Nu väljer jag att dela med mig… =)

Hej allihopa!

Huuur mår ni?! Det känns som att det var hundra år sedan som jag bloggade, vilket det nog faktiskt var lite..? Men nu hörrni, nu hade jag faktiskt tänkt att komma tillbaka och börja uppdatera er igen. Jag har saknat att skriva av mig, tala och berätta om åsikter, jobb, motivation, till och med lite dagliga ”issues” och allt sånt som hör till. Men det här senaste året så fick jag en sån ”avsmak” för bloggvärlden helt ärligt. Eller jag har väl fortfarande en liten avsmak för den, det är inte jag längre. Jag var så trött på vad man fick dras med jämt och ständigt när jag höll på som mest med bloggen. Jag kände mig så lost, som att bloggen blev mer än börda än något jag faktiskt blev glad av. Men det känns ändå på något sätt som att jag har ”rensat” ut allt det genom denna långa paus. Som att jag kan börja om, och bara vara me. Inget mer. Ingen press. Jag ville liksom bara radera allt det gamla och starta något nytt. Men jag visste att jag aldrig kommer få chansen att ”börja om” om jag fortfarande kör på i samma riktning som jag alltid gjort. Jag behövde göra en förändring – och för mig var det då att ge upp och lämna saker bakom mig som tynger ner mig. Vilket bloggen gjorde sista tiden. Jag kände att jag tappade gnistan för att skriva dom här äkta inläggen, det jag ville skriva. Som min dagbok. Det blev liksom som att jag levererade bara för att leverera material, inte för att det kom utifrån hjärtat. Och jag kan inte göra saker om det inte är helhjärtat, sån är inte jag.

När jag kom till den här instinkten för cirka ett år sedan (Det är väl ca ett år sedan jag började sakta men säkert ta avstånd från den här världen?) Det som hände då var iallafall jag hade så länge känt att jag ville byta riktning i karriären, att jag ville bygga något mycket större. Det och mycket annat gjorde iallafall att jag nådde en sorts bottennivå i mig själv. Jag kände mig väldigt förvirrad och ledsen under den perioden, jag visste att jag ville byta riktning – men hur? Jag visste vad det är jag har drömt om sedan flera flera år tillbaka, men dom här frågorna som ”Hur ska jag lyckas byta riktning? Vem kommer anställa mig? Hur gör jag med bloggen?” Dom låg och skavde i bakhuvudet. Jag visste ju att jag inte var menat för bloggen längre (kände jag) men jag kände mig ändå så fast. Ska jag ge upp en bra inkomst, tänk om jag då inte lyckas med det andra som jag faktiskt vill satsa på? Då står jag där helt ensam, utan något alls. Vågar jag det? Eller ska jag bara istället vara kvar här, göra det som jag alltid gjort – bara för pengarnas skull – och sedan leva med stressen inombords om några år att jag faktiskt kunde göra något annat – och vara lycklig. Allting handlar liksom inte om pengar längre. Även om jag tjänade väldigt bra pengar och kunde leva mer än bra så gjorde inte det mig mer lycklig. Jag kände alltid att jag levde på ”lånad tid” för hur länge kommer bloggvärlden vara? När kommer jag till den punkt att jag faktiskt känner att jag verkligen inte vill mer? Tänk om all motivation har dragits ur mig då av utmattning för att jag gör något jag känner jag inte trivs med längre?

Det är viktigt att man trivs i sitt jobb, att man mår bra i det man gör. Ett jobb ska liksom inte vara jobbigt. Det ska vara roligt, det ska utveckla dig, det ska ge dig mer motivation. Jag utvecklades väldigt mycket i bloggvärlden när jag var liten, det har ju tagit mig hit jag är idag och jag hade inte kunnat komma dit jag är idag utan allting som jag lärt mig av egen erfarenhet att bygga upp i min bloggkarriär. Men, sista åren utvecklades jag inte.

