Operation & provsvar

Hej hej allesammans, jag hoppas att ni mår bra. ♥

Jag tänkte ge er lite uppdate, nu har man hunnit smälta allt lite mer och jag känner mig lite mer ”stabil” nu, att jag har mer ork/vilja att dela med mig nu. Jag är inte alls som förr när jag var yngre, då kunde jag outa mitt liv här på bloggen helt utan att hinna reflektera och tänka på saker själv. Nu är jag ju inte alls likadan, nu vill jag gärna hinna bearbeta saker själv innan jag känner mig redo att dela med mig. Vilket på ett sätt är bra, jag skrev ju så jäkla mycket förut som bara blev fel för att jag var impulsiv med att dela med mig. Och alla andra hann ha sin åsikt om mitt liv och saker och ting innan jag själv ens hann påverka mitt egna liv – och blev då väldigt påverkad av andras tankar.

Hur som helst. Det har hänt än del sen jag skrev sist, sist så berättade jag ju om mina cellförändringar som var ett väldigt stort och öppet inlägg känner jag. Då under den tiden så var det väldigt rörigt i mitt huvud och många orostankar cirkulerade. Men av det jag har läst på kommentarerna så verkar det som att jag inte var/är den enda som fick väldigt många sådana tankar när man får ett sånt besked. Så det kändes ändå skönt att man inte var ensam, så tack för att ni ville dela med er & framförallt tack för allt pepp.

Nu har jag fått mer svar på proverna iallafall, och det är en inbokat operation i början på Februari för att ta bort en del av min livmodertapp. Då kommer dom även att ta prover på livmodertappen för att kunna utesluta cancer till 100%. Så det känns ändå skönt att ha en operation inbokad för att bli väck med cellförändringarna. Det som kanske oroar mig fortfarande lite är vad de andra proverna kommer att visa. Det är nog det som är den jobbigaste processen i allt. Att vänta på provsvar, då går man ju runt och har ont i magen i flera veckor… Men det blir nog bra, tillslut.

Här kan ni se hur cellförändringarna ser ut. Jag har ju high-grade CIN som ni kan se på den tredje bilden och det är det som vi kommer att operera bort när dom tar bort en del av min livmodertapp. Det är ingenting som kan påverka mina framtida graviditeter som tur är, enda risken är att man kanske kommer att föda lite för tidigt – men annars inget som påverkas. Så nu hoppas vi att dom får bort allting och att proverna visar på bra resultat – vilket vi tror att dom kommer att göra! =)

Tänkte sammanfatta lite roligt som har hänt den sista tiden i ett annat inlägg, (Det ska ju inte bara vara tråkig vibe här inne eller hur??) så håll utkik så kommer det snart mer uppdatering. =)

 

Tråkiga nyheter ♥

Hejsan allihopa! Hur är läget med er?

Med mig är allting helt okej. Tanken var ju att jag skulle börja uppdatera er lite mer igen, men mitt i allt det ljusa som händer i livet med nya jobbet, plugget och allt så möttes jag utav sämre nyheter som har tagit rätt hårt på mig. ♥ Jag har väl mer eller mindre haft svårt att smälta det, och det kan för vissa verka som en mindre sak men när man själv är där så är det otroligt jobbigt att liksom inte veta hur saker och ting ser ut framåt. Saken är den iallafall att jag har haft väldigt mycket problem med mitt underliv, smärta & blödningar bland annat. Så jag bokade in en tid för att göra ett cellprov mot livmoderhalscancer. Man tänker ju att det absolut inte kommer att vara orsaken men man gör det ändå bara för ”säkerhets skull” Jag hade inte ens tänk en tanke på provet fram tills att samtalet kom. Då fick jag höra att jag har svåra cellförändringar i livmodern. Jag brast såklart ut i gråt på jobbet och åkte hem för att smälta allting den dagen.

