Tips på sommarkläder!

Jag frågade igår på instagram vad folk vill att jag ska tipsa om för typ av kläder och fick då fram supermycket olika produkter ni ville ha tips på – vilket var jättekul för då vet jag vad ni söker och kan anpassa mig till det. ♥ En del av det var bland annat sommarkläder, så jag tänkte göra ett inlägg nu med tips på fina sommarkläder. Hope you enjoy it!


Playsuits, gillar verkligen denna. Tyckte den kändes ball, både till fest / vardags. Klicka HÄR.
”Helgtröja” som jag brukar kalla dom hihi. Så fin att ha till ett par typ Levis jeans & tofflor & en sidoväska. HÄR.
Simpla, bekväma svarta jeans som är nååågot kortare. Liten detalj, men så fint! HÄR.
Perfect blazer ♥ HÄR
Love this one♥ HÄR
Cute dress. HÄR.
 

Some days may fill the work bucket more while others fill the life bucket. And that’s ok.

Bättre dagar den sista tiden. Det känns som om jag kommit tillbaka till min balans och blivit mer motiverad igen. Jag hade min lilla period där när allt var så rörigt med min familjemedlem och allt. Min kropp sa helt enkelt stopp då och jag förlorade lite motivation för att det blev för stressigt och det kändes som att jag inte hade kontroll men nu känns det som att jag är tillbaka igen och det glädjer mig. ♥

Jag är en sådan människa som mår extremt dåligt när jag inte är i mitt produktiva-jag. Med mitt produktiva jag så menar jag alltså, mitt vanliga jag. Jag är en väldigt energisk, social och produktiv tjej i vanliga fall, jag får oftast väldigt mycket gjort och har alltid roliga, kreativa äventyr som motiverar mig. När jag är stressad/ledsen så sjunker det och när det gör det så blir jag så himla påverkad eftersom att jag glädjs åt att få saker gjort konstant. Även när jag är ”klar för dagen” med det produktiva inom att bygga på min karriär, min familj, mig själv osv. Så är jag även så himla social så när jag är klar med det vill jag gärna socialisera mig i nätverk som ger mig energi. Jag är ingen människa som tycker om att ”koppla av” egentligen eller ”stänga av” från det sociala, vilket jag ibland måste göra när jag då behöver lyssna på min kropp. Som nu den sista tiden då jag stängde av mig från det mesta och tappade motivationen lite.

När jag äntligen hittat balansen igen så känns det så bra igen och nu är jag äntligen där igen. ♥ Angående att hitta balansen, för att hitta den så måste du förstå vad det är som sätter obalansen (dvs komma till grund till problemet. Är det att man har mycket på jobbet, missat en deadline? Eller mycket hemma?) Därefter när du gjort det så måste man ibland lägga ned lite mer tid just det som gör obalansen. För mig var det just att livet kom emellan nu – vilket gjorde att jag behövde mer eller mindre släppa allt annat ett tag och fokusera på det. När du hittat obalansen och lagt ned tid där så kommer du oftast till en jämn punkt sen igen där du kan balansera både arbete & livet igen.


 

“Work life balance means setting commitments (both for work and home) and sticking to them. It’s about not overcommitting so there’s always time to be guided in the direction that feels most alive and necessary on any given day. Some days may fill the work bucket more while others fill the life bucket. And that’s ok.”

 

Betingat beteende/idiotiska saker jag gör!

Har ni också vissa saker som ni gör, som ni inte alls egentligen förstår er på varför ni gör dom sakerna? Eller att ni till och med kan störa er på er själva för att ni gör dom här sakerna? Haha förstår ni vad jag menar? Alltså till exempel tvångssyndrom eller saker man liksom aldrig lär sig – typ att man gör om samma misstag om och om igen? Eller bara en dålig vana helt enkelt? Det finns nog tio tusen sådana betingade beteenden jag har hos mig själv och vissa av dom kan jag verkligen själv störa mig på att jag gör.. Jag tänkte rada upp några exempel på sådana betingade beteenden hos mig själv så får ni en liten bild av mig! Förresten, har ni några betingade beteenden ni stör er på?

1. Jag rollar ALLTID mina kläder innan jag går hemifrån. Det låter väl inte hur knäppt som helst egentligen, eller hur? Alltså att man använder en klädroller för att ta bort hår på kläderna. Men alltså även om jag tar upp en helt ny tröja ur en påse och klär på mig, som inte har ett enda hårstrå på sig så MÅSTE jag ändå rollar plagget. Hur min gärna tänker: ”Hmm.. Just det, jag har ju suttit på soffan tex.. det kaaaanske har fångats med något på tröjan” haha. Så jag använder upp flera rollers / månad.. miljövänligt? Nope. Irriterande beteende.

2. Jag stör mig på saker som inte ligger linjärt. Vi kan sitta på måndagsmötet på jobbet och diskuterar om marknaden. I mitten av bordet ligger en häftapparat, lite ljus, en burk med pennor och en liten bunt med små papper. Om till exempel pappersbunten ligger lite snett, eller att ljusen inte står fint eller att häftapparaten står lite snett så MÅSTE jag rätta till det. Jag kan inte släppa tanken. Det är så jäkla pinsamt när vi sitter där och diskuterar marknaden och jag försöker smyga in mina händer för att rätta till det. Vill bara banka in huvudet på mig själv haha..

3. Jag tror jag pratar för mycket när jag träffar nya människor. Haha jag vet inte om det är något dåligt, eller jo kanske det är ibland.. beroende på vem man träffar hehe. Eller så är det bra, I don’t know.. Jag låter ju det verkligen inte bli ”akward moments” iallafall , det är en sak som är säker! Men däremot så kan jag själv känna mig lite dum efteråt och tänka ”fan att jag babblar så mycket”, jag är ju en väldigt energisk pratglad person och jag är rädd ibland att jag ska skrämma bort folk efteråt för att jag varit ”för energisk och pratglad” haha.. Det är en del av min personlighet, visst! Men nya människor känner ju inte mig på det sättet, dom har liksom inte ”valt” mig (typ om jag träffar en kompis kompis för första gången) och dom är då inte vana och ja jag vet inte..

4. Jag stör mig på hur ler haha men ändå fortsätter jag le så. Jag ler oftast genom att jag drar ner överläppen över tänderna, det är lite svårt att förklara såhär men om ni kollar på bilden längst ned i inlägget så kanske ni förstår hur jag menar.. Saken är att jag ”spänner” läppen typ. Jag kan ju le ”normalt” eller vad man ska säga, alltså mer avslappnat – naturligt – men jag har lett sådär i flera år så det sker per automatik nu men jag tycker själv inte att det är fint så jag fattar inte varför jag gör så haha. Jag vet inte ens vart ifrån eller varför jag började le sådär jag vet bara att jag har gjort det sedan fleeeera år tillbaka. Men jag känner ingen annan som ler så. Något jag stör mig på enormt mycket på iallafall.

5. Jag har nästicks! Alltså detta är något jag har haft sedan jag var… 6-7 år? Och det är att jag först spänner in näsan (svårt att förklara) och sedan drar jag in ett djupt andetag med näsan typ som när man är förkyld. Det kan misstolkas så fel när man är ute på krogen typ, för jag har bokstavligen haft folk som frågat om jag har tagit knark pga det. Men jag har aldrig i mitt liv testat kokain och skulle ALDRIG! Men förstår ni varför jag hatar detta ticks? Jag fick det när jag var liten som sagt, för att jag har fobi för snor och jag minns att vissa i klassen kunde ha snor som syntes och jag blev så (förlåt) äcklad av det och fick det till ”min största rädsla” att jag skulle ha snor vid näsan utan att märka det så sen dess har det suttit i sig. Jag har dock såklart inte så hela tiden, men minst 4-5 ggr om dagen gör jag så även om det liksom inte finns något där så gör jag det. I samband med denna ”fobin” så började jag även rensa näsan med tops bokstavligen typ 3-4 ggr per dag vilket jag fortfarande gör idag. Finns typ ingen renare näsa än min, haha. Men jobbigt ticks, för det är något jag går runt och tänker på varje dag. ”Tänk om jag har snor?” haha. idioti.

Det var några få av dom tiotusen betingningarna jag har haha.. Som sagt, berätta gärna om ni själva har något sånt här. Kan vara rätt kul att veta om andras, för visst kan väl jag inte vara den enda som har dessa knäppa tvångssyndrom hehe…?

Förresten, här kan ni se hur jag menar med mitt leende. Ser ni att jag ”spänner” överläppen och gömmer tänderna med hjälp utav den? Ser sjukt underligt ut.

 

29/4-2019

Hej på er.♥

Jag hoppas att ni alla mår bra. Själv så mår jag bra! Det har varit lite upp & ned den senaste tiden, därav att jag varit frånvarande från bloggen ett tag nu igen. Jag vill ju försöka blogga mer, men när livet kommer emellan så är bloggen svår att prioritera. ♦ Först och främst så har jag såååå mycket plugg just nu! Men det är kul, jag blir taggad av det även om det är himla svårt i många stunder. Just nu sitter jag med ekonomistyrning, vilket kanske inte är mitt bästa område 😉 Men jag kämpar på. Planen är att jag ska vara klar mäklare till Augusti, så jag har en hel del nu sista tiden. Vi får se hur det går, det är bara att köra på så hårt jag kan. Min sommar kommer ju inte gå åt så mycket mer än att studera hehe, men fasiken – har man ett mål så gäller det att prioritera! Jag känner inte direkt någon ”fear of missing out” eller att missa något roligt eftersom att dit jag vill i livet ger mig så mycket mer. Det var som nu i veckan då jag fick en inbjudan till en dagsfest jag tackade nej till. Folk tycker typ att man är tråkig för att man tackar nej och tycker det är konstigt med tanke på att man är ledig. Men jag känner inte direkt att det är synd att jag missar det även om det kanske skulle vara roligt – för som sagt så är mitt fokus någon helt annanstans just nu. Min tenta är på måndag, I got no time – littarly. Prioriteringar, viktigt gott folk!

Men det är inte bara studier som tagit mig tid till att vara frånvarande här inne. Tyvärr så har det kommit tråkiga besked inom familjen. En familjemedlem har blivit sjuk, så min tid utöver att balansera att vara mamma, studera och jobba – har gått åt att finnas där för henne och hjälpa henne. Till exempel så firade jag inte påsk nu eller var ledig överhuvudtaget eftersom att jag bara fanns där för henne.♥ Dock är det såklart ingenting som jag klagar på, självklart vill jag finnas där för min familjemedlem. Men jag menar bara att jag verkligen inte ens haft en timme typ till att göra något annat än det jag redan gör. Förutom på kvällarna då, vilket har varit min enda tid till att försöka få ihop ett socialt liv också så att jag inte blir helt knäpp. Men så att ni förstår. Så det är lite tufft just nu, men det enda man kan göra är att hålla ihop och finnas där för bästa sätt och hoppas att allting blir bra. ♥

Nu har jag iallafall på något sätt hittat någon typ av balans till allt så nu ska jag skriva lite mer igen. Men så nu vet ni vad som händer i mitt liv och varför det ekat tomt igen! ♥

 

Min hy – acne & acneärr + rabatt på behandlingen!