Så jag kom till en punkt då iallafall där jag tänkte – Nej, skitsamma. Jag vill inte det här längre, jag vill mer. Jag vill följa min dröm, jag vill inte fortsätta med det här bara för att – även om bloggen har givit mig mycket. Så jag tog risken. Eller chansen kanske jag ska säga? Även om jag inte riktigt visste hur jag skulle gå tillväga för att uppnå min dröm så ville jag ta det och satsa ändå. Även om jag visste att jag ger upp en väldigt bra inkomst i ett ändå ganska tryggt jobb. Men jag gjorde det. För min skull. Nu tänkte jag faktiskt bara på det JAG ville, det JAG vill i mitt liv. Inte på något annat som kan påverka, som pengar m.m.

Jag började googla runt och dra i alla möjliga trådar för att se hur jag kunde göra, vart jag skulle börja för att nå min dröm. Jag har ju som ni säkert vet inte gymnasiebetyg – eftersom att jag aldrig gick gymnasiet utan valde istället att följa min egen väg och satsa på min bloggkarriär. Det försvårar ju saken lite, eftersom att det jag vill bli krävs ju högskolepoäng för att kunna bli. Men efter många om och med så hittade jag en väg. Och jag kände då direkt att det här, det är min väg att gå. Jag skickade iväg ett CV till en arbetsgivare, i hopp om att få komma på ett möte – och möjligtvis få en chans att bli provanställd – för att i sin tur visa vad jag går för. Jag hade sett att – om man lyckas bli anställd via ett företag, så finns det en utbildning till det jag vill bli – trots att man inte har gymnasiekompetens. Det ända ”kruxet” är att utbildningen kostar pengar – och du kan inte betala det själv eftersom att du inte får köpa utbildning i Sverige. Men det man kan göra är att om du får ett företag att se din kompetens så kan dom välja att satsa på dig som individ – om dom ser att du har det som krävs för det yrket – och då betalar de alltså din utbildning. Anledningen till att den utbildningen finns är bland annat för att dom vill satsa på individer, inte bara för att du har betyg. Det finns så många duktiga människor där ute som inte har brunnit för skolan, men har så mycket att ge ute i arbetslivet- Då är det en bra chans för dom. Sen såklart finns det många andra aspekter som spelar in också till varför den här utbildningen finns. Jag tycker iallafall att det är fantastiskt att det finns såna här möjligheter. För jag gillade aldrig skolan, jag är grym på att lära mig det som intresserar mig – direkt isåfall (som te.x denna utbildning) men just gymnasiet det var inte min väg. Och så är det ju, vi alla är olika.

… Jag skickade iallafall iväg ett CV. Jag har aldrig någonsin skickat iväg ett cv förut, jag har ju alltid haft mitt egna företag och bloggen. Det är ju liksom det jag har. Men jag tog chansen, och bara gjorde det. Jag minns tiden när jag väntade på svar, jag var så glad men samtidigt rädd. Jag hade dåliga tankar om mig själv som ”Varför skulle jag lyckas?” Jag vet inte varför jag tvivlade så mycket, det är ju idiotiskt. Man sätter sig själv bara i en obekväm situation och negativ tankeställning. Det är ett sånt jävla big no. Men samtidigt när jag tänker tillbaka så förstår jag ju att jag var rädd, detta var ju nytt för mig. Det var ju ”out of my comfort zone”

Jag väntade och väntade.. Men sen en dag iallafall så plingade det till i mobilen. Jag hade fått mail. Dom ville träffa mig på ett möte. Är detta verkligen sant? Vill dom träffa mig? Lyckan som jag kände var obeskrivlig, men samtidigt ville jag inte vara för glad – för även om det här är ett stort bra steg som visade att jag ändå har något som kan intressera ett företag, så ville jag inte ta ut något i förskott. Det kan ju ändå vara så att dom inte vill gå vidare med mig. Så jag hade ändå den tanken i bakhuvudet för att inte bygga upp förväntningar och sedan bli allt för besviken. Men jag hade ändå den inställningen med mig att även om jag inte får det här jobbet nu så ska jag ändå vara stolt över mig själv. Att jag ens vågar byta riktning, skicka iväg ett cv, att ens få ihop ett möte – Det är stort oavsett. Det ska jag vara stolt över.

Dagen var här – mötet. Jag hade mitt möte/intervju med företaget, det gick bra – även om jag var väldigt nervös. Jag minns att jag var så nervös inför svaret, kommer jag bli anställd eller inte? Men dagarna gick och tillslut så fick jag äntligen besked. Jag blir provanställd! Förstår ni? Jag fick en sån choooock, och glädjerus i HELA kroppen. Är detta verkligen sant?? Jag, får följa upp min dröm trots att jag alltid fått höra att jag aldrig kommer kunna få ett jobb eller lyckas med något annat. JAG trodde på mig själv, och jag (ursäkta språket) fucking made it happend! Även om detta var en provanställning så hade jag ändå kommit ett steg närmare mitt mål. JAG ska följa min dröm.

Jag har nu jobbat där i snart 8 månader och gjort min provanställning. Nu var det dags att veta hur framtiden ser ut, har jag gjort bra ifrån mig? Vill dom satsa på mig?

… och i nu i fredags så kom min dröm i uppfyllelse. Ni ska veta en sak.. Det finns en sak som är viktigast för mig här i livet.. och det är min son Theodore, samt min familj. Men det som kommer därefter som är viktigast för mig är livet, det är min karriär. Och inte vilken karriär som helst, utan det är just detta yrke. Så detta var/är en så otroligt otroligt viktig del av mitt liv. Så ni kan förstå vilken lättnad och vilken obeskrivlig glädje detta besked är.

I fredags skrev vi på avtalen iallfall.. och jag är numera fastanställd & börjar nu plugga till… MÄKLARE!!  Förstår ni?? JAG ska bli MÄKLARE!!! Det är OTROLIGT mycket känslor just nu!! Lyckorus, glädje, hopp, motivation deluxe osv osv..  Det är obeskrivligt. Men framförallt så är jag sååå STOLT över mig själv!! Att jag trodde på mig själv, att jag vågade kliva ur min comfort zone som faktiskt bloggen var för mig. Att jag vågade gå min egna väg, redan från när jag var liten. För det är det som har tagit mig där jag är idag! Jag är inte där ännu, men jag är ett steg närmare mitt mål.

Så, nu vet ni vad det är jag har byggt på i ”hemlighet” under dessa månader. Varför jag försvunnit. Jag sa ju att jag det var något stort och roligt jag skulle berätta för er! Även om det är några månader efter =) Men jag ville bygga på detta i min takt, i lugn och ro. <3 Tack för er förståelse och ert tålamod! Jag hoppas att ni kommer vilja följa med mig under min resa och följa mig här på bloggen igen!

Och med det sagt: SNÄLLA, tro alltid på er själva. Låt aldrig någon få påverka din framtid. Du är den enda som kan påverka din framtid, så tänk positivt, våga gå ur din comfort zone och satsa.. VÅGA tro på dig själv. Kan jag, så kan du!

 

No more hair extensions for me!

Som ni säkert har märkt så har mitt hår blivit lite kortare i jämförelse med annars.. 😉 Det är för att jag har slutat använda löshår. Inte för att det är dåligt, eller för att jag inte tycker det är snyggt. Jag tycker det är riktigt bra att det finns för oss som inte kan få naturligt långt/tjockt hår. Men eftersom att jag jobbar så mycket nu för tiden så fanns inte tiden till på samma sätt, och sen så blev det bara så att jag blev van vid mitt egna hår. Så nu har jag både min naturliga hårfärg och mitt naturliga hår. Så många år som folk har tjatat om att jag borde ha det så, nu – 2017 är tiden äntligen inne. Haha..

Men jag trivs faktiskt bra i mitt hår. Det känns som om det har blivit lite längre och lite tjockare faktiskt. Eller som sagt – så har jag bara vant mig. Men det kliar lite i fingrarna att färga mörkare nu mot hösten.. men vi får se.

Vad tycker ni?♥

As you may have noticed is that my hair has become a little shorter in comparison with before.. 😉 It is because I have stopped using hair extensions. Not because it is bad or for that I do not think it is helpful. I think it is good that there is an option for those of us who cannot get naturally long/thick hair. But I just stopped because I work so much  these day so I don’t have the time for it in the same way.. and so I was familiar with my own hair. So now I have both my natural hair color and my natural hair. So many years as people have said on many occasions that I should have it like that – 2017 is the time at last. Haha..

But I actually think I look good in my hair. It feels as if it has become a little longer and a little thicker actually. Or as I said – maybe I’m just familiar with it now.. But the scratching a little in the fingers to stain darker now in the autumn.. but we will see. What do you think? Should I?

