Islatte & Juridik

God morgon allihopa!

.

Vilken härlig morgon det har varit! Det känns som om jag har hunnit med så mycket fast klockan bara är 08.00! Jag vaknade 06:00 ungefär, det är då min pojkvän brukar gå upp till jobbet. Så jag fixade i ordning två islatte till oss, så satte vi oss en lugn stund på balkongen innan han behövde rusa iväg. Theodore sov fortfarande, så jag passade på att gå ut med lilla vovven (coco) så härligt väder, det var verkligen mysigt att gå ut såhär tidigt. Inte en enda människa inne i stan, morgonsol, värme. Åh så gött!♥

Därefter så har jag duschat, haft i silverschampoo i typ en halvtimme för att få bort lite av det gula i håret som kommer fram när solen lyser på, jag har hunnit tvätta, sedan har jag hunnit tidsinställa ett blogginlägg om mina bröst, samt hunnit plugga lite. Så nu sitter jag här i lugnet och kollar på ett webbinarium om Juridik och Sveriges äldsta lagar (webbinarium är en lektion jag haft som jag kollar på i efterhand via inspelning) Jag får se hur länge jag hinner sitta och plugga innan Theodore vaknar, men det lär väl bli 1-2 timmar till om jag känner min son rätt 😉

Planen idag då? Det lutar sig mot lekland för mig och Theodore, alternativt åka och bada. Han äääälskar att bada, igår låg han i flera timmar och lekte i vattnet. Så kul för honom. ♥ Men vi får se, lekland är ju också roligt, han får välja vad det blir sen! & Senare ikväll så ska vi dra ut med båten och äta middag med min pojkväns familj. =D Vilken bra dag med andra ord!

.

.


När jag pluggar.. Ja, man fattar ingenting av det jag skriver haha! Men det är bara anteckningar som jag har gjort för att komma ihåg vissa saker. – Varför det står ”män som hatar kvinnor – förvaltare?” är för att jag tror att tjejen där har en förvaltare, så jag ville kolla upp det lite noggrannare hehe..
Men det här är så spännande, tycker det är så roligt med lagar!

 

Jobbiga kvällstankar som inte vill försvinna

Sover ni? Det borde ju egentligen jag göra, men jag kan inte. Theodore sover, min pojkvän sover. Men jag ligger uppe och googlar runt.. och tänker. Mina tankar snurrar omkring, frågor inför operationen.. oro.. Jag hade ju egentligen tänkt att skriva ett inlägg om mina bröst eftersom att jag har fått mycket frågor kring dom, om jag har opererat dom eller något. Men jag skriver om cellförändringar istället (yeeey kul ämne!) förlåt.. det kanske är lite deppigt och tråkigt att läsa om det. Det känns tjatigt, men samtidigt så vill jag ju prata om det. För det finns så mycket att prata om, men som ingen gör? Jag fattar inte, är jag den enda som ser så stort på den här saken? Jag är ju livrädd. Det känns som om alla andra bara säger ”äsch, det är vanligt. Det går över!”

Fast mina tankar är verkligen inte så. När jag fick samtalet igår om att operationen & narkosen är bokad om två-tre veckor för att ta bort mina cellförändringar så tänkte jag inte så mycket mer än så på det. Men nu när jag skulle gå lägga mig när T&G hade somnat så kunde jag inte sluta tänka på – hur går operationen till? Öppnar dom upp mitt underliv eller hur gör dom? Så jag började googla det. Det ena ledde till det andra och tillslut så har jag suttit nu i tre timmar och googlat varenda liten information jag kunde hitta om det här, men jag har inte blivit mycket rikare på det kan jag säga er. Det enda jag hittat är folks egna erfarenheter på flashback, (vilket försig var skönt, men jag hade velat ha mer konkret information.) och det enda jag tänkte och störde mig på var alla följd kommentarer-  ”men ta de lugnt, de löser sig” Jag blir typ arg när jag läser det. Lättriggad? Kanske. Alltså jag fattar, you gotta stay positive. Men det känns så förminskat alltihop, jag kan inte känna ett lugn, förlåt men det är jättesvårt när jag vet att jag ska sövas & opereras (Alltid lika läskigt att sövas och opereras, hatar det är livrädd) samt att invänta provsvar på om det spridit sig och jag har cancer eller om jag bara behöver ta bort en del och sen är allt bra. Jag kan inte vara lugn med tanken att det kanske är cancer jag har i min kropp, att ens vänta på såna provsvar är riktigt obehagligt. Följd tankarna som leder därefter ”vad händer om jag vaknar upp utan livmoder?”

Man bör ju inte tänka så, man bör ju tänka positivt. Men det är fasiken omöjligt att inte bli rädd och känna oro. Ja, jag borde ju leva i nuet – jag har starka cellförändringar och ska operera bort dom. Så. Men gah, så svårt när man vet att man går runt och väntar på provsvar och annat från det.

Min största rädsla är ju det där med livmodern, tänk om jag vaknar upp och dom säger att det var värre än dom trott, och att dom tyvärr var tvungna att ta bort livmodern. Får dom göra så? Vet inte vad jag skulle gjort då… Börjar helt plötsligt tänka på syskon till Theo och får en obehaglig känsla i kroppen igen när jag tänker på operationen.

Sen så oroar jag mig också över att mina cellförändringar ska vara värre än vad man trott, typ cancer. För nu när jag väl är inne i det här och tänker efter på hur mycket problem jag har haft med underlivet sista åren blir jag ju mer orolig. Blödning efter sex 70% av gångerna sista åren, alltid magsmärta efter samlag sista åren, konstiga blödningar till och från sista året, magsmärtor. Det känns ju inte så bra. Men, det är som det är och det blir nog bra tillslut ändå. Men så jäkla.svårt att inte tänka såhär, man är ju bara en människa. Jag vet att många där ute har det mycket värre, jag kan inte ens föreställa mig hur känslan är när man väl fått ett sådant besked, påriktigt. ”Du har cancer.” fruktansvärt. ='(

Kan ni lova mig, ni med en livmoder – skippa INTE era cellprov! Jag tycker folk tar allt för lätt på cellförändringar eftersom att många tänker att ”det är vanligt” och att det inte utvecklas fort och att många cellförändringar läker ut av sig självt. Jag tänkte också så förut, jag tänkte – ”jag är ju bara 23 om det utvecklas långsamt – hur stor är chansen? ” Dessutom så läker det ju ofta ut av sig självt.. så varför sån stress? Men tjejer, det KAN utvecklas fort. Cellförändringar grad 3 kan man ha även om man är ung. Även livmoderhalscancer. Detta var ju mitt första cellprov någonsin som jag blivit kallad till. Och ja, cellförändringar är inte cancer. Men, man får inte glömma bort att det är första stadiet till cancer. Och det är ju liksom aldrig bra. Gå på era cellprov, ta hand om er. Och ja, även ni som har vaccinerat er – slarva inte! Jag har vaccinerat mig, trots det fick jag detta. 1 på 100 typ, woho! Men sånt händer. Så var inte naiva, just do it!

Kram /D.

Ps, nu har jag vräkt ut min oro/ångest lite, så nu kan jag återgå till det jag nästan alltid fokuserar på i livet, jo tänka positivt. Man måste få kräkas lite ibland bara. Men sen fokus fokus fokus på positivitet!

 

Dagens planer and so on!

God morgon! Eller, ja god förmiddag kanske..

Jag och Theodore har mer eller mindre semester/sommarlov nu (jag pluggar ju dock fortfarande, och gör det jobb jag kan via datorn/telefonen hemma) men annars så är vi rätt lediga i schemat så vi tar lite dagarna som dom kommer nu vilket är väldigt skönt! Men vi går dock fortfarande upp runt 06-07 när min pojkvän går upp till jobbet.

Idag står det – att åka och bada på schemat! Det är ju sååå varmt, tror aldrig jag har varit med om en sån här värme i Stockholm? Eller så kanske jag bara har glömt bort det.. Men men, sola och bada – finns det något annat att göra i denna värmen liksom? ;)

Btw, har fått en sån dille på ”prince of green” juicen på Joe & the juice. Man känner sig så fräsch när man har druckit den, det känns som om hela kroppen har renats av någon anledning haha. Perfekt start på morgonen, u should try it!

PS. Senare idag kommer ett inlägg om mina BRÖST som många frågat om. Har ni frågor, ställ dom nu!

 

Hur kan man vara så omtänksam fast så liten!

Som ni säkert vet så visar jag ju aldrig upp bilder på min son knappt eftersom att jag har valt att hålla honom privat från sociala medier. Men jag kunde verkligen inte låta bli att dela med mig av dom här bilderna på min lille grabb, han är så fin och jag är SÅ STOLT! Jag kan inte fatta att jag har fött honom? Och ni ska bara veta hur godhjärtad och fin han är. Jag har nyligen opererat mig och har stora ärr i armhålan, som han vet om. Jag har ju haft väldigt ont och haft svårt att bära honom och annat. Sedan skulle vi bada idag, och jag hoppade ner från bryggan och skulle ta emot honom så han kunde hoppa i med mig. När jag hoppade ner så la jag för mycket tyngd i armen och fick ont och han såg det. Så jag samlade mig någon minut sedan sa jag ”kom så tar jag emot dig nu” men han insisterade, han sa – ”Nej mamma, jag vill inte och vågar inte!” Och jag fattade inte varför han inte ville eftersom att han sa att vi skulle bada där. Så jag räcker ut armarna för att ta emot honom och säger ”Men kom nu Theo!” men han var så bestämd, nästan lite ledsen i rösten och sa – ”Men ditt ärr, jag vill inte att du ska bära mig du får ont. G (G=min pojkvän) kan göra de!”

Alltså mitt hjärta gör typ ont när jag tänker på det, blir tårögd. Han är så sjukt omtänksam och godhjärtad. Det finns ingen som bryr sig om mig så mycket, och tänk att han är så liten men ändå förstår sånt. Lilla hjärtat. Gud vad jag älskar honom.

Men till bilderna, hur fin är han inte?

 

I just can’t… <3

Hejsan hejsan! Hur är läget med eeeeer då?♥

Själv så mår jag faktiskt väldigt bra, trots att jag idag fick ett samtal från sjukhuset ang. mina cellförändringar. Nu är narkos och operation bokad i mitten på Augusti! Men på något sätt känner jag ändå en sorts lättnad över att få ha klartecken (även om jag inte har så mycket mer information nu, lär väl få det samma dag) så känns det ändå skönt att det händer något. Det jobbigaste är att vänta, och att inte veta under tiden. Så det känns väl bra.. men nog om det, ska vi prata om något roligt istället?

Jag har Theodore nu, (jag och hans pappa har ju varannan vecka) men iallafall, så bestämde vi oss för att göra något kul! Theodore har ju sådana fina lockar, så vi har ju liksom inte velat klippa honom. Inte han heller, men nu känner vi att det blev dags – hans hår var nästan ner till rumpan hehe. Fast han har ju alltid haft toffs, men men.. Jag och Theodore satte oss i badrummet och jag tog fram saxen själv och klippte han. Men gissa vad, det blev såååå bra! Jag är chockad över hur bra det faktiskt blev. Men det är väl lättare att klippa lockigt hår I guess. Men sen också så är jag en sån perfektionist när det kommer till såna saker så jag ville verkligen ha hans hår halv-långt, med lockarna kvar och jag var livrädd att man skulle råka gå till fel frisör.. Men Theodore blev så nöjd, och även jag! Han blev så fin. Min lilla modell!♥

Ska visa er lite fler bilder strax, ska bara ladda upp dom. Min lilla plutt, har han verkligen blivit såhär stor? Minns ni när jag födde honom, det känns som om det var typ ett år sedan. Sjukt.

 

Känner mig så förtvivlad?

Heeejsan. Egentligen borde jag ju inte sitta och skriva det här, men jag har sån oerhörd ångest i min kropp att jag inte vet vad jag ska ta mig till?? Vill inte prata om det heller till familj/vänner, för det känns som att jag målar ”fan” på väggen innan saker och ting verkligen hänt, men samtidigt så har jag som så en ångest så jag måste få skriva av mig och hoppas att man kanske kan byta erfarenheter med någon annan där ute? Vill bara få ihop det i mitt huvud, vilket jag inte får nu. Som ni säkert vet är jag ju ett form av kontrollfreak också så att inte ha exakt information i nuläget gör mig galen. Liksom ovissheten.

Ni vet ju att jag gjorde cellprov för ett tag sen, vad kan det ha vart – ett halvår sen? Där visade det sig iallafall att jag hade cellförändringar grad 3, vilket jag delade med mig om här. Jag skulle ju opereras då i februari, men den operationen ringde dom samma dag och sköt fram istället. Jättekonstigt, men så blev det. Sen så nu för någon månad sedan bad dom mig komma tillbaka till kliniken för att ta nya prover, då vi hällde ättika där, knipsade bort lite osv.

Jag har inväntat mina provsvar men fortfarande inte hört något. Sen så igår av en slump så såg jag min journal, som jag har rätt till att göra. Där ser jag att ett provsvar från labbet har kommit, (jag inväntar två st provsvar.) på det provsvaret så stod det höggradig intraepitelial något.. vilket då enligt googlingar betyder det som vi redan vet, dvs CIN 3 alltså grövsta graden cellförändringar. Däremot så står det också i journalen att jag ska cancer anmälas?? Varför då? Jag har väl inte cancer, eller?

Ringde genast upp min läkare på kliniken och hon sa inte så mycket än att jag inte behövde oroa mig nu för stunden och att vi inväntar provsvar från det andra provet, som jag antar är ganska avgörande när det kommer till cellförändringar vs cancer. Jag skulle egentligen inte ha sett min journal ännu heller och skulle verkligen inte sitta och googla och oroa mig, sa dom. Men det är ju lätt att inte göra det, eller??

Jag känner mig bara så förtvivlad? Jag vill ha raka svar, oavsett om det inte är positivt. Har googlat massor om just det här och fattar liksom ingenting. Som jag förstår det så har dom hittat cancerceller, men betyder det att det fortfarande är cellförändringar eller är det cancer nu vi pratar om? Vad är cancerceller och vad är skillnaden på de och cancer? Och blir alla med cellförändringar i grad 3 anmälda till cancer registret? Är cellförändringar cancerceller för alla? Som jag förstått är det registret för att föra statistik inom cancerforskning, men cellförändringar är ju inte cancer, ju? Är så himla förvirrad. Vad är liksom nästa steg? vad gör jag om dom säger att jag har cancer? Och den här väntan på ett provsvar om jag har cancer eller inte när mina andra prover inte ser bra ut är ju en så jävla äcklig känsla.

Har ni någon aning om mina frågor här ovan, vet ni varför man anmäls till det registret? Är cancerceller cancer, eller är det som cellförändringar? Ni som haft CIN 3, blev ni också anmälda i registret? Någon här med lite svar? Får ju inget ordentligt svar känner jag från någon. Alla säger ju bara, ”oroa dig inte, det kanske inte är något än” nehe??? Det är svårt att inte vara orolig, dessutom när man inte får tillräckligt med info! Vill bara veta att allt är ”okej” och att detta är vanliga rutiner så jag kan andas ut igen! För just nu snurrar tankarna till alla möjliga scenarion och det är ju omöjligt att försöka att inte tänka på det. Känner mig så överdriven här som känner mig helt förstörd över det här?? Har gråtit typ tjugo tusen gånger sen jag såg min journal, men vafan gör man liksom.

Oklar bild till inlägget, men här var en väldigt happy period i mitt liv så den får vara med så jag får lite good vibes!

 

I oktober blir jag sambo!

Bilder på lägenheten!

Som ni säkert vet (för jag har nämnt det tidigare) så blir jag och min käre pojkvän sambos i höst! Visserligen så bor vi mer eller mindre ihop nu, han är ju hos mig varje dag men i oktober blir vi sambos på riktigt! Då flyttar vi till vårt egna lilla place där vi kommer att skapa nya minnen tillsammans. ♥ Det känns så roligt och spännande, och ni kan ju säkert gissa vad jag tycker kommer bli roligast – jo såklart att få inreda vår lägenhet! Eftersom att det är en nyproduktion så kommer jag mer eller mindre göra mig av med det mesta av den inredning jag har nu, eftersom att den riktigt inte passar in i stilen där. Jag har suttit och kollat på massor av inspiration (sen så har jag ju också nu utbildat mig i homestyling hehe) så det kommer nog bli så fint och annorlunda från vad jag har nu!

Förut så gillade jag liksom den här vita stilen, allt skulle vara vitt vitt. Gärna söta howard soffor och min prada tavla ni vet samt massor av söta detaljer som ananaser, äpplen i guld osv. Men har varit så trött på den inredningen i flera år nu, den är alldeles för ”söt” för min smak. Nu vill jag ha det minimalistiskt. Clean, simpelt. Jag ska lägga upp lite inspiration senare, jag har ju dock redan lagt upp lite smått på min instagram (desireenilsson) som ni kan se, så ni förstår hur jag tänker på ett ungefär.

Men här ovan ser ni iallafall bilder på lägenheten. Stora vackra fönsterpartier med en gudomlig utsikt om ni frågar mig, öppen planlösning (perfekt), vackert badrum som är täckt i natursten och golvet är ljuspigmenterad ek som löper igenom hela bostaden. Ne, helt perfekt med andra ord.. ♥ Längtar! <3

 

KUGGAT TRE GÅNGER PÅ EN KURS….

Hejsan!♥

Åh så länge sedan som jag skrev här (igen) men nu fick jag ett sånt sug av att skriva av mig lite. Har så mycket tankar/feelings just nu som jag bara vill dela med mig av. Men jag börjar lite smått och sen ser vi hur långt det tar mig, funkar det? Är ju fortfarande lite ”rädd” eller vad man nu ska säga över att skriva i bloggen. För jag vet hur dåligt jag mådde förut av bloggen, men å andra sidan har jag ingen press på mig själv längre över den så äsch.. borde väl inte vara någon fara.

Annars då? Jo, har väl typ ”semester” nu, åker in och jobbar lite då och då. Och plugget har det varit ganska lugnt med fram tills nu som jag ska börja kötta igen inför min tenta som är i slutet på Augusti. Nu har jag börjat läsa juridik (göken) som är en 15hp kurs, så den är ganska stor i jämförelse med dom kurserna jag har haft hittills som bara har varit på 7hp. Jag är färdig med kommunikation & etik samt förhandling dialogkonst och Extern redovisning. Sen har jag gjort Fastighetsförmedling/introduktion som jag har lyckats kugga 3 gånger. Jag fattar inte varför jag har svårt med den, för den om någon har jag ändå känt mig rätt självsäker med. Det är mycket tentafrågor om vad en Fastighetsmäklare är enligt lagen, sen är det mycket frågor om Sveriges äldre lagar etc. Har varit två poäng ifrån den varje försök, och dom ändrar ju tentorna hela tiden. Men jag ger ju inte upp för det, jag får helt enkelt ändra strategi när det kommer till den kursen. Jag har ju tydligen pluggat fel när det kommer till den.

Extern-redovisning var svår, men så rolig! För den har man ju verkligen användning för oavsett om man är mäklare eller startar ett eget företag. Så det var roligt att lära mig om det! Kommunikation & Etik samt Förhandling & dialogkonst var enklare kurser enligt mig, om det är något som jag är bra på så är det just kommunikation, förhandling osv. Vilket nog kommer göra mig till en duktig mäklare. Men det är otroligt kul faktiskt, även om det är tufft när man kuggar en tenta. Det tar så mycket på en, men samtidigt så lär man sig ju väldigt mycket mer så. Det gäller väl att bara se allt positivt. Med rätt inställning så klarar man nog det mesta!

Men det är ganska kul att börja med Juridiken nu faktiskt och lära sig mer om Sveriges lagar, hur man skall tolka dom etc. Jag har ju alltid sagt när jag var liten att blir jag inte Fastighetsmäklare (ah eller om jag inte blir Britney spears eller något annat haha) så vill jag bli jurist. Så det gör det lite mer extra intressant, nu får jag en liten större input på det också!

Pluggar ni, isåfall till vad? Är det svårt tycker ni?

 

Hollywood-style

Det var så länge sen som jag gjorde såna här kollage! Men det är ju så roligt, varför slutade jag? Hehe.. Det är ju ändå kul att få inspirera andra och dela med sig av olika stilar. Den här stilen som jag satte ihop tänker jag på Sofia Richie ni vet? Hon som är tillsammans med Scott Disick nu för tiden. Den här stilen gjorde jag iallafall med henne som ”inspirationskälla” det känns lite hollywood-style typ. ♥

 

SWEDEN – BARCELONA – MIAMI


God morgon hörrni! ♥

Hur mår ni? Nu var det några dagar sedan, men det har varit väldigt hektiskt så jag har inte haft tid att skriva och uppdatera er! =) Just nu så befinner jag mig i Miami, här är klockan 05:00 på morgonen. Jag sitter med en skål blåbär och dricker kaffe och tänkte plugga, jobba och blogga lite innan alla vaknar.

Man är fortfarande jetlagged och inställd efter Svensk tid så jag vaknar ju typ 04 här. Men det är perfekt, för då hinner jag plugga innan vi drar iväg och gör saker. Har varit i Miami i några dagar nu och innan dess så var vi i Barcelona! Har haft så sjukt kul dom senaste dagarna. Kommer berätta mer sen + visa er bilder. Vi har bland annat varit och sett Formula 1, och DET kan jag säga er var världens upplevelse! Så sjukt häftigt. Att få uppleva det påriktigt känns som en häftig grej att bocka av i checklistan på saker man vill göra. Det var ju tre dagars event, så det var ju kval och massor. Ni som kan lite om F1, ni kanske kan gissa att jag hejjade på Raikkanen (Vi finnar måste hålla ihop!) Han låg 2:a och körde på riktigt bra, tills hans motor gick sönder och han var ute. =( Men oavsett – SJUK upplevelse. Bland det roligaste jag gjort!

Jag hörde att det är bra väder hemma i Sverige? Här är det också riktigt fint, det känns ju som Thailands värme typ. När jag var här i vintras var det ju som svensk sommar, men nu är det varmt och skönt. Så jag har redan hunnit bränna mig och få blåsor på munnen (jippie!) men annars så! =D Jag ska försöka ta massor med bilder och försöka uppdatera er under hela resan så ni får se hur drömmigt det är här. Idag ska vi exempelvis dra ut med båten, då blir det nog riktigt fina bilder! – Systemkameran är med också så!