Även om cellförändringar nödvändigtvis inte behöver vara något farligt – utan något man kan lätt operera bort så känns det jobbigt att ändå veta att något är fel på ens kropp, och att man inte riktigt vet hur det kommer att påverka tar ganska mycket på psyket. Jag fick iallafall en ny tid för nya/andra prover där man iallafall konstaterade att jag har cellförändringar i grad 3, dvs CIN 3 och att man ser avvikelser. Nu inväntar jag provsvar som ska komma om några veckor, vad för provsvar det är jag väntar på vet jag inte riktigt än eller hur vi kommer att gå vidare här.

Men det har varit mer jobbigt än vad man tror det här, även om jag har levt som vanligt och försökt att inte tänka på det här så mycket så sitter det ändå i bakhuvudet att jag har svåra cellförändringar och att oavsett hur det går så kommer jag iallafall att få opereras. Och vad cellförändringar kan leda till – och i vissa fall redan har gått så pass långt – som livmoderhalscancer är inte roligt att känna i kroppen. För mig har det här tagit hårdare än vad jag trodde faktiskt, har fått rätt mycket ångest av den här grejen. ♥ Så det är väl det som har hänt senaste två månaderna.

Men nu har jag väl börjat mer accepterat det som är och kommer bara att ta allting som det kommer. Det löser sig ju, tids nog. ♥ Men nu vet ni det iallafall! När man har så mycket som jobb & studier och samtidigt hinna va en bra mamma – och sen ska det här hända som ska ta upp en massa plats i mitt huvud så blir det lite såhär. Men, kan ni lova mig en sak att ni går på era cellrprov! Det är JÄTTEviktigt att ni gör det för desto tidigare man upptäcker cellförändringar så kan man stoppa det innan det kan utvecklas till cancer. Så do it.

 

How I want my home to look like♥

Jag vet att många gillar den Skandinaviska inredningsstilen just nu med gråa färger och gärna möbler och inredning åt det lite mer ”kallare” mer stilfulla hållet. Det är ju väldigt vackert och fint, det förnekar jag inte. Men jag själv är en otroligt tankspridd & färgglad person så hur mycket jag än gillar det så är det ju inte jag. Så därför skulle jag aldrig kunna inreda mitt hem så, även om jag flertal gånger har försökt. Men det har bara sett totalt misslyckat ut eftersom att det inte har varit i min egen känsla, utan för att jag mer har gått på vad som är ”inne”

Och där tror jag att det är otroligt viktigt att man faktiskt lyssnar på sig själv när det kommer till inredning. Man ska ju trivas i sitt hem och jag tycker att ens hem är en del av sin personlighet. När man kommer hem till någon så får man ju ett stort intryck av vem personen är, eller hur? Du kollar över färgskalor, vad för typ av inredning det är, hur personen sorterar, hygien osv osv.. Listan kan göras lång.

Iallafall så har jag tagit fram lite inspiration som beskriver och faktiskt visa rätt på pricken vad för typ av inredning jag gillar & gärna vill att mitt hem ska se ut. Jag gillar det här mysiga, färgglada men ändå inte färglatt i Påskiga skrika färger utan mer dova färger men gärna några små härliga energi klickar som man fått in i en bra match med allt annat. Gärna fluffigt och mjukt, och så bekvämt som möjligt. Och gärna SAMMET och massor av färgerna marinblått, turkos, guld & en mörkare gul. ♥

Vad tycker ni om den här typen av inredning, too much?

Lite kall för min smak, men jag gillade ändå inredningen väldigt mycket. Detaljerna var fina. 

Hall.♥ ÄLSKAR tapeten. Vill vill vill ha! Men det måste ju matcha med en fin sekelskifts (gärna paradvåning) då såklart. =)

Helt fantastiskt. Får en ”Alice i underlandet känsla” och blir lycklig av hela rummet.