Detta är inte något jag direkt skyltat med i sociala medier – anledningen till det är för att jag helt enkelt inte trivdes med min hy. Men såhär såg min hy ut i Mars – och såhär ser den ut nu (se före och efter bilder) Det är alltså bara en månads skillnad mellan bilderna och ändå ser min hy fantastiskt mycket bättre ut. Som den såg u i mars såg den ut i princip hela vintern. Jag fick tyvärr acne i samband med min depression och det var inte bara acne utan jag fick även ärr på köpet.

Jag bestämde mig då för att göra något åt saken och hittade Renaissance clinique (LÄNK till deras hemsida) dom gör olika typer av behandlingar för din hy så jag kontaktade dom och skickade bilder på min hy samt berättade om min situation. Jag rådfrågade vilken typ av behandling som är bäst för mig, vilket då vi kom fram till var Microneedling. Det är alltså en typ av behandling då dom använder sig utav en liten ”penna” med nålar i, som går in i huden och ”skadar” huden tillsammans med ett serum för att den ska återuppbygga sig. Det är bra för acne, acneärr, den stramar åt huden, hud föryngring, ger lyster etc etc.. den gör helt enkelt underverk oavsett hudtyp!

Jag ska göra 6 behandlingar och har hittills gjort 2/6 och ser redan en sån förbättring! Inte bara gällande acnen, men även på min ärr, porer och min LYSTER – wow! Jag är så glad att jag hittade den här kliniken, helt seriöst så är detta de bästa jag gjort för min hy. Jag mådde så dåligt över min hy verkligen.. Nu kan jag ändå känna mig bekväm utan smink igen, vilket jag absolut inte kunde då. Jag hade bokstavligen ett kg concealer över för att försöka täcka.. Jag fick även en massa nya bölder, vilket jag inte har fått nu sedan jag påbörjade behandlingen.Så jag är verkligen jätteglad! Dessutom så har mina vänner verkligen sett skillnad och jag får nu komplimanger för min lyster i hyn!

Många undrar säkert om det gör ont, och nej det gör inte ont men det är lite obehagligt i början sedan släpper det. Men helt ärligt, ska man vara fin får man lida pin haha. Jag hade kunnat ta all smärta för att bli av med acnen om det vore så.

Jag rekommenderar er som har problem hy, eller ärr eller vill ha lyster eller liknande att göra denna typ av behandling, och gå inte till vem som helst heller för det finns en massor som säger sig vara utbildade hudterapeuter och inte har dom rätta produkterna/maskinerna som behövs så gå till Renaissance Clinique som jag rekommenderade, då vet ni att ni kommer till en klinik där dom verkligen tar hand om din hy individuellt och ser över vad JUST du behöver för hjälp.

Ni får även en rabatt av mig på 500 kr på dessa behandlingar, uppge DESSIE när ni ska boka behandlingen. ♥

Såhär ser det ut när dom gör behandlingen!

Därefter fick jag en Crystal Fiber mask som las på i tio minuter efter behandlingen!

Här ser ni FÖRE & EFTER!? Hur sjukt!? Och detta är bara behandling 2/6, tänk hur min hy kommer se ut efter den sista behandlingen! Jag har några finnar kvar såklart kvar, det försvinner inte bara på en gång – därav att man gör 6 behandlingar men ser ni vilken skillnad? Första bilden är tagen i början på mars, och den sista bilden är tagen idag. Som före bilden – så har min hy sett ut sista halvåret. Förstår ni vad sjukt! Bästa jag gjort. Tack Renaissance Clinique!

 

SÅHÄR FÅR DU DITT HÅR ATT BLI FINT OCH VÄXA

Visste ni att vårt hår normalt sätt växer ca 0,35 mm PER dygn och ett normalt hårstrå växer i 2-6 år och blir mellan 22-75 cm långt innan det ”vilar” i 1-3 månader – för att falla av och lämna plats för ett nytt hårstrå. Sjukt!

För att hår ska bli starkt, tjockt och sitta kvar länge måste det finnas rätt förutsättningar som ger möjlighet för håret att växa sig starkt redan i roten. När hårroten har bästa möjliga förutsättningar näringsmässigt och omvårdnadsmässigt från roten och hela vägen ut, då sitter det kvar längre, är starkare och känns tjockare.

Vad är då bästa förutsättningarna? Jo, duscha håret varannan dag till att börja med. När du duschar, massera din hårbotten ordentligt för att öka blodcirkulationen, samtidigt som du får bort smuts. Använd balsam. Skölj av i kallt vatten. Använd värmeskydd innan du plattar håret. Använd återfuktande oljor till håret, jag använder mig exempelvis av Moroccan oil. Jag ska passa på att tipsa er om lite bra hårprodukter apropå om det.. Men använd ett bra schampoo och balsam också! Det är viktigt. Försök heller inte att föna håret eller använda så mycket värme generellt på det som locktång, plattång etc.. Jag fönar först med varmt, sedan kallt för att inte ”belasta” håret ännu mer.

Jag har faktiskt fått ganska fint hår i jämförelse med ett par år sedan. Dock klippte jag håret till axlarna nu nyligen, vilket var dumt så jag satte in löshår nu för tillfället.. Men mitt egna hår växer ändå så tanken är att ha löshår i ca 6 månader och sedan sluta använda det. Men det jag gjorde iallafall för att få tjockare, finare hår var egentligen att jag alltid köpte samma shampoo och balsam, jag tror att det gjorde en inverkan på mitt hår faktiskt haha. Sedan slutade jag platta håret, (fönade bara) och som sagt, använde bra oljor till håret.

Glöm inte bort att allt sånt där är superviktigt, men det absolut viktigaste är kosten! När mitt hår var tunt och kaos så var det när jag inte höll kosten ordentligt. Så ät ordentligt och ät det man bör få i sig. Vitaminer är A-O!

Och glöm inte att klippa håret så slitna toppar försvinner!

Jag kan rekommendera detta schampoo & balsam från ArganMidas som jag alltid använder. Dom är jättestora & dryga så dom håller länge.jag upplever att mitt hår blir ”flufffigare” och lenare av det. Dessutom innehåller dom en massa bra för håret. Man bör faktiskt vara noga med vilket shampoo man använder. HÄR kan ni köpa dom.

Sedan tog min Argan oil slut som jag använde för håret förut, så nu har jag börjat använda Moroccanoil treatment igen och den är verkligen bra, så jag rekommenderar den. Dessutom håller den i oändlighet typ. LÄNK.

Sedan såg jag att Lyko hade utförsäljning/rea så jag passade på att välja ut mina favoritprodukter överlag som inte bara handlade om håret ur det sortimentet – så att ni kan passa på nu när det är rea. 🙂

Macadamia Weightless Moisture Masque ordpris 349 kr, nu 219 kr LÄNK

e.l.f. Contouring Blush & Bronzing Powder Fiji

Elf contouring & brush , 39 kr, LÄNK

bareMinerals Blemish Remedy Foundation Clearly Nude 07
Bareminerals <3 Blemish remedy foundation. Viktlös mineralfoundation i pulverform som hjälper till att reducera uppkomst av acne samt förstorade porer. Ordpris 450 kr, nu 229 kr. LÄNK

Macadamia Natural Oil Moisturizing Rinse 300ml

Näst bästa balsamet efter Argan! Har även denna hemma nu. Älskar! LÄNK.

Lyko Haircolor C/17 White Platinum 200ml

Bästa grejen om man vill färga håret, men liksom ändå inte. Färgbomb! Sliter inte på håret, utan är mer som en hårinpackning men trots det ger den otroligt bra resultat! Finns för olika färger. LÄNK

 

DENIM WHITE CAP

Igår på instagram så hade jag en liten frågestund om vad ni ville att jag skulle blogga/instagramma om då fick jag höra bland annat; Mer ärliga texter, ”vardagsinlägg” och mer mode och djupa texter. Så jag tänkte att jag ska försöka upprätthålla det lite bra mellan mina ”tankar & åsikter” inlägg. Hoppas det blir bra!

Men apropå mode: Jag beställde en så fin ”cap” jag från Ivyrevel idag. Jag beställde även hem lite annan shopping från en annan hemsida, bland annat ett par gröna kostymbyxor och jag tänker att den här ”kepsen” (kan man säga keps till den här?) och jag tänker att det kommer matcha snyggt för kostymbyxorna är lite utsvängda. Så när jag får hem kläderna så kan jag kanske fota lite fina outfit bilder igen, det var ju ett tag sen!

.. Vill ha sommar nu så jag kan bära mina nya fina kläder, för jag beställde hem massor med sommarkläder nu haha.. *intalar mig själv att det är sommar* 😉 Men men.. vad tycker ni om kepsen, var den fin? Jag ska fota den sen när jag har fått hem den så får ni se hur jag väljer att matcha den.

Värt att tänka på också: kepsen var på rea nu så den kostade bara 149 kr istället för 300 kr, värt! Så om ni vill beställa hem en likadan så får ni nog passa på innan den försvinner helt ur sortimentet!

LÄNK till kepsen.

 

VÅLD MOT KVINNOR

Helt ärligt, varför pratar vi inte mer om detta? Så sent som igår så hittades en 25 årig kvinna mördad i sin lägenhet, där hon hade ett litet barn i närheten. Nyligen så döms en ”influencer” för mord på sin ex flickvän. Under 2018 uppgick antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinna 18 år eller äldre till hela 28 400 brott (!!!) Av dessa avsåg nästan 22 600 misshandel som skett av en bekant gärningsperson (!!!) Förstår ni hur sjukt detta är? Det är orimligt höga siffror, och tänk då att inte ens hälften vågar anmäla och det är inte tillräckligt många som blir dömda heller, för tänk er hur många som blir misshandlade av sin partner.. det är inte så lätt att anmäla.

Det känns som om inte folk tar tillräckligt allvarligt på det här. Det känns som om alla säger att det är fel att slå en kvinna, men sedan inte gör något åt saken.. Jag förstår att det kan vara svårt att göra något åt saken, liksom vad gör man? Jo men bland annat bara genom att vi PRATAR om detta så öppnar vi upp ögonen för både män & kvinnor. Männen kanske tar ett steg bakåt.. kvinnorna kanske tar ett steg framåt och vågar anmäla. Utöver det.. Vad gör man som utomstående? Hur kan man hjälpas åt mot våldet? Vad gör man när man känner någon som blir utsatt?

Om du känner någon som blir utsatt, HJÄLP personen. Jag förstår att de är svårt att göra något åt saken när personen i fråga som blir utsatt normaliserat det.. Hon kanske lever i förnekelse, hon kanske blir sur på dig som tar upp det.. Dessutom vill man heller inte ställa sig emellan ett förhållande och anklaga mannen.

Men helt ärligt. Om ni känner någon som blir utsatt, då MÅSTE ni prata med personen om det och försöka få henne att våga göra en anmälan. Vi måste stå upp mot våldet!! Vi måste stå tillsammans, annars är det omöjligt att göra något åt saken mot våldet – för hon kommer inte vilja anmäla själv förmodligen.. För man förstår oftast inte själv att något är fel (fast man vet det inners inne) men man lever i förnekelse.. Jag har själv varit där. Det är ett helvete vad förstörd  man blir… men, jag levde i förnekelse. Därför måste vi finnas där som stöd. Pusha personen till en anmälan, trots att det kan bli lite smutsigt. Bara gör det.

Att våga anmäla är ett stort steg för att stå emot kvinnomisshandlare. För det visar att vi INTE normaliserar det! En anmälan kan hjälpa en annan kvinna, för vem vet han gör nästa gång?

Vi måste även hjälpas åt att finnas där som stöd – även under/efter en rättsprocess. Se till att hitta en bra advokat också som finns där, genuint. Det är oerhört viktigt!

Jag vill bara beskriva hur en sån här process kan se ut, så att folk kan förstå vilket helvete det är.. möjligen kanske vi öppnar upp ögonen mer och VERKLIGEN förstår hur det här förstör någon.. och så att ni också förstår hur viktigt det då är att finnas som stöd efter att man anmält. Sedan vill jag bara säga, att även om en rättsprocess är ett helvete så känns det ALLTID bra sen när allt är över, oavsett hur det gick – för kom ihåg – Man stod upp för sig. Man gjorde allt för att visa att det inte är okej.. och framförallt, man hjälper många fler kvinnor att våga stå upp för sig, men även hjälper man kvinnor på det sättet att om mannen blir dömd – så förhoppningsvis kommer det inte ske igen.

Men tänk er in i detta och försök förstå varför det är så viktigt detta ämne.. För vad vi kvinnor ska behöva utstå för att en man inte kan kontrollera sig själv, det sätter sina spår.. Länge. Jag vill bara att folk har förståelse för det, och kanske vill jobba liiiite hårdare för att hjälpas åt att stoppa våldet.

Tänk er in i detta scenario.. att först och främst att bli så psykiskt nedbruten att du inte har något kvar. Varje slag tar en bit av.. dig. Du blir helt tom. Nothing. Det är inte blåmärkerna som följer efter dig.. det är såren i själen. Den stora revan , rakt i hjärtat.. som aldrig läker. Hur du blivit personlighetsförändrad.. din syn på män.. din syn på kärlek.. din trygghet.. gone.

.… Men för att sedan samla kraft till att våga göra något åt saken, att behöva anmäla en person du älskar. Att en fantasi rivs ner och chocken när du helt plötsligt står där och i ett ögonblick, så ser du det som du så länge vetat om men valt att blunda för.. du ser verkligheten. Allt rivs ner.

Alltså den känslan, den chocken när du inser detta.. den är helt sinnes.

Inte för att det är nog.. Att ha utstått det du fick göra.. att ta modet att göra något åt saken..  du ska även behöva gå igenom en rättsprocess efteråt.. en rättsprocess åt helvete… du sitter där och blundar, försöker minnas det som skett.. det som din hjärna har förträngt.. det som du knappt minns. Sedan sitter du där. Blundar.. tänker.. Försöker få fram ord till advokaten och förhörsledaren.. När du helt plötsligt får ett hugg i hjärtat. En tår rinner ner och du minns.

Du minns inte slagen, hur ont dom gjorde. Du kan inte förklara… Du minns känslan, känslan när du ser den du älskar stå över dig, med kolsvarta ögon.. helt tom i själen.. du minns hur du gråter om hoppet att han ska se dina tårar och komma tillbaka till sig själv igen.. men det sker aldrig. Du tar slag efter slag… Du gör inte ens något åt saken nu. Det är meningslöst, så du ligger kvar och låter han slå dig. Du försvinner i en annan värld och ditt psyke bryts ner…

Usch. Där sitter du sitter där på förhöret, och minns.. får ett knivhugg i hjärtat av att behöva gå igenom detalj efter detalj, om och om igen.. Du blir ifrågasatt..

Känslan när du inte vet om det kommer gå vidare.. om det blir en rättegång, eller inte.. känslan när du står där, livrädd för vad som ska hända. För oavsett vad som kommer hända, om det blir en dom eller inte.. så kommer det göra ont. Det känns fel, du vill inte göra så mot någon du älskar. Men samtidigt så vet du att det är fel, tänk om han gör det mot någon annan än mig? Tänk om…. han dödar nästa gång? Vad händer när vi möts i rättegången?

Hur låter det?

Det är tyvärr verkligheten för en annan. Tänk er att bära det där.

Tänk er dom kvinnorna som inte ens får en chans att sätta stopp.. tänk er dom kvinnorna som aldrig mer kommer tillbaka. Som blir dödade, av någon dom känner. Sin partner.

Vi måste prata mer om detta, våld får inte normaliseras. Jag vill verkligen göra något för att hjälpa till om detta område då jag själv har erfarenheter, då jag själv tagit mig ur något liknande. Jag vet inte hur jag ska göra än.. men jag jobbar på det.. för det får inte vara såhär.

 

Delar med mig av min stora rädsla… och ett stycke i min bok


Nu vill jag skriva ett ärlig inlägg om en utav mina största rädslor som jag klampas med. Jag försöker att inte vara negativ, men jag måste även vara ärlig och öppen med mina känslor. Jag försöker se världen mer positivt och min inställning har ändrats till det positiva, men rädslor finns fortfarande kvar och för er som varit i en depression (eller ångest) kanske känner igen sig i det jag skriver.

Jag kämpar dagligen för att bli mer medveten. För att kunna bli ett bättre jag. Både så att jag lär mig hantera jobbiga situationer utåt sätt, men även för att lära känna mig själv och må bättre i mitt inre.Hur gör jag det? Jo genom att träna min hjärna till att se vissa aspekter på ett mer positivt sätt, jag utmanar mig själv att styra mina tankar rätt. Jag läser även mycket på om medvetenhet och lyssnar dagligen på ljudböcker på Nextory om mindset. jag jobabr aktivt för att förstå mina känslor och inte låta mina tankar kontrollera mig.

Som jag tidigare berättade så led jag av en depression som jag precis tagit mig ur. Det som fick mig att ta mig ur handlar egentligen bara om mig själv, att jag lärde mig hantera min ångest, att jag lärde mig att ändra mitt perspektiv, att jag jobbade med att hitta tryggheten i mitt inre, att bli mer medveten och släppa mitt ego framförallt.

Men, jag måste erkänna en sak; Jag är verkligen livrädd för att hamna i gropen igen. Depressionen. Jag tränar mitt psyke så mycket för att absolut inte ens överhuvudtaget tänka negativt – så att min ångest inte ska triggas. När jag var yngre så hade jag ångest till och från, men nu när jag hamnade i en depression så blev ångesten till en helt annan nivå. Jag vet inte ens hur jag ska kunna förklara det, men jag kände verkligen tomhet & hopplöshet. Jag fick diagnoserna Posttraumatisk stress, akut stress reaktion, depression, ångesttillstånd pga. trauma. Jag vill inte gå in på varför jag fick diagnos efter trauma, vad traumat handlade om (som sagt, det skriver jag i min.. bok..) men att vakna till liv igen efter den otroligt mörka perioden så kände jag absolut ingen ångest överhuvudtaget. Det är verkligen sjukt, för det var verkligen som att någon knäppte med fingrarna och så vaknade jag till och allt försvann. Givetvis hade jag tränat länge för att jag skulle nå den punkten. Jag blev först medicinerad när det var som värst, jag gick hos psykologen, terapi och så vidare.. Jag går fortfarande hos psykologen och har en behandlingsplan för det var inte så länge sedan som jag faktiskt blev ”frisk” Men i vilket fall så har jag inte känt ångest sedan dess. Vilket är ganska underligt. när jag försöker analysera det så kommer jag fram till att jag släppte nog på all ångest jag någonsin haft i samband med depressionen, och att jag på något sätt är ”rensad” nu.

Men eftersom att det var så läskigt att vara där och inte känna igen sig själv så är jag nästan traumatiserad av själva den perioden i mitt liv. Dom brukar säga det om ångestattacker, att de som fått en panikångestattack är oftast inte rädda för ångesten igen, utan mer för själva panikångestattacken. För den är läskig. Jag drar en liknelse här. För det är inte bara tankar och känslor som påverkas. Det är allt.

Jag är verkligen livrädd för att må sådär någonsin igen. Ingen förtjänar det. Jag har aldrig tidigare hamnat i en depression, men har väldigt nära människor omkring mig som har hamnat där och jag minns att jag verkligen inte kunde förstå hur man inte kunde styra sitt tankesätt till att helt enkelt inte må sådär. Men idag vet jag bättre, depression är svårt att styra, det krävs mycket. Jag förstår fortfarande inte idag (gällande mig själv) hur jag kunde ”tillåta” mig själv att se allt så negativt, men och andra sidan så är depression oförklarlig.

Jag försöker att inte omringa mig vid negativ energi för att jag ej vill riskera att påverkas, jag är så känslig för det just nu nu och därför är det viktigt att jag tänker på sånt. Jag försöker aktivt tänka på vad jag kan göra för att få saker och ting bättre i mitt liv. Men rädslan finns ändå där. Men det är bara att bita ihop rädslan och köra på – men jag ljuger om jag inte säger att rädslan är jobbig.

Nu när jag ändå skriver öppet om min rädsla så vill jag även passa på att dela ett stycke från min ”bok” som jag skriver på.. Över 25.000 ord är skrivna och fler blir det.. Ni får gärna säga vad ni tänker, eller tycker.. Även om jag mest bara skriver för min egen skull så kan det vara intressant med feedback, för ifall att jag släpper detta offentligt någon gång..

”Det är inte du, bara du. Det är allt. Jag står tom, i ett stilla rum, jag vänder mig mot alla hörn men jag ser inget ljus någonstans. Ett litet litet litet svagt ljus brinner fortfarande, det är er. Min son, du, min familj. Den enda glöden som håller mig långt från det höga hoppet.

Jag vill aldrig visa någon den här sidan av mig. Därför hjälper det att skriva. Men ibland önskar jag att jag kunde föra över mina känslor, bara om det vore för en sekund i önskan och hopp om att bli förstådd. Men jag vill inte vara cry baby, så jag stänger av istället och blir hård. Tävlingsinriktad, kämpe. Det är mitt enda sätt för att överleva.”

Kram, /D

 

Svar på frågor om min utbildning. Mitt tillväga sätt, hur många hp, tips och råd etc..

Jag har fått mycket frågor gällande min utbildning, så jag tänkte sammanfatta det till er i ett inlägg. Jag studerar på en högskola, och jag kör en uppdragsutbildning. Det finns flera sätt att studera till att bli registrerad Fastighetsmäklare på, antingen via en uppdragsutbildning eller att ansöka direkt på en ”vanlig” högskola. Jag vet inte hur det går till på en ”vanlig” högskola, men man söker väl och skall ha minst 120 hp för att komma in på på Fastighetsmäklarprogrammet. Där studerar du i det tempot som blir sagt, men på en uppdragsutbildning väljer du tempo själv. 16 mån eller 23 månader. Vilket bägge är snabbare än en ”vanlig högskola” Jag har valt att studera i 16 månader, jag hade min första tenta i Februari 2018, och jag förväntas nog att bli klar till sommaren om allt går som jag vill.

Men det jag skulle gå in på var, skillnaden med dessa två utbildningar är i alla fall att på en uppdragsutbildning så studerar du för det mesta på distans, dessutom en kortare tid än om du inte hade kört uppdragsutbildning. Men bägge är fortfarande högskola, och det är alltså ingen ”lättare” väg till att bli fastighetsmäklare, snarare svårare eftersom att tempot är snabbare samt att du inte får samma hjälp som i en högskola eftersom att du studerar på distans. En uppdragsutbildning var det bästa alternativet för mig eftersom att jag inte har gymnasiebetyg. Jag ville verkligen studera till Fastighetsmäklare och stod mellan valet och kvalet att studera upp min betyg, vilket skulle ta x antal år + sedan studera i ca 2,5 år på en högskola, eller arbeta mig från scratch på en mäklarbyrå som då kanske väljer att satsa på mig – och om jag blir berättigad en uppdragsutbildning så kan jag hoppa på studierna direkt. Kriteriet för detta är då att arbetsgivaren på en mäklarbyrå väljer att satsa på dig, samt så kostar utbildningen pengar (det är gratis på en vanlig högskola) så det är inget som man bara kan ”få” utan man behöver ju visa framfötterna och kämpa för det. Dessutom är uppdragsutbildningar INTE Csn berättigade – så att ni vet det!

Att studera till Fastighetsmäklare är 120 högskolepoäng som du ska uppnå, så det är 14 kurser, varav 12 stycken är på 7,5 högskolepoäng och två stycken är på 15 högskolepoäng. Jag klarade nyligen Juridisk översiktskurs som jag skrev, den var på 15 högskolepoäng så det var en större kurs. Jag berättade ju även att jag tyckte att den var sjukt svår, minns ni det? Jag läste lite kommentarer om att ”den inte alls är svår” etc, och jag vill bara säga en sak då: En del människor tycker att ekonomin är jättesvår, en del tycker att den är jättelätt. Det är densamma med Juridiken, vi är alla olika och tycker att vissa saker är svårare än andra. Däremot är Juridisk översiktskurs 15 högskolepoäng, det är en stor kurs på flera månader och du ska iprincip lära dig kunna tolka hela lagboken och en hel del lagar, vilket jag tycker var rätt svårt. Jag kan faktiskt publicera en fråga jag hade på min tenta, och mitt svar på den så kan ni se ungefär hur en tenta fråga ser ut på Juridiken. Det kanske verkar ”lätt” att slänga in lite lagar här och där, men det finns så mycket lagar om en och samma sak – fast det är trots allt ändå inte samma sak utan det skiljer sig en liiiiiten liten detalj och det är de som är det svårare att tolka och tillämpa rätt lag – tycker jag! Till exempel: Om jag snor en sak från en butik – så finns det inte endast en lag om just det utan det finns en miljon (typ) lagar om precis snatteri, men du skall tillämpa exakt rätt lag beroende på alla omständigheter, detaljer, tidigare erfarenheter, jämförelser osv osv… Men ni ska få se en fråga och mitt svar så märker ni kanske:

Frågan:

B Sportgrossisten skickar genom brev ett anbud om ett köpa ett parti fleecetröjor, shorts och t-shirts i förra årets modefärg för 20 000 kr till Vilda Lisas Outlet AB. Omedelbart efter att man skickat anbudet upptäcker AB Sportgrossisten att man har skrivit fel pris. Man skickar därför via mail en justering av anbudet, innehållande ett betydligt högre pris. Lisa, företrädare för Vilda Lisas Outlet AB, har dock redan läst brevet när hon nås av mailet, som av någon anledning kom fram först efter 24 timmar. Lisa ringer AB Sportgrossisten och förklarar att Vilda Lisas Outlet AB vill köpa partiet för 20 000 kr. AB Sportgrossisten förklarar att man har återkallat anbudet och att det inte längre gäller.

a) Har en giltig återkallelse av anbudet skett?

b) Finns det någon annan möjlighet för AB Sportgrossisten att slippa sälja partiet för 20 000 kr?

Mitt svar:

Så problemet här är att Sportgrossisten bestämt sig för att sälja lite kläder från förra årets kollektion för 20.000 kr till Vilda Lisas outlet. Dem skickar ett anbud via brev, Lisa läser det, 24 timmar efter får Lisa en återkallelse och först då ringer de upp och säger att man vill köpa partiet. Sportgrossisten försöker slippa undan detta eftersom att dom skrev fel pris.

Först och främst så vill jag börja med att berätta lite om anbud & accept modellen, det är så avtals sluts och kan ske muntligen, skriftligen eller via agerande. Jag ger ett bud – du accepterar. Hänvisar till avtalslagen 1 kap §1 ”Anbud om slutande av avtal och svar å sådant anbud vare efter här nedan 2-9§§ bindande för den som angivit budet eller svaret.”

Så egentligen skulle det vara så att Sportgrossisten i detta fall skulle varit tvugna att förhålla sig till avtalet, men det finns lite olika saker vi kan trycka på för att Sportgrossisten skall kunna slippa sälja partiet även om återkallelse av anbudet har skett. Här kommer mina motiveringar/svar

A) Återkallelse av anbudet har skett. Hänvisar till AvtL §7, ”Anbud eller svar som återkallas, vare ej gällande där återkallelsen kommer den, till vilket anbudet eller svaret är riktat till handa innan han tager del av detta eller samtidigt där med” Så – som svar på första frågan – Anbud har skett, men om det är giltigt är svårt att svara på. För om det hade gått att bevisa att Lisa har läst anbudet innan återkallelsen har skett så hade återkallelsen varit ogiltig. Om det hade kunnat bevisats genom att Lisa svarat tillbaka, eller kanske haft läsfrekvent på. Dock framgår det inte här, så det är svårt att bevisa och eftersom att Lisa först ringde upp EFTER att återkallelsen har skickats så blir det dessutom ännu svårare att bevisa eftersom att företaget då helt plötsligt kunde svara snabbt och då kanske det känns lite misstänksamt att dom helt plötsligt nu ville svara om att köpa partiet.

B) Om det nu är så att det går att bevisa att Lisa har läst mailet innan återkallelse skedde, så kan man gå in lite på partiets prissättning. Dem hade skrivit fel, 20.000 kr – och ändrade omedelbart priset till ett betydligt högre pris i deras mail. Då kan vi gå in lite på skälighet och rimlighet – Eftersom att det egentligen var ett betydligt högre pris som skulle vara så kan vi tänka att 20.000 kr känns orimligt för ett sådant stort parti med kläder.

Om det nu inte hade varit så att Lisas faktiskt sett återkallselsen – Då får vi titta lite på tidigare händelser, vad brukar normalt ett sådant parti kosta? Finns det en chans att Lisa kan ha förstått att det var ett felsatt pris? Kändes priset rimligt till ett sådant stort parti? Har de tidigare jobbat tillsammans – isåfall vad brukar partier i jämförelser med detta kosta? Och så vidare.

För att i Avtalslagen och dess ogiltighet (3 kap avtL) §32 och §33 så står det –

§32 första stycket – ”Den som avgivit en viljeförklaring, i följd av felskrivning eller annat misstag å hans sida fått annat innehåll än åsyftat varit, vare icke bunden av viljeförklaringens innehåll, där den till vilken förklaring är riktad, insåg eller bort inse misstaget” Så, om det finns bevis på att Lisa läst mailet så finns det en chans för Sportgrossisten att återkalla anbudet med hjälp utav detta – att Lisa borde kanske förstått att det var ett misstag – och så får man gå tillbaka och kolla tidigare händelser, jämförelser etc som jag skrev ovan.

 

Hehe, sådär kan en tenta fråga se ut! Sedan är just juridiken så himla brett, det finns tusentals argument. Där var mitt iallafall! Orkade ni läsa? Hehe.. Men jag tycker att Juridik är roligt faktiskt, det är kul och spännande att ha mer insikt i vårt lagsystem – och det har minsann hjälpt mig en del. Alla bör egentligen läsa Juridiskt översiktskurs kan jag tycka, till exempel familjerätt – det är vardagssituationer och våra liv som sambo, skaffa familj, gifta sig etc. Det kan vara bra att ha koll på sina rättigheter/skyldigheter där helt enkelt. Jag tycker det är otroligt kul att lära mig om det. Dock så ska jag inte ljuga och säga att det är en dans på rosor och allt är roligt, jag har kämpat SÅ HÅRT med mina studier. Min adhd & dyselexi försvårar det för mig och det finns så många gånger som jag suttit på tentor och varit inne i en helt annan värld, eller tolkat frågor helt fel osv osv.. Men det är bara att kämpa på, gör om, gör rätt! Men, nog om det.

Tillbaka till uppdragsutbildningen.. Jag tycker absolut att man bör våga satsa om detta är vad man verkligen vill göra. Dessvärre tror en del att det är superenkelt att vara Fastighetsmäklare och allt skall vara en dans på rosor, så är det ju inte. Marknaden går upp och ner, man möts av olika situationer där man behöver hjälpa till med ekonomiska och juridiska frågor.. Lönen är provisionsbaserad så du kan tjäna tipp top, om du vill! Men du kan också gå ner lågt i lön – om du inte väljer att lägga ner den tid som krävs. Mäklare arbetar ca 6-7 dagar i veckan, från 09 till ibland 23 på kvällarna. Så det är mycket arbete, det är inte bara att ”gå visa en lägenhet” som många kanske tror. Så länge man är beredd på det så det inte kommer som en ”chock” sen när man studerat i 2 år och kommer ut på marknaden. Men, det är världens bästa yrke och jag tycker att det är perfekt för mig som gillar flexibla tider och att själv kunna välja mitt arbetssätt.

Jag vet även att det är många som vill göra detta, så jag vill egentligen bara ge lite råd / samt tillväga sätt till er som vill studera genom en uppdragsutbildning.

Kolla upp en mäklarbyrå i ett område du skulle vilja jobba på. Var noga med att känna att du kan stå bakom varumärket på byrån samt att du känner till området. Kontakta arbetsgivaren och fråga först om uppdragsutbildningar är intressant på den byrån. Är det öppet för uppdragsutbildningar så skickar du in ett CV och förhoppningsvis får jobbet (Om inte, sök på nytt hos en annan!) När du fått jobbet så jobbar du dig upp och visar framfötterna. När arbetsgivaren känner att du visat dig lämplig för yrket och byrån så får du förhoppningsvis besked om att börja studera.

Men jag vill bara säga en sak till som är väldigt viktig att tänka på: Eftersom att målet är att studera via en uppdragsutbildning och arbetsgivaren kommer att satsa på dig samt gå in med stora investeringar så råder jag att du känner dig trygg och säker på att du vill jobba på just den firman i framtiden, samt i det området. Eftersom att det bygger på mycket lojalitet och det gäller stora investeringar så tycker jag att man bör vara säker på att det är där man vill jobba framöver så att man inte bara ”testar” ♥

Med det sagt, KÖR hårt – oavsett om du kör uppdragsutbildning eller inte! Kan jag, så kan du! Vill du bli mäklare – då kommer du bli det. Sen så är det inte lätt, men ge bara inte upp! Jag har suttit bokstavligen och gråtit mig igenom vissa tentor, men fasiken – det är bara att fortsätta köra på!

Lycka till!