 

Surprise delivery

Hej!

Jag måste bara få dela med mig lite… Två gånger denna vecka har jag blivit överraskad med presenter. Så himla fint gjort. ♥ Jag hade verkligen ingen aning om att jag skulle få en present, sen så från ingenstans så får jag ett sms som lyder ”kom ut så tar vi en kaffe” när jag sitter på jobbet..

Då står min fina vän utanför med en liten LV påse i handen. I påsens innehåll så låg det en fin liten plånbok för nycklar i. Det kan ju behövas när man heter Desirée och är rätt bra på att tappa bort sina nycklar i väskan. Jag hittar dom aldrig, men nu blev plötsligt det lite enklare. =) Jag fick mig en liten chock faktiskt, varför får jag såna här fina presenter? Något bra måste man ju ha gjort iallafall, haha.. =)

Förövrigt så har det varit en fantastisk vecka hittills. Idag så fick jag också extremt goda nyheter, så just nu känner man sig på topp med andra ord. Jag lovar att dela med mig när allt är klart, jag vet att det kanske känns jobbigt men jag vill liksom inte ta ut något i förskott. Jag vågar liksom inte riktigt än.

Hur har eran vecka varit hittills? ♥

TRANSLATE: Hi! I just have to share some things with you! =) Twice this week I have been surprised with gifts. So cute ♥ I really had no idea that I would receive a gift, then from nowhere I received a message that reads ”come out let’s take a coffee” when I am at my work..

When I went outside I see my friend with a small LV bag in the hand. In the Bag content it was a nice little wallet for my keys. It may be necessary when your name is Desirée and pretty good at lose their keys in the bag. Now suddenly my life just became a little bit easier. =) I got me a little shock actually, why do I receive this fine gifts? Something good I must surely have done lol.. =)

But from one thing to another: it has been a great week so far. Today I also recevied extremely good news, so right now I feel on top in other words. I promise to share with me when everything is clear, I know it is difficult but I would like not to take out something in advance. I dare as well as not quite yet.

How has your week been so far?

 

The time must surely be the right also

Hej! Hur mår ni allihopa!? Det var så länge sedan, allt för länge sedan. Men vad ska man säga, det är mycket som händer just nu. Tiden finns liksom inte där som på samma sätt när man var yngre. Men jag försöker, då och då uppdatera er. Ibland blir det mer, ibland blir det mindre!

Det är mycket roligt som har hänt på sistone, och jag lovar er att jag kommer att berätta om det så fort allting är på plats. Men just nu vill jag inte avslöja saker och ting innan allt är klart, men jag har iallafall kämpat de senaste månaderna och det har förhoppningsvis lett mig någonstans. Mer än så vill jag inte avslöja än, men det kommer! =) Jag vill ju att ni ska få följa min resa sen.

Paris också, det har ju mer eller mindre blivit som mitt andra hem! Som ni kanske har sett. Jag vet att många har sett att jag spenderar extremt mycket tid i Paris, och ja det gör jag. Jag har åkt tillbaka dit efter senaste gången som jag uppdaterade er här på bloggen. Men Paris vet ni för mig vad den staden betyder, men sen så var det mycket annat där också. Eller det ÄR mycket annat där, vänner, livsstilen.. jag trivs där helt enkelt. Sen så träffade jag väl mer eller mindre en kille där också, som gjorde det lite mer lockande att komma tillbaka. Men det är väl ett avslutat kapitel nu antar jag. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta, men vi har väl insett att det inte var vår tid. Allting måste ju pricka rätt, man kan ju inte bara trivas ihop, och ha den där gnistan. Tidpunkten måste ju vara rätt också, eller hur? Och det var väl där det brast för oss. Vi försökte hålla oss borta från varandra, men drogs tillbaka om och om igen. Sjuk dragningskraft. Så har det väl varit mellan oss i kanske ett år nu. Men tråkigt nog som jag sa så är det inte vår tid nu.

TRANSLATE:

Hi! How are you all!? It was so long ago, for far too long ago. But what should I say, a lot happening right now. The time is not where in the same way when we were younger. But I try, now and then to update you as much as possible. Sometimes it will be more, sometimes less!

Alot of fun has happend recently, and I promise you that I will tell you about this as soon as everything is in place. But at the moment I do not want to disclose things until everything is clear, but I have atleast fought over the last few months and it has hopefully led me somewhere. More than that I do not want to disclose yet but I will tell you, soon! =) I want you guys to follow my journey! =)

Paris also has more or less become my second home as you may have seen! I know that many have seen that I spend an enormous amount of time in Paris and yes i do. I have gone back there after the last time that I updated you here on the blog. But Paris is very different from here, I have alot of friends there, love the lifestyle and so on.. But then I met a guy there also, which made it a little more attractive to come back. But it is a closed chapter now i suppose. He will always be in my heart, but we have realized that it was not our time. Everything must be good, you can not only enjoy together and have the sparkle and everything else is not working for you. The time must surely be the right also? And it was well where there was inadequate for us. We tried to keep us away from each other, but we fall back to eachother again and again. Sick attractiveness. It has been like that between us in about a year now. But sadly as I said, Is it not our time now so it’s over.

 

What you didn’t know about me



1. I love burned coffee. I prefer burnt coffee over new coffee, so I always make coffee in the morning and then I drink it after one hour🙈 It may sounds wierd, but it do has a more ”bitter” taste, and I don’t know – it’s just better that way😄

2. I drove a car the first time when I was around…8? 😁 I even learned how to drive with a manual gearbox back then.. 😂🙄 So, driving cars has always been in my nature. So with other words, I have some serious driving skills. 🙂

3. I am demi-sexual. It means – Demisexuals are characterized by a lack of sexual attraction toward any person unless they become deeply emotionally or romantically connected with a specific person. It is an orientation that is not chosen. So in other words, I can’t have a one night stand or something. I can’t feel attraction unless we vibe really emotionally. 

4. I had a lizard when I was younger. I loved him! I had him for over ten years or something. His name was Bobbo!😅 

5. I became famous in Sweden when I was 14 years old. I was one of the first blogers & youtuber that became famous. So when I was 14 I was making my own money, and had around 200.000 views on my videoblogs. But back then people just made fun of us that we where making videos and talking in front of the camera. Now , everyone does it. Wierd. 😄

 

Rolls Royce Phantom 2018

Hi… I just wanted to give you a quick uppdate before I go to sleep. I Will be back on my blog tomorrow. I just came home from my Vacay with my son. We took a little trip to warmer degrees, those who follow me on Instagram (Nilsson.desiree) maybe saw some pictures and understod that I’m spending quality time with him.🙂 

Well, Im not going to be to long, time is almost 2 am so I could really use som sleep right now. I just wanted to show you the new Rolls Royce Phantom 2018. I just had to share it with you guys – it’s so amazing. 💗🙏🏽 I just can’t belive my eyes.. don’t really know what to say. Look at these colors inside on the dashboard & inner panels – it’s just crazy. 💗 I’m sooooo in love. One day (I promise u guys) this will be mine.. First the Rs6 ofc.. and then this one. But what do you think about it? Do you love it as much as I do?🙈 Take a look at it, go to sleep and then dream about it. Thats what I’m gonna do😉

… I will uppdate you more tomorrow.. Alot of things has happend lately, (positive vibes😏) So tomorrow I will share some good news with you. Stay tuned😏
Gnight!💗

 

Chillax


I couldn’t decide which one of these pictures I wanted to post – so I posted all of them!🙄 Well as you can see, Im enjoying life a bit more but now in a warmer climate than Paris🗝
As I told u, Im here with my little son. He is moooore than happy to be here, he is like a little mermaid. 90% of the time here – he wants to swim!🐋 So, as you may understand – life is kind of perfect right now. ✨ 

But from one thing to another. I’m sitting here on the balcony and you know.. thinking about life and some other stuff. And then I realised that I wanted to express some positive mind thinking here, and maybe share some positive energy to you guys..🙏🏽 You know, my life isn’t perfect – it’s faaaar away from perfect actually. If you just knew how much stuff I’m worried about everyday.. But, I would never let that rule my life. NEVER. One thing I’ve learned in life is that you can never change the past, and you can never predict the future. It may sounds like a cliché, but think about it… it’s so god damn true.. and I think we need to remind ourselves about that EVERYDAY. Because we forget it. We always feel bad for things (we Can’t change) that happend in the past. And we always worry about future situations that we Can’t predict more than doing our best..

So from now on, I want you all to think like this: fuck it.. Let the future tell, and when u know the situation – make a plan and take care of the situation then… AND(!) remember that everything happens for a reason, every road leads to another.. so if the situation didnt go as you planed.. Dont feel bad about it. Either its a lesson or.. its going to lead you somewhere else – Where you actually belong. 

And if you think of life like a circle, it all makes sence right? One door closed… another one opens.. crazy…. Well, I think most of the time when I hear people talking about when they feel stressed, worried or something – its always about those stuff. Stuff that you CANT CHANGE OR PREDICT. And I think its crazy that we actually ACCEPT our brains to be okay with this type of thinking. Its not good for either the situation or for yourself. So.. just remember these things, I know that everyone knows this stuff but we forget how much we actually let it controll our lifes.. so. Fuck it. Do your thing. 🤘🏽

Gnight.

 
 

I woke up like this

This is how we spend our mornings in Paris. To lazy for breakfast, so we are just sitting by the window, eating chocolate and drinking coffe with a beautiful view. Kind of perfect way to start your day, right?✨🙏🏽 And I just loooove that me and my bestie always have the same way of thinking. Chocolate & coffe for breakfast everyday, goals.🙊 

 

Dreams

We all have dreams. Big dreams. Goals that we want achieve. My dreams lately have been mostly about the future. Like, I just wan’t to be a graduated real estate agent, meet my future husband, give my son siblings. It’s all what I’m thinking about these days. But you know, I have a plan in my head.. how I’m gonna do to reach my goals. Maybe it’s going to take a couple of years, and I’m probably going to fail a couple of times before i achieve my goals, but that’s okey. That’s life, and that’s how you learn, grow.. and become a bigger and a better version of yourself.

 
And things take time you know.. They say that it takes 13 hours to build a Toyota and 6 months to build a RR.. Do you know what I’m saying here? Great things, they take time. And I just don’t wanna take shortcuts, or stress about my lovelife just becuse I have a goal in the future to get married. Did you remember before when I told u guys about that I didn’t even wanted to get married? But I now I see things different.. Before, I thought that people just got married ”becuse they where in love of the idea of being married” and becuse it’s a ”normal” step in a relationship. But since I have been thinking much lately about my future and stuff like that I’ve changed my mind.. I do wanna get married now but It has to be like.. totally perfect. Not in a fairy-tail kind of way, more like – If I’m getting married then I’m always devoted to him, and I always want to feel devoted to him too. Like, divorce doesn’t exist. And I know, most of the people are probaly thinking like this, but then they also do always have a thought back in their mind that ”you can always get a divorce if It doesn’t work out” and it feels like very many people see very easily on marriages these days.. like that they feel something, maybe love (but not unconditinal love) and they just settle for it and just try it out..

And I know… You can’t plan the future. You don’t know what will happend in the future. But all I’m saying (im a veeeery deep person, I belive in horoscope’s & and that everything happens for a reason.. and with that I’m also a true beliver in soulmates… and that you can feel when you just ”click” with someone and it’s your soulmate… and yeah, I also do belive in magical love, like never ending love.) and that’s why I’m not going to stress about this. Like, I have been in love before (obviously) but It has too be more than that this time. I know that it does exist. You know, when u like.. meet someone, and you know that u both feel something but maybe it’s not the right time for you or you just go through so much together and think that this will never work out, and u take roads to avoid that person but in some kind of wierd way u always end up with that person anyway even tho it was not a part of the plan – and when u do, it always feel so damn good like u are connected in a different world kind of connection. U know? THAT is a soulmate. Your roads path for a reason…and u try to avoid each other but someone has bigger plans for you so it’s impossible.. That is someone I wanna get married to. Cuz then I know. If two people/souls are meant to stay together, they will ALWAYS find their way back. No matter what.

And if not… I rather don’t get married, and stay single than being with a person just to settle, or just becuse I’m lonley or something.. No. never..

Well……. Huge speak about marriages… I’m too deep sometimes. Or.. like.. all the time. If you guys just knew, you would be chocked..

Goodnight.