Detta måste vara en favorit, allt är så perfekt. Soffan, tavlan. Mattan. ♥

Detaljerna i detta vackra middagsrum, och färgen på väggen. Hur fantastisk? Kär. ♥

 

Dom här tre sista är favoriterna. ♥ Tänk att komma till ett hus/lägenhet i denna smak. Wow.

 

Ser fram emot vintern♥

Hello monday ♥ Bild från gårdagens lilla fika med bestie ♥

Ny vecka och nya möjligheter! Eller hur? =) Har precis kommit hem från en bra dag på jobbet. Allt har varit i sin ordning och som vanligt så har man ju alltid sjukt kul på jobbet med sina kollegor =)

Btw, det händer såå mycket roligt nu framöver så det känns som om mitt schema är så fullspäckat det kan bli! Men det är ju det bästa =D Först så åker jag iväg på Introduktionsutbildning i tre dagar med jobbet (!!) Vilket kommer bli freaking awesome, och sen börjar jag plugga, kort därefter så har vi vinterfest med jobbet (då man får klä upp sig och vara lite fin och äta middag med alla kollegor på hela byrån. Ser fram emot!!) Sen så efter det åker vi iväg till Sälen och åker skidor (!) =D Efter det så är det ju Lucia, ledighet & Julafton = spendera massor med tid med familjen! ♥♥  och efter det drar jag iväg på en liten semester under nyår & sen kommer man hem och har både lite jobb & plugg innan man drar iväg igen en kortis. Så roligt och massor med kul att se fram emot med andra ord! ♥ Det känns som att vintern går så mycket fortare när man har massa roligt att se fram emot. Det gillas!

Älskar verkligen att vi gör så mycket roligt med jobbet också =) Så tycker jag de flesta arbeten borde satsa mer på. Dvs att man gör mer saker ihop som kollegor även utanför jobbet. Man kommer ju varandra så mycket närmare på ett annat sätt – och det känns ändå väldigt viktigt med tanke på att man ändå spenderar mestadels av sin tid med sina kollegor. Låter sunt då eller hur =) Jag ser iallafall fram emot vintern nu! Är ni lika taggade som mig?!

 

Jag tänker inte sätta mig i en situation där jag kan bli påverkad känslomässigt..

Sunday vibes. me myself and I♥

För mig är detta vardagslyx.. Att laga vilken middag som helst som DU är sugen på, sätta på vilken serie som helst som DU vill se och bara koppla av i ensamhet med tända ljus överallt. (Och inte behöva anpassa sig efter vad någon annan vill se/äta haha..) Alltså en sån liten sak kan göra mig så lycklig, att liksom bara få hitta tiden till att göra sånt där som JAG vill & behöver även om det är något så litet..♥ Det är faktiskt så himla sällan som jag har tiden till sånt, oftast så har jag alltid massor med annat som jag måste hinna med (vardagssysslor) Eller så om jag har Theodore så brukar jag väldigt ofta somna när jag nattar honom (hihi..) vilket blir då väldigt tidigt.. Så att bara få vara själv lite & göra sånt här är verkligen vardagslyx för mig. =) Eller typ att ha tiden till att ligga i badet i en timme med ansiktsmask, lyyyyyx!! Tänk vad man kan uppskatta små-saker som kan vara så självklart för andra. Om jag någon gång hittar en future husband, det finaste han kan ge mig då är lite egentid.. eller gå storhandla haha. Det är också något som jag tycker är så nice, men som jag sällan hinner med these days. =) Lätt-charmad tjej med andra ord.

Men det här med future husband.. Ni undrar säkert hur det går där. Jag har sett att det har varit mycket spekulationer att jag dejtar någon osv osv.. Men som svar på den frågan; Nej jag dejtar ingen. För det första så har jag inte ens tid för det, för det andra så VILL jag inte ens dejta någon. Såklart så kan man sakna någon i stunder, men mestadels så njuter jag faktiskt över att vara ensam eller hänga med familj/vänner.

Dessutom så har jag inte viljan heller att vara involverad känslomässigt med någon just nu, även om det kan vara så mysigt så är jag ju inte heller naiv. Let’s face the reality. Det är inte bara bra när det kommer till kärlek. Det kan uppkomma saker som kan/komma att påverka en oavsett om man är kär & lycklig. & Jag vill inte att något ska kunna ta mig på påverka mig ALLS – oavsett om det är good/bad.

& Anledningen till det är för att: (1) Jag inte vill att någon ska ens möjlighet ha den ”powern” över mig. Att kunna ge mig kärlek/lycka… För att sedan kunna ta ifrån den sen om något inte fungerar som det ska.. och där kommer vi till punkt (2.) Jag vill inte ens sätta mig själv i den sitsen där någon ens ska kunna ge mig bad vibes eller KUNNA såra mig.

Jag känner ju mig själv och jag vet att jag blir så påverkad av minsta lilla när jag blir involverad känslomässigt iom att jag är en väldigt känslostyrd person. & det kan ta mitt fokus. Så jag är typ ganska ice coold just nu när det kommer till sånt.. =) So now you know!

 

Drömmigt!!

… Min chef mailade precis min bekräftelse på plugg-starten!! Om mindre än två veckor börjar jag plugga!! Wihoooo, gissa lyckan som jag känner just nu! Så jäkla drömmigt, nu väntar en minst sagt intensiv 16 månaders period av studier och 14 tentor framöver. Sedan är man mäklare! Sen såklart kan ju saker annat komma i mellan som kan fördröja tiden något (omtentor kan vara en del av det) men om allt går enligt plan så är jag alltså mäklare 2019. =)

Är så förberedd på det här, som jag väntat och faktiskt kämpat för detta. Nu kommer jag ju plugga i 16 månader och samtidigt jobba på byrån, så det kommer inte finnas mycket tid för annat – utan det är ungefär så livet kommer se ut framöver men det är inget som jag tycker känns ”jobbigt” att ge upp under tiden. För som sagt – det är ju bara tillfälligt och hur långt kommer inte det att ta mig? Jo för det är det lilla jag behöver ge upp för att sedan ha en livslång utbildning och få jobba med mitt drömyrke. Och det gäller att ge upp vissa saker om man vill komma någonstans.

Det kommer säkerligen vara jobbigt ibland, & jag kommer att ha mycket press på mig – så jag är medveten att det är en tuff tid framöver som väntar. Men bara för att det kommer bli tufft betyder det inte att det är omöjligt. Och tänk hur mycket jag kommer att lära mig, hur roligt jag kommer att ha på vägen!! wow =) Så just nu är det bara att PLANERA, stay positive och ha fokus!!! Let’s do thiiiiis!!!

 

Veckan & helgen sammanfattat♥

Hejsan,♥ allt bra med er?

Den här veckan har gått så fort, helt sinnessjukt det känns som om dagarna bara flög förbi. Har inte gjort något speciellt i veckan förutom jobbat och tagit det lugnt med Theodore på kvällarna efter jobbet. & på fredagskvällen när jag var barnledig så drog jag och åt middag på LUX tillsammans med lite vänner. Lux ligger på Lilla Essinge, jättemysig restaurang faktiskt, och bra mat också. Efter det så drog vi hem till en vän i Gamla stan och drack lite drinkar & spelade lite schack (Edit: Fyfan så kul det är! Måste börja spela oftare igen.) innan jag begav mig hemåt. =)

Lägenheten som vår vän bor i är så himla fin btw, sjuka strukturer och orginaldetaljer. Dessutom att det är en lägenhet på cirka 200 kvm gör ju inte lägenheten mindre attraktivt om ni förstår… 😉 Där hade man velat bo, perfekt läge dessutom.. Men en dag, så ska jag köpa mig en sådan!

Men men, annars då.. I lördags så hände väl inte så mycket. Var bara hemma och kollade på film och somnade tidigt. Väldigt skönt må jag säga, sov ut imorse så känner mig så utvilad – härlig känsla eftersom att jag aldrig sover ut. Brukar alltid vakna jättetidigt på helgerna också men imorse gjorde jag inte det, så tog såklart tillfället i all ära. ♥

Men bra helg med andra ord, lugn men ändå har man hunnit socialisera sig lite. =) Ni själva då, vad har ni gjort?

 

Små saker som kan göra så mycket!

Det som får mig och mitt liv att hålla ihop är att ha ständiga rutiner. Vardagliga men även lite mer ”roliga” rutiner. Det kanske låter tråkigt, men jag är faktiskt en ganska så spontan människa utifrån dessa rutiner men det är ändå skönt att ha sina fasta punkter. Vi alla är ju olika, men jag mår bra av att ha vissa rutiner – och jag tror att alla människor har några rutiner som man alltid följer, visst? Ni har väl rutiner som ni alltid gör, oavsett om det handlar om mat, eller skönhet?

Jag har ju mina dagliga rutiner på morgonen, och sen att gå till jobbet, hämta Theodore och allt sånt där som faller liksom rätt ”naturligt” i vardagen för att det ska fungera. Men nu har jag och min bästis satt en liten ”rutin” eller ny tradition att vi ska äta brunch varannan lördag. Och den rutinen måste jag säga känns så mysig. ♥ Man ser liksom fram emot det dagar innan. Och att veta att du liksom alltid har det planerat känns så himla skönt. Ibland dricker vi lite cava till brunchen samtidigt som vi ”sammanfattar” veckan. =) Nu senast så satt vi och åt en härlig brunch på ”Le Bistro” som ligger på Fridhemsplan. Deras brunchrätter kostar mellan 45-70 kr (inte så farligt tycker jag) och är fantastiskt goda! Stort tips att gå dit =)

Ne men så den här nya lilla rutinen, den hyllar jag. Tänk att såna här små saker kan ge så mycket glädje!

 

Såhär kan en dag se ut!

Såhär kan jag se ut efter jobbet. Ibland åker glasögonen på, lite ovant för er att se kanske =)

Hej hej på er =) Hoppas allt är bra med er. Jag måste säga att det känns ”konstigt” eller ovant rättare sagt att sätta mig ner och skriva såhär igen. Jag hoppas att jag får in det till en ”vana” igen och ändå kan hålla er uppdaterade under min resa och allt därefter.. Skönt känns det iallafall att jag äntligen berättat för er vad som händer i mitt liv. Jag har ändå väntat så länge på att säga något, så nu känns det lite som att jag kan slappna av och faktiskt börja skriva mer om mina dagar igen. Det var ju svårt att skriva och berätta om livet när allt som är i fokus just nu är Theo + jobb – vilket är dom två delarna jag inte velat dela med mig av. Då blir det ju svårt att leverera, if you know what I mean.

Men men, nu är vi här! Så jag kan väl berätta lite om min dag. Jag åkte till jobbet imorse, började 9, men jag var lite tidig så jag åkte förbi och köpte en latte innan jobbet. Vardagslyx om jag får säga det själv, ofta är mina mornar lite stressiga när jag har Theo = hinna till förskolan och allt.. Men idag så föll allt på pricken tidsmässigt så jag hann få en lugn kaffestund i bilen innan jobbet. Det var sjukt skönt, det gjorde mycket ändå liksom. Såna där små stunder är ändå viktiga =) Allt flöt på bra på jobbet som vanligt, jag har det så fruktansvärt bra på jobbet med alla kollegor. Team känsla om något, så varje dag är liksom rolig på jobbet. =) Pratade med trevliga kunder idag också som gjorde mig lite extra glad, så det var kul =)

Dagen gick ofantligt fort idag tycker jag.. Plötsligt var klockan 18:00 och dags att gå hem. Så jag kom hem för ett tag sedan och har sen dess städat. Jag fick något ryck (inget ovanligt med andra ord) Fattar inte vart jag får all energi ifrån haha.. Jag som dessutom är sjuk (förkyld) Jag borde ju egentligen försöka koppla av. Men nu försöker jag ”varva” ner lite genom att ligga här och blogga och ”bara vara” lite. Skönt det också =)

Hur har eran dag sett ut? Vill ni dela med er? =)

…. PS. Tack för alla fina kommentarer och support! ♥ Ska svara på dom strax!

 

Nu väljer jag att dela med mig… =)

Hej allihopa!

Huuur mår ni?! Det känns som att det var hundra år sedan som jag bloggade, vilket det nog faktiskt var lite..? Men nu hörrni, nu hade jag faktiskt tänkt att komma tillbaka och börja uppdatera er igen. Jag har saknat att skriva av mig, tala och berätta om åsikter, jobb, motivation, till och med lite dagliga ”issues” och allt sånt som hör till. Men det här senaste året så fick jag en sån ”avsmak” för bloggvärlden helt ärligt. Eller jag har väl fortfarande en liten avsmak för den, det är inte jag längre. Jag var så trött på vad man fick dras med jämt och ständigt när jag höll på som mest med bloggen. Jag kände mig så lost, som att bloggen blev mer än börda än något jag faktiskt blev glad av. Men det känns ändå på något sätt som att jag har ”rensat” ut allt det genom denna långa paus. Som att jag kan börja om, och bara vara me. Inget mer. Ingen press. Jag ville liksom bara radera allt det gamla och starta något nytt. Men jag visste att jag aldrig kommer få chansen att ”börja om” om jag fortfarande kör på i samma riktning som jag alltid gjort. Jag behövde göra en förändring – och för mig var det då att ge upp och lämna saker bakom mig som tynger ner mig. Vilket bloggen gjorde sista tiden. Jag kände att jag tappade gnistan för att skriva dom här äkta inläggen, det jag ville skriva. Som min dagbok. Det blev liksom som att jag levererade bara för att leverera material, inte för att det kom utifrån hjärtat. Och jag kan inte göra saker om det inte är helhjärtat, sån är inte jag.

När jag kom till den här instinkten för cirka ett år sedan (Det är väl ca ett år sedan jag började sakta men säkert ta avstånd från den här världen?) Det som hände då var iallafall jag hade så länge känt att jag ville byta riktning i karriären, att jag ville bygga något mycket större. Det och mycket annat gjorde iallafall att jag nådde en sorts bottennivå i mig själv. Jag kände mig väldigt förvirrad och ledsen under den perioden, jag visste att jag ville byta riktning – men hur? Jag visste vad det är jag har drömt om sedan flera flera år tillbaka, men dom här frågorna som ”Hur ska jag lyckas byta riktning? Vem kommer anställa mig? Hur gör jag med bloggen?” Dom låg och skavde i bakhuvudet. Jag visste ju att jag inte var menat för bloggen längre (kände jag) men jag kände mig ändå så fast. Ska jag ge upp en bra inkomst, tänk om jag då inte lyckas med det andra som jag faktiskt vill satsa på? Då står jag där helt ensam, utan något alls. Vågar jag det? Eller ska jag bara istället vara kvar här, göra det som jag alltid gjort – bara för pengarnas skull – och sedan leva med stressen inombords om några år att jag faktiskt kunde göra något annat – och vara lycklig. Allting handlar liksom inte om pengar längre. Även om jag tjänade väldigt bra pengar och kunde leva mer än bra så gjorde inte det mig mer lycklig. Jag kände alltid att jag levde på ”lånad tid” för hur länge kommer bloggvärlden vara? När kommer jag till den punkt att jag faktiskt känner att jag verkligen inte vill mer? Tänk om all motivation har dragits ur mig då av utmattning för att jag gör något jag känner jag inte trivs med längre?

Det är viktigt att man trivs i sitt jobb, att man mår bra i det man gör. Ett jobb ska liksom inte vara jobbigt. Det ska vara roligt, det ska utveckla dig, det ska ge dig mer motivation. Jag utvecklades väldigt mycket i bloggvärlden när jag var liten, det har ju tagit mig hit jag är idag och jag hade inte kunnat komma dit jag är idag utan allting som jag lärt mig av egen erfarenhet att bygga upp i min bloggkarriär. Men, sista åren utvecklades jag inte.

Så jag kom till en punkt då iallafall där jag tänkte – Nej, skitsamma. Jag vill inte det här längre, jag vill mer. Jag vill följa min dröm, jag vill inte fortsätta med det här bara för att – även om bloggen har givit mig mycket. Så jag tog risken. Eller chansen kanske jag ska säga? Även om jag inte riktigt visste hur jag skulle gå tillväga för att uppnå min dröm så ville jag ta det och satsa ändå. Även om jag visste att jag ger upp en väldigt bra inkomst i ett ändå ganska tryggt jobb. Men jag gjorde det. För min skull. Nu tänkte jag faktiskt bara på det JAG ville, det JAG vill i mitt liv. Inte på något annat som kan påverka, som pengar m.m.

Jag började googla runt och dra i alla möjliga trådar för att se hur jag kunde göra, vart jag skulle börja för att nå min dröm. Jag har ju som ni säkert vet inte gymnasiebetyg – eftersom att jag aldrig gick gymnasiet utan valde istället att följa min egen väg och satsa på min bloggkarriär. Det försvårar ju saken lite, eftersom att det jag vill bli krävs ju högskolepoäng för att kunna bli. Men efter många om och med så hittade jag en väg. Och jag kände då direkt att det här, det är min väg att gå. Jag skickade iväg ett CV till en arbetsgivare, i hopp om att få komma på ett möte – och möjligtvis få en chans att bli provanställd – för att i sin tur visa vad jag går för. Jag hade sett att – om man lyckas bli anställd via ett företag, så finns det en utbildning till det jag vill bli – trots att man inte har gymnasiekompetens. Det ända ”kruxet” är att utbildningen kostar pengar – och du kan inte betala det själv eftersom att du inte får köpa utbildning i Sverige. Men det man kan göra är att om du får ett företag att se din kompetens så kan dom välja att satsa på dig som individ – om dom ser att du har det som krävs för det yrket – och då betalar de alltså din utbildning. Anledningen till att den utbildningen finns är bland annat för att dom vill satsa på individer, inte bara för att du har betyg. Det finns så många duktiga människor där ute som inte har brunnit för skolan, men har så mycket att ge ute i arbetslivet- Då är det en bra chans för dom. Sen såklart finns det många andra aspekter som spelar in också till varför den här utbildningen finns. Jag tycker iallafall att det är fantastiskt att det finns såna här möjligheter. För jag gillade aldrig skolan, jag är grym på att lära mig det som intresserar mig – direkt isåfall (som te.x denna utbildning) men just gymnasiet det var inte min väg. Och så är det ju, vi alla är olika.

… Jag skickade iallafall iväg ett CV. Jag har aldrig någonsin skickat iväg ett cv förut, jag har ju alltid haft mitt egna företag och bloggen. Det är ju liksom det jag har. Men jag tog chansen, och bara gjorde det. Jag minns tiden när jag väntade på svar, jag var så glad men samtidigt rädd. Jag hade dåliga tankar om mig själv som ”Varför skulle jag lyckas?” Jag vet inte varför jag tvivlade så mycket, det är ju idiotiskt. Man sätter sig själv bara i en obekväm situation och negativ tankeställning. Det är ett sånt jävla big no. Men samtidigt när jag tänker tillbaka så förstår jag ju att jag var rädd, detta var ju nytt för mig. Det var ju ”out of my comfort zone”

Jag väntade och väntade.. Men sen en dag iallafall så plingade det till i mobilen. Jag hade fått mail. Dom ville träffa mig på ett möte. Är detta verkligen sant? Vill dom träffa mig? Lyckan som jag kände var obeskrivlig, men samtidigt ville jag inte vara för glad – för även om det här är ett stort bra steg som visade att jag ändå har något som kan intressera ett företag, så ville jag inte ta ut något i förskott. Det kan ju ändå vara så att dom inte vill gå vidare med mig. Så jag hade ändå den tanken i bakhuvudet för att inte bygga upp förväntningar och sedan bli allt för besviken. Men jag hade ändå den inställningen med mig att även om jag inte får det här jobbet nu så ska jag ändå vara stolt över mig själv. Att jag ens vågar byta riktning, skicka iväg ett cv, att ens få ihop ett möte – Det är stort oavsett. Det ska jag vara stolt över.

Dagen var här – mötet. Jag hade mitt möte/intervju med företaget, det gick bra – även om jag var väldigt nervös. Jag minns att jag var så nervös inför svaret, kommer jag bli anställd eller inte? Men dagarna gick och tillslut så fick jag äntligen besked. Jag blir provanställd! Förstår ni? Jag fick en sån choooock, och glädjerus i HELA kroppen. Är detta verkligen sant?? Jag, får följa upp min dröm trots att jag alltid fått höra att jag aldrig kommer kunna få ett jobb eller lyckas med något annat. JAG trodde på mig själv, och jag (ursäkta språket) fucking made it happend! Även om detta var en provanställning så hade jag ändå kommit ett steg närmare mitt mål. JAG ska följa min dröm.

Jag har nu jobbat där i snart 8 månader och gjort min provanställning. Nu var det dags att veta hur framtiden ser ut, har jag gjort bra ifrån mig? Vill dom satsa på mig?

… och i nu i fredags så kom min dröm i uppfyllelse. Ni ska veta en sak.. Det finns en sak som är viktigast för mig här i livet.. och det är min son Theodore, samt min familj. Men det som kommer därefter som är viktigast för mig är livet, det är min karriär. Och inte vilken karriär som helst, utan det är just detta yrke. Så detta var/är en så otroligt otroligt viktig del av mitt liv. Så ni kan förstå vilken lättnad och vilken obeskrivlig glädje detta besked är.

I fredags skrev vi på avtalen iallfall.. och jag är numera fastanställd & börjar nu plugga till… MÄKLARE!!  Förstår ni?? JAG ska bli MÄKLARE!!! Det är OTROLIGT mycket känslor just nu!! Lyckorus, glädje, hopp, motivation deluxe osv osv..  Det är obeskrivligt. Men framförallt så är jag sååå STOLT över mig själv!! Att jag trodde på mig själv, att jag vågade kliva ur min comfort zone som faktiskt bloggen var för mig. Att jag vågade gå min egna väg, redan från när jag var liten. För det är det som har tagit mig där jag är idag! Jag är inte där ännu, men jag är ett steg närmare mitt mål.

Så, nu vet ni vad det är jag har byggt på i ”hemlighet” under dessa månader. Varför jag försvunnit. Jag sa ju att jag det var något stort och roligt jag skulle berätta för er! Även om det är några månader efter =) Men jag ville bygga på detta i min takt, i lugn och ro. <3 Tack för er förståelse och ert tålamod! Jag hoppas att ni kommer vilja följa med mig under min resa och följa mig här på bloggen igen!

Och med det sagt: SNÄLLA, tro alltid på er själva. Låt aldrig någon få påverka din framtid. Du är den enda som kan påverka din framtid, så tänk positivt, våga gå ur din comfort zone och satsa.. VÅGA tro på dig själv. Kan jag, så kan du!