Delar med mig av min stora rädsla… och ett stycke i min bok


Nu vill jag skriva ett ärlig inlägg om en utav mina största rädslor som jag klampas med. Jag försöker att inte vara negativ, men jag måste även vara ärlig och öppen med mina känslor. Jag försöker se världen mer positivt och min inställning har ändrats till det positiva, men rädslor finns fortfarande kvar och för er som varit i en depression (eller ångest) kanske känner igen sig i det jag skriver.

Jag kämpar dagligen för att bli mer medveten. För att kunna bli ett bättre jag. Både så att jag lär mig hantera jobbiga situationer utåt sätt, men även för att lära känna mig själv och må bättre i mitt inre.Hur gör jag det? Jo genom att träna min hjärna till att se vissa aspekter på ett mer positivt sätt, jag utmanar mig själv att styra mina tankar rätt. Jag läser även mycket på om medvetenhet och lyssnar dagligen på ljudböcker på Nextory om mindset. jag jobabr aktivt för att förstå mina känslor och inte låta mina tankar kontrollera mig.

Som jag tidigare berättade så led jag av en depression som jag precis tagit mig ur. Det som fick mig att ta mig ur handlar egentligen bara om mig själv, att jag lärde mig hantera min ångest, att jag lärde mig att ändra mitt perspektiv, att jag jobbade med att hitta tryggheten i mitt inre, att bli mer medveten och släppa mitt ego framförallt.

Men, jag måste erkänna en sak; Jag är verkligen livrädd för att hamna i gropen igen. Depressionen. Jag tränar mitt psyke så mycket för att absolut inte ens överhuvudtaget tänka negativt – så att min ångest inte ska triggas. När jag var yngre så hade jag ångest till och från, men nu när jag hamnade i en depression så blev ångesten till en helt annan nivå. Jag vet inte ens hur jag ska kunna förklara det, men jag kände verkligen tomhet & hopplöshet. Jag fick diagnoserna Posttraumatisk stress, akut stress reaktion, depression, ångesttillstånd pga. trauma. Jag vill inte gå in på varför jag fick diagnos efter trauma, vad traumat handlade om (som sagt, det skriver jag i min.. bok..) men att vakna till liv igen efter den otroligt mörka perioden så kände jag absolut ingen ångest överhuvudtaget. Det är verkligen sjukt, för det var verkligen som att någon knäppte med fingrarna och så vaknade jag till och allt försvann. Givetvis hade jag tränat länge för att jag skulle nå den punkten. Jag blev först medicinerad när det var som värst, jag gick hos psykologen, terapi och så vidare.. Jag går fortfarande hos psykologen och har en behandlingsplan för det var inte så länge sedan som jag faktiskt blev ”frisk” Men i vilket fall så har jag inte känt ångest sedan dess. Vilket är ganska underligt. när jag försöker analysera det så kommer jag fram till att jag släppte nog på all ångest jag någonsin haft i samband med depressionen, och att jag på något sätt är ”rensad” nu.

Men eftersom att det var så läskigt att vara där och inte känna igen sig själv så är jag nästan traumatiserad av själva den perioden i mitt liv. Dom brukar säga det om ångestattacker, att de som fått en panikångestattack är oftast inte rädda för ångesten igen, utan mer för själva panikångestattacken. För den är läskig. Jag drar en liknelse här. För det är inte bara tankar och känslor som påverkas. Det är allt.

Jag är verkligen livrädd för att må sådär någonsin igen. Ingen förtjänar det. Jag har aldrig tidigare hamnat i en depression, men har väldigt nära människor omkring mig som har hamnat där och jag minns att jag verkligen inte kunde förstå hur man inte kunde styra sitt tankesätt till att helt enkelt inte må sådär. Men idag vet jag bättre, depression är svårt att styra, det krävs mycket. Jag förstår fortfarande inte idag (gällande mig själv) hur jag kunde ”tillåta” mig själv att se allt så negativt, men och andra sidan så är depression oförklarlig.

Jag försöker att inte omringa mig vid negativ energi för att jag ej vill riskera att påverkas, jag är så känslig för det just nu nu och därför är det viktigt att jag tänker på sånt. Jag försöker aktivt tänka på vad jag kan göra för att få saker och ting bättre i mitt liv. Men rädslan finns ändå där. Men det är bara att bita ihop rädslan och köra på – men jag ljuger om jag inte säger att rädslan är jobbig.

Nu när jag ändå skriver öppet om min rädsla så vill jag även passa på att dela ett stycke från min ”bok” som jag skriver på.. Över 25.000 ord är skrivna och fler blir det.. Ni får gärna säga vad ni tänker, eller tycker.. Även om jag mest bara skriver för min egen skull så kan det vara intressant med feedback, för ifall att jag släpper detta offentligt någon gång..

”Det är inte du, bara du. Det är allt. Jag står tom, i ett stilla rum, jag vänder mig mot alla hörn men jag ser inget ljus någonstans. Ett litet litet litet svagt ljus brinner fortfarande, det är er. Min son, du, min familj. Den enda glöden som håller mig långt från det höga hoppet.

Jag vill aldrig visa någon den här sidan av mig. Därför hjälper det att skriva. Men ibland önskar jag att jag kunde föra över mina känslor, bara om det vore för en sekund i önskan och hopp om att bli förstådd. Men jag vill inte vara cry baby, så jag stänger av istället och blir hård. Tävlingsinriktad, kämpe. Det är mitt enda sätt för att överleva.”

Kram, /D

6 kommentarer

  1. Kram ❤️

  2. Det verkar suggestivt. Men i meningen ”det är er. ” vad står ”er” för? Jag förstår inte meningen. Kanske du menar ”det är ni.”?

  3. Tack för att du delar med dig. Vi är många som drabbats av depression. Även jag, en fullt fungerande och utåt sett en lyckad person drabbades för inte så länge sedan.
    Att du vågar att dela med dig av detta är inte bara viktigt utan modigt. Jag önskar att det blir tillräckligt normaliserat att man kan prata om det i lunchrummet, väntrummet eller till och med på Ica. Men tyvärr lider många i det tysta och skäms över något som numer klassas som en folksjukdom.
    En stor eloge till dig. Du gör med detta världen till en bättre plats❤️

    1. I feel you. <3 Jag hoppas att du mår bättre idag, och om du inte gör det så säger jag såhär: håll ut. Det blir bättre. Enkla ord att säga, men sanning i dom. <3

  4. Åh Dessie. Vill bara krama dig. Fina du. Jäklar va klok, fin och modig du är.

    1. Massa kärlek till dig. <3

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *