Try one more time

im-finally-smiling-for-me-again-quote-1

Jag ska vara ärlig nu och berätta lite för er hur det har varit för mig sista tiden. Alla har up and downs i sina liv, men precis efter separationen så hade jag verkligen en down period. Jag gick in i en negativ spiral och mycket kändes negativt för stunden. Jag började tänka negativt och allting blev i en ond cirkel. På något sätt så slutade jag mer eller mindre älska mig själv, jag tog till allt negativt som skrevs från bloggläsare, jag såg ursäkter till saker och ting istället för att hitta lösningar, ja allt var mer eller mindre i ett negativt tänk. Jag funderade också mycket på att vara singel, och kände att jag var väl.. rädd antar jag, att kliva ut och klara mig på egen hand. Förstår ni hur jag menar? Det kändes liksom läskigt att veta att nu är det bara jag, händer det något så är jag den enda som kan lösa det.

Men det behöver liksom inte vara något negativt. Jag har alltid varit självständig, både när det kommer till ekonomi men också när det kommer till ”om det händer” något – då har jag liksom alltid rett ut saker och ting själv och inte bara lutat mig tillbaka på någon annan. Men på något konstigt vis så kändes det så läskigt att veta att jag inte kommer kunna, OM jag vill eller behöver hjälp luta mig tillbaka på en kärlek. Och det gjorde mig osäker. Förvirrad. Rädd.

I några månader vara jag verkligen i en nere period, jag tänkte verkligen inte bra om mig själv. Bara negativa tankar. Men vet ni.. det varar inte förverigt. Efter månader, med negativa tankar, så nära på att ge upp så fick jag verkligen ett wake up call. Jag vet inte vad som hände, men jag började tänka. Det tog mig lång tid att tänka och hitta den här motivationen, men en dag så kom den. Jag började tänka – Vem är jag? JAG är jag, och jag är den ENDA som kan få mig att le, JAG är den enda som kan bygga min karriär, JAG är den enda som kan göra alla dom här sakerna för mig själv för att få mig och Theodore att må så bra som möjligt med många möjligheter. INGEN annan. Och det har jag ju vetat om hela tiden, så jag vet inte varför jag kom i en sån dålig spiral efter separationen. Jag antar att det är normalt att man blir lite förvirrad i livet, det är ju en STOR omställning och då kan mycket annat påverkas av det också – tyvärr. Men nu har jag använt allt och omvänt det till att försöka se det positiva i det. Se lösningar istället för problemen. Men framförallt jag har lärt mig att älska mig själv, även mina brister. Och det är ju SÅ viktigt, älskar man inte sig själv så är det svårt att lyckas med allt annat, så som jobb, relationer, kärlek och allt annat.

Att hitta sig själv tar tid. Jag tror faktiskt aldrig att jag har varit såhär stark som jag är nu, så det har ju tagit mig många många år för att hitta den här kraften. Kraften till att omvända negativt till positivt, kraften till att verkligen tro på mig själv. Men jag insåg att jag måste. Jag kan inte söka kärlek för att någon ska hjälpa mig, jag kan inte vänta på saker och ting. Jag måste prioritera MIG. Mitt mående. Och jag kommer inte att må bättre av att fokusera på att ”ta hjälp” genom en partner, eller någon annan. Vilket kanske mitt undermedvetna kanske sökte efter separationen – jag va ju så van, så jag kände typ att jag måste hitta kärlek för att ”rädda” mig vilket är så så fel. För det kommer inte rädda mig, det som kommer att rädda mig själv är bara JAG. Jag visste ju om det hela tiden, men jag såg inte klart då.

Sen tog jag mig i kragen. Bara så. Jag reste mig upp, använde min smärta, använde det negativa som motivation istället. Jag började tänka – ”jag ska försöka, jag kanske misslyckas, men då är det bara att resa sig igen. Jag kanske inte mår bra nu, men jag ska jobba på att må bra. Jag ska tänka positivt oavsett situation, jag ska se lösningar inte problemen.” En qoute som hjälpte mig upp var ”Do you know what a winner is? It’s just a looser who tried one more time” och det är så jävla sant. Ursäkta att jag svär, men det är SANT. Och det gäller ju liksom allt, oavsett om det är kärlek, jobb eller vad som helst.

När jag väl började komma in i det här tänket, så började allting falla mer och mer på plats. Nu ler jag för mig, nu lever jag för mig och min son. Inte för någon annan. Allt jag gör är för mig och min son. Jag har NOLL tankar på kärlek, eller på sånt som kan ta min energi från det som faktiskt räknas just nu för att jag ska må bra. Allt negativt släpper jag, dåliga vänskapsrelationer till exempel, allt som är negativt har jag distanserat mig från.

Att få det här wake up callet är jag så tacksam över. Det är ingenting som kommer ”bara sådär” utan jag var väl nere på botten (även om det kanske inte syntes mycket utåt) så var jag så pass nere, att jag var tvungen att hitta styrkan någonstans. Och även om jag inte önskar någon känna det jag kände då, så är jag ändå glad att det hände mig, allt dåligt som skett. För jag lyckades hitta MIN styrka, inte via någon annan. Jag lyckades hitta TRON på mig själv. Jag lyckades omvända negativt till positivt. Att tro på sig själv är den största nyckeln till mycket här i livet. Det är ju så jädrans viktigt. Det kanske tar ett tag, du kanske måste nå botten för att hitta nyckeln.- Men kan jag, så kan du.

Och sen ett litet råd från mig till dig som behöver lite pepp; var inte hård mot dig själv, allting sker inte på en dag. Du kommer inte lyckas på en gång med det du vill, oavsett om det är jobb, kärlek eller någon annan relation. Du kanske misslyckas 9 gånger, men försök en gång till så kanske du lyckas. Ge aldrig upp. Och även om jag hittat mig själv så kommer det ju såklart alltid finnas dagar då man inte alltid känner sig så stark, MEN DET ÄR OKEJ. Allting går inte bra hela tiden, men ge bara inte upp. Tappa inte dig själv för att du är förvirrad. Du kommer klara det. Vet du varför? För DU är den enda som kan klara det, DU är den enda som kan få dig att må riktigt bra. Älska dig själv.♥ Ta ett steg i taget. Börja någonstans, oavsett vart de är. Misslyckas du, försök igen.

Jag ville bara öppna mitt hjärta lite och dela med mig av hur jag känner och hur det har varit sista tiden. Jag hoppas att någon där ute kanske läser detta och tar till sig det här, för det här är ärliga – men så sanna ord. Jag tror på dig, jag tror på mig. Jag vet att vi kan!

12 kommentarer

  1. Fint o klokt skrivet. Behövde läsa detta. Du är jättefin i håret. Trevlig o solig helg till dej o din son kramar.

  2. Asså detta har vi redan läst om flera gånger. Kan du inte variera dig? Det var längesen vi såg dagens outfit. Och hur går det med studierna och boken?

    1. Äh lägg ner ”Emma”. Hjälp dig själv istället för att försöka ”hjälpa” Dessie. Hoppas du kan finna dig själv och sluta med trollandet.

    2. Men lägg av Emma. Ibland behöver man skriva av sig. Allting görs inte för din skull eller för att du ska tycka att det är intressant. Man får blogga om vad man vill.

  3. Så är det, precis som du skriver. Det viktigaste är att acceptera hur det känns och även känna att det är helt okej att må dåligt. Du har gått igenom en separation och givetvis är det väldigt tufft även om ni gått ifrån varann som vänner. Det är ju ändå någon du levt med under flera år, så klart det blir en enorm omställning.

    Jag kan inte relatera till just en separation, men jag vet hur det är att må dåligt efter att nu ha varit sjuk i depression, ångest och anorexi under flera år. Jag har haft väldigt svårt att acceptera och det är svårt än idag även om det börjar gå bättre och bättre.

    Alla styrka och massa kramar <3

  4. ❤️

  5. Åh! Jag har precis upptäckt samma sak som du när jag för 1 och ett halvt år insåg att mitt ex var otrogen mot mig.
    Jag insåg då att jag inte var NÅGON.
    Tog tid att hitta sig själv, men har aldrig heller varit så stark som jag är nu.

    Skönt att se att någon gått igenom samma sak!
    Mycket bra skrivet!

    Kram!!

  6. Shit alltså jag är såååå inne på samma spår.
    Så bra text rakt igenom. (Och vad man än har framför sig så klarar man det så jäkla bra utan någon man. Man behöver inte en andra hälft.)

    Har aldrig känt så tydligt att jag bara lägger all fokus på mig och mina barn. Ingen annan, inget annat. Det är helt otroligt befriande att känna så. Och allt som varit tidigare har lett mig till denna punkten där jag är nu.

    Me myself and I. Bara så.

    Kram fina du

    1. Ja, I feel you så mycket!❤ Du är grym!❤🙏🏼

  7. Bra skrivet! Kram

  8. Tack för att du delar! Så viktiga ord. Jag har en bakrundsbild på datorn där det står ”Love yourself”, så att jag blir påmind om att vara snäll och kärleksfull mot mig själv varje dag <3

  9. Anna AHJ

    Skönt att du kunde vända det negativa i tid, inte alla som klarar det. Psykisk ohälsa kan verkligen vara allvarligt!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *