HÄR BOR EN PERFEKTIONIST

I mitt hem så är allting organiserat. Ingenting får någonsin ligga på en plats där saken inte brukar vara. Skor ska stå fint på skohyllorna, prydnader ska stå dammfria på sin plats, köket ska alltid vara rent och utan disk. Sängen är bäddad varje dag, blommor ska finnas i varje vas. Kuddar ska stå perfekt emot varandra. Kläderna i garderoben är organiserade efter färg. Shampoo flaskorna är organiserade efter vilka som är mina, Theodores och Simons. Mina balsam flaskor och hårinpackningar står var för sig, så att jag inte ska störa mig på att dom är ”huller om buller”. De nya breven som kommer ska ligga i exakt samma låda som de andra breven. Där får inga andra papper vara. Bara brev. Golven ska vara fläckfria. Det får inte finnas en endaste fläck på borden, skåpen, eller köksbänken.

Allt ska vara rent och lukta fräscht. Varje morgon vädrar jag och vänder på mina doftpinnar, så att allting luktar gott. Efter varje måltid, även om det bara är en liten macka så måste jag torka med trasan efteråt. När Theodore har lekt färdigt med sina leksaker, plockar jag alltid in dom. Även om jag vet att han kommer ta fram dom i kaos igen, så fort vi kommer hem. Varje kväll när Simon jobbar och Theodore sover så plockar jag undan, rättar till, skurar om det behövs. Sedan kan jag lägga mig till ro.

Och så fortsätter det…

Jag är nog en så kallad perfektionist när det kommer till mitt hem. Jag hatar verkligen när saker inte ligger på sin plats eller när det är stökigt. Jag mår alltså helt ärligt dåligt om det är stökigt. När jag var yngre var det inte alls densamma som det är idag. Då kunde jag låta mina kläder ligga på golvet och vara o-organiserade. Men idag skulle jag aldrig kunna låta en klädhög bara ligga på golvet (iallafall inte mer än 10 minuter)

Det kanske låter fjantigt. Det är ju bara lite kläder? Eller, det är ju bara lite disk som du lämnar över natten? Jag vet. Jag är väl medveten om att jag inte dör om sängen är obäddad när vi går hemifrån. Men jag blir ändå stressad, och jag mår ändå dåligt utav stök. Ibland är det skönt att jag är som jag är. Det gör så att Theodore & Simon alltid lever i ett rent och fräscht hem. Och sedan är det skönt också eftersom att jag aldrig låter det bli stökigt. Och eftersom att jag aldrig låter det bli stökigt så slipper man spendera 7+ timmar på en dag genom att bara städa. Hellre plocka/fixa direkt efter att man är klar med något, så slipper man det tunga. Känner jag iallafall. Sedan är det så himla skönt att komma hem till ett fräscht och rent hem varje dag. Det är det bästa. Att bara komma hem , lägga sig i soffan, och allt är rent. Helt klart den bästa känslan 🙂 Tänk att komma hem och få ångest så fort man kommer hem? Ett hem ska vara en trygghetsplats där man ska kunna känna ro. ♥

MEN… Det finns nackdelar också. Vi tar ett exempel nu: Jag är iväg och jobbar. Theodore och Simon har varit hemma själva. Och Simon är ju inte lika perfektionist som mig (även om han också gillar att städa och ha rent, så är det absolut inte på samma nivå.) då kan det ligga ombyte av kläder på soffan, leksaker här och där, och disk från dagens middag. Och även om jag är jääääääätttteeeetrött och bara helst utav allt vill lägga mig ner och sova. Så kan inte jag det. Det går inte. Jag MÅSTE städa undan allt. Annars mår jag jättedåligt. Tro mig, been there done that. Jag vaknade mitt i natten och började städa. Det är helt sjukt. I know. Sedan skulle hela min dag också bli förstörd om jag vaknade upp på morgonen och det var stökigt. Jag vill vakna upp i lugn och ro och inte känna stress över något.

Visst är det knäppt egentligen? Däremot så kanske det låter ”värre” än vad det är, jag stör mig inte så mycket på att jag är såhär. Det är faktiskt väldigt skönt, iallafall i 90% av fallen. 🙂 Som jag skrev innan så är det inte så skönt att vara en sån perfektionist/sånt pedantfreak när jag är trött. Något som jag dock tycker är viktigt är att aldrig låta mitt behov utav städning/renlighet gå ut över Theodore så att han inte får leka/kladda som ett barn ska få göra. Barn ska få vara barn. Oavsett! Han får alltid leka med sina leksaker överallt eller känna och äta själv med maten, även om det blir väldigt stökigt 🙂 Det är ju skönt det iallafall. Det är ju bara det att jag städar direkt efteråt. Men det är väldigt viktigt tycker jag.

Vilken typ av person är ni hemma? Den slarvige, eller den pedantskötta?

IMG_1984

20 kommentarer

  1. jennifer

    Det var ett roligt inlägg att läsa. Alltid varit så fascinerad av folk som är sådär organiserade. Jag försöker men jag jobbar skift och har två sjövilda småttingar så allt som ska göras får göras i ren panik många gånger och mycket får göras när de små gått och lagt sig. Och då är man i regel så utmattad efter dagen så man helt enkelt inte orkar.
    Sist jag skurade golv när barnen var vakna så välte fyraåringen skurhinken, hela skurhinken, och lade sig sedan på mage i vattnet och låtsades simma… Häromdagen när jag vaknade så hade barnen smugit upp och fått tag på ett oboypaket. Den lilla är två så gissa hur vardagsrummet såg ut sen.
    Vi bor i hus men har nog egentligen för litet för att hålla det som jag vill. Får hänga tvätt i vardagsrummet för tvättstugan är för liten och det är inte så vackert direkt. Vi är också ganska olika på den biten jag och min man. Han är som en hamster och ska spara på all gammal skit han hittar så blir mycket smågrejer som inte har en direkt plats och sånt kan jag bli galen på.
    Vi har hund också så även om man är laddad till tusen för en storstädning så blir ändå prioriteringen att få i oss frukost och ge oss ut på promenad.
    Slutsats, jag skulle behöva ca fyra timmar till varje dag för att hinna med allt

    1. Haha det låter härligt ändå 🙂 Alla är ju olika. Ibland önskar jag att jag kunde vara mer avslappnad 🙂

  2. Är precis som du 🙂

  3. Caroline

    Har gått i KBT och min psykolog sa att jag är en perfektionist inte bara hemma, (är precis som du) utan i allt jag gör, det riktigt kliar i fingrarna om jag är hemma hos någon som har stökigt eller om grejer ligger snett, hemskt haha xD lite som Bree van de kamp i Desperate housewives

  4. Hej! Första gången jag kommenterar hos dig, fast jag läser din blogg ofta. Kände igen mig väldigt mycket i ditt inlägg. Jag är precis likadan när det kommer till ordning och reda. För min del handlar det mycket om kontroll. Jag har ett stort kontrollbehov och det lyser igenom även här hemma. Jag försöker träna mig på ”att låta det vara stökigt” för att ibland blir det liksom för mycket av plockandet och städandet 🙂
    Hoppas du får en fin söndag! Tack för att du delar med dig av ditt liv och dina tankar i din blogg!

  5. Låter ju snarare som att du har OCD snarare än att vara perfektionist. Det grundar sig nog inte i att du ”gillar att ha fint och städat” utan lite mer djupgående orsaker… Och det utan att vara någon expert. Fundera på om det kanske är en ide att söka hjälp. När något blir en så stor del av ens liv att det inte är bra längre, ska man nog försöka ändra sig. I all välmening!

    1. Nej. OCD är en hemsk sjukdom där vissa handlingar helt tar över ditt liv, hur mycket du än önskar att de inte gjorde det. Du kan gråta och på alla sätt försöka låta bli att göra det OCD:n tvingar dig till att göra, men ångesten gör att du inte kan stå emot. Att vilja ha saker på rätt plats i sitt hem är inte OCD, det är att vara pedant.

  6. angelica

    Är precis likadan som dig! 🙂 Plockar alltid undan direkt och fixar efter mig, har aldrig förstått mig på människor som lämnar sin disk i typ fyra dagar eller lägger kläder på golvet. Men alla är ju olika och man får ju göra det man själv trivs bäst med sålänge det inte gör att man mår dåligt utav det 🙂
    Men sen finns det ju alltid personer som ska klaga på oss som tycker om att städa och ha det rent, att det är någonslags sjukdom, jag känner mest att tycker jag om att städa så låt mig? Haha det drabbar ju ingen annan 🙂
    Kram!

  7. Jag önskar att jag kunde vara så noga, haha. Jag har väl som max hållt mitt hem städat i en månad eller så, men annars blir det tyvärr stökigt väldigt fort, bara efter några dagar. Jag har inte tid att fixa det, utan prioriterar studierna. Min mamma har varit dålig på att städa under min uppväxt. Tyvärr har det alltid varit hemskt stökigt och jag skämdes alltid för det. En anledning till att jag i princip aldrig under min skoltid haft vänner på besök. Men jag vill inte bli likadan! Kanske får jag mer tid över till städning när studierna är färdiga..
    När jag väl bestämt med en vän som ska komma på besök, då städar jag i varenda hörn hela dagen! Klarar inte av att ”fuskstäda”, utan allt måste vara helt perfekt. Hehe.

  8. Åh. Sån är jag också. Går och plocka mest hela tiden. Men när jag bodde hemma sa alltid mina föräldrar att jag bodde i en svinstia haha! Antar att jag hade rätt så stökigt på mitt rum. Men sen jag jag flytta hemifrån vill jag har snyggt och rent omkring mig. Kan inte slappna av för ens allt ligger på plats!
    http://WWW.alskadeunge.vimedbarn.se

  9. Ooops, känner igen mig lite väl mycket i det här inlägget! Jag mår också verkligen dåligt när det inte är tillräckligt städat, blir stressad när sängen är obäddad etc. Men dessvärre bor jag så himla litet (studentetta) så det är verkligen svårt att hålla det 100 % fixat hela tiden. Så himla stressande!!

    http://www.saga-li.blogspot.se

  10. Jag är både och! Jag mår jättedåligt när det är stökigt hemma men man orkar inte alltid hålla efter. Men jag är nog mer pedant än slarvig iallafall

  11. För mig beror det väldigt mycket på hur mitt liv ser ut. Just nu pluggar jag till exempel och kör bil 3,5 timmar varje dag för att komma till och från skolan, så när jag är hemma så finns det bara tid till plugg, att äta och duscha i princip. Därför blir städningen inte prio nummer ett tyvärr, men jag plockar och gör det som går snabbt 🙂
    Men jag älskar att ha rent och ordning, så när jag har tid så är jag väldigt pedantisk. Jag blir också väldigt stressad när det är stökigt…
    Hos mina föräldrar har det däremot alltid varit väldigt stökigt, de har renoverat huset jättelänge o.s.v. så nu när jag har eget är jag jättemån om att hålla städat och fint 🙂
    Jag håller verkligen med om att ett städat, rent hem ger ett större lugn och jag längtar verkligen till att jag har tiden att städa mer igen! 😀

  12. Precis som mig hahaha kul att man inte är ensam. Jag damsuger 2 gånger om dagen minst! Och dammar av varje dag och måste veta att det är i ordning innan jag går någonstan☺

  13. Sån har jag också blivit på senare år, även om man inte varit så förr tror jag lätt det kan bli så om det är mycket som händer i livet runt omkring som man inte kan styra över. När man är nyduschad, fräsch och har städat känner jag att jag har koll på min egen skit och det är någon form av ordning och reda på hemmaplan iaf 🙂

  14. Oj när barnen kommer … ; )

  15. Haha jag är eeeexaaaakt likadan!! 😉 ‘

    http://jessicalauren.vimedbarn.se

  16. Jag är motsatsen! Tycker det tvärtom kan vara mysigt med lite stök. ”Det ska synas att man bor i hemmet också” sa min Pappa. Det tänker jag ofta på. Sen är det skillnad på stökigt och smutsigt/skitigt! Det senare är inte mysigt! Men att det ligger lite kläder på golvet, eller som nu en urdrucken kaffekopp på bordet och ett nagellack och min klocka bredvid, det kan jag tycka är rätt mys.

  17. Lifewithdaniela.com

    Jag är så himla konstig haha! Jag älskar att ha det städat och fint, men lägenheten blir alltid så vidrig och skitig mellan städrundorna (1-2 veckor brukar det gå mellan städandet), men jag brukar ändå försöka plocka upp smutskläder osv, även fast det är motigt ibland. sambon dock, oh my god. Har han varit ensam hemma en vecka så är lägenheten ett bombnerslag! Börjar nästan gråta när man kommer innanför dörren haha. Han har bott hemma hos sin mamma tills han flyttade ihop med mig, så han har alltid haft någon som städar efter honom, suck 😀

  18. Kontroll och lite tvångshandlingar tror jag. Är samme.
    Prove att i steg låta middagsdisk stanna i diskhon.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *