Medvetenhet

Vad brukar ni tänka på för egenskaper första gången ni träffar en person? Tex. en potentiell blivande partner – vad är det första ni letar efter? Jag har upptäckt en sak med mig själv och det är att jag uppslukas av djupa människor som kan få min hjärna att ”expandera” , förstår ni hur jag tänker? Det är det första jag söker hos en människa, typ – kan jag komma till djupa nivåer i våra konversationer? Är personen intelligent och intellektuell? Lär jag mig något av att prata med den här personen? Är vi på samma plan?

Jag tycker att det är sjukt attraktivt med människor som vill utvecklas och gärna vill öppna upp deras mind-set genom att prata om hur man utvecklar sin hjärna – typ sina instinkter, sitt ego, medvetenhet etc etc.. Vad jag har märkt av så är det faktiskt inte så många människor som är så medvetna om detta, som man kanske önskar. Jag inkluderar mig själv här också. Jag skulle säga att jag  blivit mer medveten sista två åren, men jag är absolut inte ”där” än.

Vad menar jag med medvetenhet då? Om vi ska ta ett exempel: Ångest. Jag har haft väldigt mycket ångest till och från i mitt liv. Det handlar ju endast om mitt inre, hur jag väljer att se på situationer, hur min hjärna är betingad till att tänka, hur jag väljer att reagera och agera utifrån det. Vilket egentligen endast sitter i hur medveten jag själv är i mitt egna tankesätt. Det är något jag jobbar extremt mycket med att försöka utveckla, sedan tror jag att man aldrig kanske blir klar inom det området. Däremot desto mer mottaglig du är för utveckling – så är chansen större att du vinner på det. För ditt inre kontrollerar dig.

Men det tar tid, speciellt att lära känna sig själv på djupet. Jag har alltid trott att jag känner mig själv, men ändå har jag aldrig kunnat ha en förklaring till varför jag ibland agerar på ett visst sätt (typ destruktivt) i vissa aspekter, eller varför jag känner ångest ibland. Däremot så har jag verkligen öppnat mig själv sista.. två åren? för att lära mig om just det här och bli mer medveten. Det är jag väldigt glad/stolt över med mig själv, att jag valt att bli mer mottaglig istället för att jobba emot det och agera baserat på mitt ego jämt, typ.

Men om vi nu ska gå in på just det här med självmedvetenhet och mindset och hur jag kopplar det till andra människor. Såhär: Jag träffar så många trevliga människor i min vardag, som jag trivs med och gärna umgås med. Men om vi ska gå in på det här med ett val av en partner eller en ”vän för livet” så är det extremt mycket mer djupare än så som jag söker. Jag har blivit väldigt mån om vilka jag väljer att socialisera med, alltså min sociala krets – eftersom att det påverkar mig väldigt mycket. Umgås du med positiva personer som vill utvecklas, så påverkas du av det (obviously) densamma gäller om du umgås med någon som ser allt negativt. Förstår ni vart jag vill komma här? Att mind-set är sjukt viktigt och för mig är det verkligen den absolut viktigaste egenskapen hos en annan människa. Sedan kan man ju tänka på ett ”ytligt” plan att du bör omringa dig bland positiva människor, såklart. Men som jag pratade om, en potentiell partner, en vän för livet – där är det så viktigt att människan jag träffar delar samma vilja att lära sig. Vi behöver inte ha samma synsätt, för det är ju det som är kul när du inte har det och man kan lära sig av varandra. Men att personen däremot är medveten, och att man kan komma in i produktiva konversationer och just det tycker jag är SÅ svårt. ”den här nivån” med som jag pratar om. Där du alltså känner att wow, jag har verkligen öppnat mitt perspektiv i de här frågorna bara på grund utav den här människan. Det är fan unikt! Nu pratar jag då inte om te,x politik, eller siffror eller liknande.. Nu pratar jag om medvetenhet, mind-set, ego osv osv.. För det är trots allt det som är grunden till allt, hur dina relationer ser ut, hur ditt arbete ser ut.. Allt handlar om att jobba med sitt inre så du kan bemöta dina relationer på rätt sätt, ditt jobb m.m. och det är fasiken inte många som tänker på sånt här. Jag har verkligen träffat en eller två personer i mitt liv som jag verkligen kunnat komma in i såna här djupa produktiva konversationer med och det är typ farligt ändå, för det blir som ett beroende.

Jag vet inte riktigt vad jag ville få sagt med det här inlägget, men det är verkligen bara något jag går runt och tänker på väldigt mycket. Som sagt, jag träffar mycket positiva människor som jag trivs med. Men just det här ”next level” som du möter med vissa människor, det är fasiken svårt att hitta. Det är iallafall något jag letar efter första gången jag träffar en person. Hur vi kan mötas i våra samtal, hur vi kan uppnå djuphet i våra samtal. Jag vill bara öppna upp mitt sinne och lära mig saker. Så vill man fånga upp mitt intresse så är vardagligt ytligt snack absolut ingenting som intresserar mig. Sedan behöver man ju inte alltid gå ”deep deep” men, så länge våra konversationer GER mig och dig något, så är det intressant! Jag värderar sådant väldigt högt.

Hur medvetna är ni? Är det här något som ni tänker speciellt mycket på? Vad är det första ni söker hos en annan människa?

5 kommentarer

  1. Jo jag söker mej nog till lite djupare människor. Sådana som känns pålitliga och vill andra gott. Som har livserfarenhet och åldern spelar ingen roll. Jag är både djup men kan skoja och har en lekfull sida.

    1. Ja precis. <3 Vad härligt, båda delar av det goda med andra ord <3

  2. Jag kan verkligen relatera. Något som dock är sjukt jobbigt är när du träffar någon som du kan ha sådana konversationer med, men den personen sen inte vill prata med dig. Jag träffade en sådan person för ett tag sedan och det slog mig som en blixt från klar himmel, jag blev så himla påverkad över att kunna prata så med någon. Det blev oerhört viktigt att försöka hålla den connection vid liv. Vi fortsatte att prata från och till och jag ville bara vara i det tillståndet hela tiden. Jag ville bara kunna dela allt med den här personen. Det var delvis besvarat i början men nu efter ett tag har det landat i att personen ifråga inte svarar när jag skriver något. Jag ville inte hålla tillbaka och pga det skrämde jag till slut bort personen. Det känns som en sån oerhörd förlust och jag är riktigt ledsen :’( Fy fan. Och känner mig väldigt lågt värderad då jag verkligen brytt mig om den här personen och försökt ge den allt jag har – men det verkar inte ha betytt någonting. Riktigt knäckande för självförtroende och framtidshopp. Försöker hitta något sätt att gå vidare men det är svårt. Önskar att jag kunde vara med någon som både hade en sån egenskap och brydde sig om mig. Livet är svårt ibland. Uppskattar iaf dina såna här inlägg, hoppas du fortsätter med dem.

    1. Jag förstår dig precis, det blir som ett beroende när man väl träffat en sådan människa i sitt liv och man känner att man blir ”stimulerad” av att umgås med personen. Man förstår hur värdefullt det blir med riktiga konversationer som faktiskt leder en någon vart. Jag träffade en sådan person i mitt liv och trodde att jag aldrig skulle hitta någon liknande igen, det gjorde jag däremot! Vet du varför? För att jag öppnade upp mitt sinne och förstod vad jag faktiskt ville ha för människor i mitt liv och ”sökte” mig omedvetet därefter till liknande personer. Du kommer träffa en sådan person igen som får ditt sinne att växa. Kram.

      1. Bra svar faktiskt. Jag tror på det du säger att det handlar om egen inställning… Efter att det här har hänt kände jag först att jag inte vill öppna upp mig alls, eftersom jag blivit såpass sårad av den här situationen. Men det handlar om att öppna upp sig på rätt sätt. Som du säger tror jag nästan att det har mer med en själv att göra än andra människor, oftast är hindret att man själv inte är mottaglig.. Med tanke på hur många människor man möter i sitt dagliga liv lär det ju finnas de som är mottagliga – men om man själv inte är det hjälper det ju inte. Det här var bra, ska försöka tänka på att vara mer öppen 🙂 Kram på dig!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *