årig kvinna mördad i sin lägenhet, där hon hade ett litet barn i närheten. Nyligen så döms en ”influencer” för mord på sin ex flickvän. Under 2018 uppgick antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinna 18 år eller äldre till hela 28 400 brott (!!!) Av dessa avsåg nästan 22 600 misshandel som skett av en bekant gärningsperson (!!!) Förstår ni hur sjukt detta är? Det är orimligt höga siffror, och tänk då att inte ens hälften vågar anmäla och det är inte tillräckligt många som blir dömda heller, för tänk er hur många som blir misshandlade av sin partner.. det är inte så lätt att anmäla.

Det känns som om inte folk tar tillräckligt allvarligt på det här. Det känns som om alla säger att det är fel att slå en kvinna, men sedan inte gör något åt saken.. Jag förstår att det kan vara svårt att göra något åt saken, liksom vad gör man? Jo men bland annat bara genom att vi PRATAR om detta så öppnar vi upp ögonen för både män & kvinnor. Männen kanske tar ett steg bakåt.. kvinnorna kanske tar ett steg framåt och vågar anmäla. Utöver det.. Vad gör man som utomstående? Hur kan man hjälpas åt mot våldet? Vad gör man när man känner någon som blir utsatt?

Om du känner någon som blir utsatt, HJÄLP personen. Jag förstår att de är svårt att göra något åt saken när personen i fråga som blir utsatt normaliserat det.. Hon kanske lever i förnekelse, hon kanske blir sur på dig som tar upp det.. Dessutom vill man heller inte ställa sig emellan ett förhållande och anklaga mannen.

Men helt ärligt. Om ni känner någon som blir utsatt, då MÅSTE ni prata med personen om det och försöka få henne att våga göra en anmälan. Vi måste stå upp mot våldet!! Vi måste stå tillsammans, annars är det omöjligt att göra något åt saken mot våldet – för hon kommer inte vilja anmäla själv förmodligen.. För man förstår oftast inte själv att något är fel (fast man vet det inners inne) men man lever i förnekelse.. Jag har själv varit där. Det är ett helvete vad förstörd  man blir… men, jag levde i förnekelse. Därför måste vi finnas där som stöd. Pusha personen till en anmälan, trots att det kan bli lite smutsigt. Bara gör det.

Att våga anmäla är ett stort steg för att stå emot kvinnomisshandlare. För det visar att vi INTE normaliserar det! En anmälan kan hjälpa en annan kvinna, för vem vet han gör nästa gång?

Vi måste även hjälpas åt att finnas där som stöd – även under/efter en rättsprocess. Se till att hitta en bra advokat också som finns där, genuint. Det är oerhört viktigt!

Jag vill bara beskriva hur en sån här process kan se ut, så att folk kan förstå vilket helvete det är.. möjligen kanske vi öppnar upp ögonen mer och VERKLIGEN förstår hur det här förstör någon.. och så att ni också förstår hur viktigt det då är att finnas som stöd efter att man anmält. Sedan vill jag bara säga, att även om en rättsprocess är ett helvete så känns det ALLTID bra sen när allt är över, oavsett hur det gick – för kom ihåg – Man stod upp för sig. Man gjorde allt för att visa att det inte är okej.. och framförallt, man hjälper många fler kvinnor att våga stå upp för sig, men även hjälper man kvinnor på det sättet att om mannen blir dömd – så förhoppningsvis kommer det inte ske igen.

Men tänk er in i detta och försök förstå varför det är så viktigt detta ämne.. För vad vi kvinnor ska behöva utstå för att en man inte kan kontrollera sig själv, det sätter sina spår.. Länge. Jag vill bara att folk har förståelse för det, och kanske vill jobba liiiite hårdare för att hjälpas åt att stoppa våldet.

Tänk er in i detta scenario.. att först och främst att bli så psykiskt nedbruten att du inte har något kvar. Varje slag tar en bit av.. dig. Du blir helt tom. Nothing. Det är inte blåmärkerna som följer efter dig.. det är såren i själen. Den stora revan , rakt i hjärtat.. som aldrig läker. Hur du blivit personlighetsförändrad.. din syn på män.. din syn på kärlek.. din trygghet.. gone.

.… Men för att sedan samla kraft till att våga göra något åt saken, att behöva anmäla en person du älskar. Att en fantasi rivs ner och chocken när du helt plötsligt står där och i ett ögonblick, så ser du det som du så länge vetat om men valt att blunda för.. du ser verkligheten. Allt rivs ner.

Alltså den känslan, den chocken när du inser detta.. den är helt sinnes.

Inte för att det är nog.. Att ha utstått det du fick göra.. att ta modet att göra något åt saken..  du ska även behöva gå igenom en rättsprocess efteråt.. en rättsprocess åt helvete… du sitter där och blundar, försöker minnas det som skett.. det som din hjärna har förträngt.. det som du knappt minns. Sedan sitter du där. Blundar.. tänker.. Försöker få fram ord till advokaten och förhörsledaren.. När du helt plötsligt får ett hugg i hjärtat. En tår rinner ner och du minns.

Du minns inte slagen, hur ont dom gjorde. Du kan inte förklara… Du minns känslan, känslan när du ser den du älskar stå över dig, med kolsvarta ögon.. helt tom i själen.. du minns hur du gråter om hoppet att han ska se dina tårar och komma tillbaka till sig själv igen.. men det sker aldrig. Du tar slag efter slag… Du gör inte ens något åt saken nu. Det är meningslöst, så du ligger kvar och låter han slå dig. Du försvinner i en annan värld och ditt psyke bryts ner…

Usch. Där sitter du sitter där på förhöret, och minns.. får ett knivhugg i hjärtat av att behöva gå igenom detalj efter detalj, om och om igen.. Du blir ifrågasatt..

Känslan när du inte vet om det kommer gå vidare.. om det blir en rättegång, eller inte.. känslan när du står där, livrädd för vad som ska hända. För oavsett vad som kommer hända, om det blir en dom eller inte.. så kommer det göra ont. Det känns fel, du vill inte göra så mot någon du älskar. Men samtidigt så vet du att det är fel, tänk om han gör det mot någon annan än mig? Tänk om…. han dödar nästa gång? Vad händer när vi möts i rättegången?

Hur låter det?

Det är tyvärr verkligheten för en annan. Tänk er att bära det där.

Tänk er dom kvinnorna som inte ens får en chans att sätta stopp.. tänk er dom kvinnorna som aldrig mer kommer tillbaka. Som blir dödade, av någon dom känner. Sin partner.

Vi måste prata mer om detta, våld får inte normaliseras. Jag vill verkligen göra något för att hjälpa till om detta område då jag själv har erfarenheter, då jag själv tagit mig ur något liknande. Jag vet inte hur jag ska göra än.. men jag jobbar på det.. för det får inte vara såhär.

2 kommentarer

  1. Hej, kan man skriva till dig lite mer privat? Gäller ämnet i detta inlägg? Mvh J

    1. Hej, självklart. Maila mig, blogg.desiree@gmail.com

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *