JAG VILL BARA SKRIKA STOPP

.. Okej, jag ska vara helt ärlig nu. Jag har vaknat med en sån ångest idag, jag kände ångesten krypa fram igår även om jag försökte tänka positivt och försökte stänga av dom känslorna. Men idag har det inte gått så bra. Jag tänker mycket på separationen, Theo och allt. Och det är så fruktansvärt jobbigt, för när jag blir såhär så vill jag helst inte prata om det. Jag är så van att bara stänga in mina känslor när jag mår såhär, men jag vet själv att det bara blir värre då. Så jag träffade upp Nnabintou (min bästa tjejkompis) för frukost imorse och bara pratade om allt och ingenting. En del ångest släppte verkligen, men när jag kom hem så kändes det jobbigt igen. Jag försökte hålla i, och titta på en serie för att känna mig bättre men det gick inte så bra heller. Så nu ringde jag precis min syrra, som ofta har ångest – som gav mig tips och råd. Det känns lite bättre för stunden, men ändå inte.

Det här är ju så himla svårt. Man känner för att gråta, men vill samtidigt hålla sig stark. Jag tror att jag fick en sån stor ångest känsla också för att jag såg att Expressen delade och berättade om mitt youtubeklipp där jag pratar ut om separationen (se här) och när jag läste det så kom liksom samma känslor upp till ytan igen. Jag är ju en sån som försöker förtränga det som jag känner när jag mår dåligt. Jag vågar inte tänka på det och ”pratar inte” och tänker inte på det som får mig att må dåligt, sen uppehåller jag mig själv med att hitta på massor med saker att göra. Men det  är ju också det som är så jäkla svårt, för då när man är ensam och inte har något att uppehålla sig med – det är då känslorna kommer. Jag har liksom inte tänkt mer på separationen och ångesten kring där sen klippet, jag läste och tog till mig av all pepp och det hjälpte faktiskt för stunden.  Men nu när jag såg att klippet delats så drog det upp känslorna igen och jag kom å tänka på hur jag faktiskt mår i det här.

Alltså det här är så jävla jobbigt, och det som är det mest jobbiga med det här är att det liksom inte går att göra något saken. Jag måste bara vänta ut tiden, låta tiden läka såren, låta tiden avgöra hur det kommer bli. Egentligen så borde jag bara tänka att jag borde ta allting för stunden, som det kommer. Men det går inte. Man bara oroar sig hela tiden för hur det kommer bli. Och man får bara sån ångest för vilken situation man sitter i, som man aldrig trodde man skulle sitta i. Även om jag vill det här så är det ju omöjligt att inte känna som man gör. Jag trodde faktiskt att det skulle bli lättare, inte svårare. och det är ju så fruktansvärt svårt också, för man sitter liksom i en delad situation. Man vill det här, men samtidigt som man bara vill skrika ”STOPP!” och pausa allting som händer för att man inte klarar av mer. Hur gör man liksom för att hålla sig stark? Jag vet ju att det här beslutet har vi tagit tillsammans, vi har velat det här länge. Men nu när allting händer så mår man bara som ett vrak och det är omöjligt att hålla sig uppe och må bra. En separation var svårare än vad jag trodde, det är för mycket känslor, minnen, oro, ångest, alltså allt. Men hur kan jag känna såhär när jag vet att det här var det bästa beslutet för oss tre? Varför mår jag som jag gör? När blir det bättre? Jag är så jävla rädd att jag kommer må ännu sämre sen när man faktiskt är ensam. Om det är jobbigt under processen, då är jag nästan säker på att det kommer vara jobbigare första tiden när man ska lära sig att vara ensam, lära sig att vara ifrån Theo när han är hos pappa, lära sig att vänja sig vid hela situationen. Och jag ska vara ärlig nu, jag är så fruktansvärt rädd för det som kommer sen. Om den här ångesten är nästan outhärdlig, hur ska det gå sen?

Jag vet att jag måste försöka hålla humöret uppe, jag måste vara stark. Och det är jag väl också, men jag kan fortfarande inte förtränga känslorna mer. Det här är så jävla jobbigt, och jag är ledsen om att ni får läsa om en mörk vardag just nu, men vad ska jag göra? Det är såhär jag mår, och jag vill inte spela längre.

playsasusforeverus

Mitt liv, min livsglädje, mitt allt. Förlåt för att mamma tagit oss i den här situationen. Men jag lovar dig att du ska aldrig få känna eller bära det jag känner just nu. Jag lovar att vi gör allt för att du ska ändå få känna gemenskapen mellan oss. Jag lovar dig, som mamma att du inte ska få känna något dåligt över det här. Vi ska ge dig allt och lite till ändå. Du är den enda viktiga här.♥

26 kommentarer

  1. Det bästa rådet jag har fått var från kvinnofridsmottagningen.
    Man ska tänka på ångesten som en våg, det spelar ingen roll om man vänder ryggen och försöker fly, då blir det bara värre när den slår som hårdast.

    Sätt dig ner, lyssna på ångesten, vad vill den säga till dig. Prata med den.

  2. Låter riktigt jobbigt, låter hemskt faktiskt. Prata med exet, prata om hur det känns, hur ni kan lösa det på bästa sätt nu i början och när ni fortfarande har en liten knodd som är svår att vara ifrån så länge etc. PRATA. Det är det bästa man kan göra i livet.

    Stort lycka till och må bäst.

  3. Skriv,skriv, skriv, prata, prata, prata. Stäng inte in det här, ut med det. Om du inte vill outa här så skriv i en dagbok hemma. Du kommer komma ut som en så mycket starkare person på andra sidan. Stor kram!

    1. Bra tips, jag ska absolut skriva i dagboken. Tack❤️

  4. de låter mer som att idagens samhälle så fort de inte känns spännande i ett förhållande då separerar man och de är sjukt med tanke på att man skaffat barn, trygghet mm,

    mitt ex var ung och hon kände inte spänning i familje livet och de blev slut, men hallå de finns folk som blir misshandlade av svart sjuka människor och ja sådana behöver skilja sig där man hämmar en annan persons intressen mm.

    men har man gett sig in med barn och de då är de bara bita ihop och komma ihåg varför man träffades? första kyssen, hur var de innan vi fick barn, kan man försöka göra saker tillsammans. samt alla vet att den där tillfäliga kärleks kicken försvinner inom 2 år för alla, men något har man ju kvar, ska man sätta sitt liv på spel för att man vill hitta någon annan och få en extra kick.

    kan lova att gräset aldrig är grönare på andra sidan trots att han kanske också känner ett visst sug att titta på andra? i längden kommer ni ju bra överens har trygghet, lär er älska livet och vara en familj. var lättare för mig att lämna allt p,g,a otrohet, gnäll så de går ut över barnen med mera. men har man ångest har man nog inte gjort rätt val

    jag kan säga till barnen när de blir större att mamma inte var så snäll, vad ska du säga och de kanske har olika svärföräldrar och morföräldrar mm jag lovar gräset är inte grönare på andra sidan heller men i de stora hela känns det bättre för min del ändå

  5. Livet tar hand om livet <3

  6. Dessie bara för att ni separerat nu behöver inte betyda slutet för relationen, ni kan ju hitta tillbaka till varandra. Ni kanske bara behöver lite distans. Eller så hittar ni ett nytt förhållnigssätt. För det låter som att ni älskar varandra fortfarande men saknar den här gnistan och omtanken till varandra. Ni kanske hittar den igen. Känns det inte i magen om S skulle gå hand i hand med en ny brutta? Som liksom ska vara extramamma till T när inte du är där? Om ni ändå valt rätt tsm dvs avslutat relationen för erat eget bästa så kommer det bli bättre m tiden. Men jag menar bara att det behöver inte ta slut om du inte vill…tro på kärleken! Gör fina saker för varandra. Du håller ju alltid huset snyggt så du kan ju inte överraska m det ;-p men kanske stryka alla hans skjortor, sortera i hans garderob, ge en fin present tex klocka/skor/skjorta mm gå på bio, ät ute, bada badkar å sånt romatiskt. Du är bäst Dessie, du fixar det här hur det än blir!

  7. Ett andetag i taget ❤

  8. Josefine

    Gå till en psykolog/kurator. Det tror jag skulle hjälpa dig mycket. Prata i ett stängt forum. Du behöver inte delge oss. Du kan prata om vad som helst där och säkert lära dig hantera dina känslor. Lycka till!

  9. Jag håller med ovanstående Liss till 100%. Det låter inte inte alls som om no är redo att ge upp på er helt och hållet. Efter att jag och min fick våra. Dotter så var dem första åren dem mest prövande och det är klart det ändrat allltid. Men Strömsö dig frågan hade ni inte haft eran son hade ni fortfarande varit ihop då? Om svaret är ja så tror kag att nihar bara haft en prövande tid efter att no fått barn oxh allt handlar om erat barn och inte om varandra. För det låter verkligen som om ni älskar varandra, och depåchef öven om ni är bra vänner nu och gör mycket ihop med eran son så kommer ni glida ifrån det ju mer tiden går om ni inte hittar tillbaka till varandra. Låter så jobbigt för er allla ochdet låter som om ni skulle kunna rikta på framtiden och hotta en ny framtid och liv ihop för och splittra från nån man älskar så mycket bara för stt man. Inte kommer öveeens oh inte är höra så kommer det hända i vilket förhållande som helst. Våran dotter är nu 4 och det är svårt och hålla gnistan i vardagen som föräldrar men man måste inse att med barn så får man en ny vardag och man kan få det funka. Förhållanden är så mkt mer än och vara lärare och kärlek, hoppas ni fixat det här för det låter inte som ett avslutat kapitel ovetande ”saga” 🙂

  10. Du hade ju så bra tips mot ångest.. Hjälper inte dem???
    Låter som en kliché men med tiden så blir det lättare!

  11. Lite respektlöst mot folk som faktiskt lider av sin ångest att säga att du har det när du bara är ledsen och står inför ett nytt kapitel i livet. Fast sen var ju hela ditt tidigare inlägg om ångest också väldigt respektlöst / lider av riktig ångest.

    1. Men åh – sluta se ångest som en jäjla tävling eller ett helgat ord! Dessie har ångest, och hon pratar om det. Vad har det med respekt att göra??

  12. Mina föräldrar separerade när jag var nästan exakt lika gammal som Theo är nu. Om det är något jag vill skicka med dig utifrån min egna erfarenhet Dessie så är det att jag ändå är otroligt tacksam över det. Det fanns ingen kärlek kvar mina föräldrar emellan heller. Jag minns inte ens dem två tillsammans, och så som jag känner dem idag och vet hur otroligt olika dem är så är jag glad över det faktiskt. Det är bättre att det händer nu än att ni försöker tvinga er på något för hans skull, jag förstår dina tankar och att du bara vill väl men det skulle bara slå till hårdare i slutändan. jag har en del vänner och som i tuffa tonåren fick uppleva deras föräldrars separation, vilket sällan är minsta lilla lindrigt för någon, jag önskar ingen det.. Det är hemsk för ditt mamma-hjärta att vilja förklara men veta att han inte förstår kan jag tänka, men det kanske är tur att det är så just nu faktiskt.. angående din ångest så precis som tidigare kommentarer, skriv skriv skriv, och prata så klart! Jag upplever ofta att om man pratar om sin ångest så släpper genast en del av det. Skulle också rekommendera dig att besöka en terapuet som jobbar med så kallad KBT. Det har varit livsförändrande för mig, verkligen.. har gått ett par gånger till en kvinna för att prata om allt från ångest, prestationsångest, stress, krossat hjärta efter att ha blivit bedragen osv, vad jag än har gått dit med för känsla så har den känslan blivit omvandlad till något helt annat efter ett besök hon den kvinnan jag går till. KBT handlar mycket om att ändra sin tankesätt och att få svart på vitt ifrån en proffissionell person känslor bekräftade och se situationer ifrån andra vinklar är sååå nyttigt. Hittar du rätt person så kommer du aldrig vilja släppa taget, det är jättejobbigt första gångerna men det blir bättre och bättre med tiden. Lycka till fina du, Theo kommer vara stolt över sin starka mamma och de val du gör det är jag så säker på!

  13. Gå till biblioteket!

  14. Jag förlorade min pappa i maj och min bästa vän i augusti. Jag trodde i princip jag skulle dö och grät i princip oavbrutet i veckor, tröståt och bara mådde helt fruktansvärt. Men det blir bara bättre och bättre. Jag lär mig minnas med kärlek och lär mig leva med det. Vänjer mig vid smärtan, vilket är positivt trots att det låter deppigt. Så jag lovar, det kommer bli bättre till slut. Hang in there. 🙂

    1. Jag beklagar så hemskt myckket, känner med dig. =( Starka du<3 Förlorade min farmor & två nära vänner 2014. Aldrig mått så dåligt. Som du säger, man vänjer sig vid smärtan..

      Så sant de du skriver.. <3 Klarade jag mig då så kan jag klara mig nu.<3 Tack för ditt pepp<3

  15. Har du varit på bibblan idag?

  16. Bibblan då? Funkade inte bibblan?

  17. När jag läste inlägget så känner jag en sorg… tiden
    Läker inte alla sår. Man lär sig leva med dem. Håll huvudet högt fina du ❤

    1. Tack, så mkt kärlek❤️

  18. Hej Dessie, först och främst så hoppas jag verkligen inte att någon av dessa idioter som skriver dömande kommentarer lyckas få dig att må dåligt. Ingen vet vad som har hänt i din relation förutom du och Simon och ingen annan kan veta vad som är rätt för er än ni. Jag vet hur det känns att älska någon som man inte längre är kär i. Jag kommer ihåg att det enda jag ville var att jag skulle bli kär i mitt ex igen för jag älskade honom så mycket, men som du säger är det inte mycket man kan göra när inte känslorna finns där längre. Det enda jag kan säga är att om man har gett något så mycket försök att vara ihop så är det ju viktigt att man tillslut ger att göra slut en chans också. Och du behöver inte alls hålla humöret uppe. Det är viktigt att låta alla känslor ha sin plats i livet, det är en så konstig kultur vi har i Sverige att vi bara värderar glädje. Tillslut vill jag bara säga som många andra sagt innan, det blir bättre. Jag gjorde slut med mitt ex och vi är fortfarande bra kompisar, men nu är jag tillsammans med mitt livs kärlek och jag är så glad att jag följde magkänslan och vågade göra slut, även fast jag inte riktigt förstod varför just då. Du verkar väldigt klok och fin och du kan ta dig igenom vad som helst. Låt dig själv sörja det som gått förlorat, det är ok.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *