When anexity hits you

Jag tycker det är viktigt att prata om psykisk ohälsa, om ångest, och alla dåliga dagar man kan ha. Definitionen av ångest är så olika för alla, vi har olika saker som triggar oss, det är olika smärtsamt för olika individer, och den kan vara stundvis för vissa, medans alltid där för andra.

Jag kommer aldrig spela på skitsnacket att allting är bra hela tiden, jag har aldrig varit sån. Jag har visserligen svårt att visa mina känslor, och blir mestadels väldigt off och isolerar mig själv när jag mår dåligt. Men jag har aldrig, och kommer aldrig måla upp att allt är perfekt om jag egentligen inte mår bra. Jag kanske säger ”bra” om någon frågar hur mår du, lite ytligt. För att jag inte vill belasta mig med mina problem till någon som frågar en enkel fråga. Men om någon av mina vänner, eller någon jag hör på rösten verkligen frågar hur jag mår så kommer jag aldrig ljuga om jag mår dåligt.

Just nu så befinner jag mig lite i en ”ångest” period. För mig så varar inte ångest hela tiden, den kommer och går. jag fungerar helt okej trots min ångest, jag jobbar och sköter mina måsten. Jag kan ibland vara social och göra sociala saker ändå. Men mestadels när jag kommer i en ”sån period” så brukar jag inte vara ute med vänner och göra en massa saker som jag annars kanske brukar. Jag är en väldigt social person, så för mig är det normalt att springa runt som en duracell kanin och göra 372 saker samtidigt. Men när jag har ångest gör jag kanske bara mina måsten, och sen tar det lugnt till en film med en vän (vilket jag kanske inte annars hade gjort, jag hade föreslagit att vi drar ut på äventyr eller något sånt hehe!)

Men, i alla fall. Jag tycker att man borde prata mer om när man mår dåligt. Inte för att bekräfta varandras känslor och trigga varandra, utan mer för att jag vet själv hur ensam man känner sig när man mår dåligt, medans det känns som om hela världen bara fortsätter som vanligt. och man står där och undrar ”Är jag den enda som känner såhär? Är det något fel på mig?” Men det är ju inte det. Jag satt verkligen och tänkte på det idag, jag tror fasiken varje människa i det här livet någon gång stöter på ångest. Sen har vissa det mer än andra. Men det känns så omöjligt att ingen någonsin skulle stött på ångest?

Aja.. Ibland undrar jag varför jag har haft så mycket ångest till och från. För oftast så vet jag inte själv varför jag känner som jag gör, det kan vara när jag har det så sjuuukt bra. Men då börjar min hjärna leta upp något som hände för fem år sen, mitt i den där stunden när jag känner lycka.. och sen så POFF så har min ångest triggats igång.

Just nu så är det lite så. Jag förstår visserligen grunden till min ångest nu, jag har ångest över min operation och jag är livrädd för att jag ska ha cancer. Det är inte så konstigt kanske? Men och andra sidan så vet jag ju att jag inte KAN oroa mig över något som inte har hänt än. Så varför gör jag det? Jag borde tänka på allt positivt som händer just nu, vi ska flytta in i vår lägenhet om ca 1 vecka, jag har världens finaste son som är SJUKT positiv och sprider glädje i mitt liv, jag har min fina pojkvän som jag firar ett år med, jag har världens finaste familj, alla är friska och glada. Jag studerar till mitt drömyrke, jag har ett jobb jag trivs på med underbara kollegor och jobbar med allt jag vill. Så why??

Men jag känner mig bara så… tom? Så svårt att sätta fingret på det. Men det är bara så jävla jobbigt när jag kommer in i en sån här period. Sen vet jag att det går över, men ska man ha såhär hela livet? Det är typ det som också ger mig ångest. Varför uppkom det här, vad jag minns hade jag inte såhär när jag var liten? Var det misshandeln som gjorde detta? Och isf, varför går det fan aldrig över? Kan man inte bara få må dåligt/va lite stressad över något, nej utan då ska man få ren jäkla ångest istället som typ äter en inifrån. Fy.

Har gått ner i vikt massor och det känns som om jag inte är mig själv just nu, den skrattiga glada Dessie.. Och nu får jag ångest för att jag skriver om det här, för att jag rädd att folk ska tycka att jag är sjuk och onormal. Men vafan, det är ju så jag inte vill att andra ska tycka/känna – man ska få dela med sig om att livet är inte så jäkla fantastiskt jämt utan att höra sånt. Så varsegod, jag bjuder på det här!

34 kommentarer

  1. Så otroligt bra skrivet av dig, jag känner igen mig massor och lovar att jag inte är ensam om de.. stor kram

  2. de hjälpte mig lite iaf 💛🙏

  3. Vet hur det känns. Har perioder själv där allt kan vara bra men får ångest och panikångest och Vet inte var jag ska ta vägen fast att mitt liv är super bra. Det är riktigt läskigt!!

  4. WTF? Dina läppar? Dessie 15 år. Den enda i Sthlm som har sådana.

    1. Fyfan att man kan skriva något sånt efter de inlägg hon just skrivit??! Alltså skäms din hemska människa

    2. Kära Sandra. Du är olycklig. Gå till en psykolog och prata ut. Kram till Dessie!

  5. TACK för detta inlägg!! <3<3<3 Lider själv av ångest, och som du skriver – man känner sig såå j*vla ensam när man mår dåligt!! Men det är ju för att ingen pratar om det?! Love you!!!

  6. Tror spontant att meditation kanske kan hjälpa. Andning och nedvarvning. Jag gör lite mer avancerade men 15 min/dag eller kortare mindfullness meditationer på några minuter, från Mindfulness-appen är bra det med. Bara ett tips

  7. Jag har haft psykisk ohälsa halva livet men ingen aning om varför. Vad har du för symptomer alla människor har ju olika. Jag e mest svimfärdig på dagen och kan bli känslig för ljus o ljud. O värk i kroppen. Jag undrar om någon som läser inlägget har dessa symtomet haft de ett år innan jag ska somna så kommer en inre yrsel 1 sekund och så hoppar kroppen till och man andas snabbt genom näsan en sekund varar det sen kan det komma 30 gånger per natt oftas innan man somnar. Hänt några gånger jag vaknat o hypoventilerat o ej fått luft. Men enligt doktorn e det panik attacker men enligt min psykolog e det något helt annat eftersom en panik eller ångestattack varar ofta 5-10, min ibland längre o dessa varar en sekund. Väldigt jobbigt. Kram hoppas du kommer må bättre vi e ju inne i en period nu med höst o vinter o då mår man lite sämre o blir stressad.

  8. ❤️
    Har också sånna här perioder, är inne i en just nu. Så försöker ta det lugnare och jobba med mina känslor. Har gått igenom en del liknande saker som du och jävlar vad det kan göra ont ibland. Och som du säger, att när saker är bra så kan man ändå må dåligt och liksom komma tillbaka in i det på något sätt.. Det låter ändå som att du har ett bra upplägg när du mår så, att sakta ner tempot och ro om dig själv mer. Det är bra att din omgivning respekterar det och finns där för dig. Det kan ligga något i det du säger om det förflutna. Det kanske finns saker där som skulle få dig att må bättre om de bearbetades. Du är otroligt stark och vacker på både insidan och utsidan. All styrka till dig 🌺

  9. Jag har haft ångest / panikångest / psykisk ohälsa / självmordstankar / pga saker som gör ont i mig. Det är 2,5 – 3 år nu. Jag orkar snart inte mer 🙁 har avskärmat mig. börjat hata alla omkring mig. så jävla ledsamt.

    1. Du är inte ensam. Sitter precis med de känslorna. Blev mobbad på mitt förra jobb…

      1. Mobbad på jobbet😟 Hjälp. Hur kan vuxna människor mobba? Vilka hemska de lär vara. Kram till dig, du är värd ett bättre jobb!

  10. Jag har varit samma ett tag sådär tom. Är som du social och glad och skrattiga i vanliga fall. Blev sjukskriven pga stressrelaterade symtom (jobbar 75% pluggar 100% två små barn ). Tog några veckor men nu är jag inte tom längre utan glad känns positivt! Tror du måste bromsa lite en stund finns tid för dig själv innan det är för sent. Ett tips är att lyssna på en pod som heter prestationprinsessan finns via Sveriges radio. den är tänkvärd!

  11. Hej! Måste bara fråga vilka kurser du läser till att bli fastighetsmäklare? Och hur är takten snabbare än om man läser på plats (sett att det finns tvåårig utbildning på plats, dvs 16 månaders studier totalt, sommaren och december räknas ju inte med på ett studieår)?

  12. Har ingen erfarenhet av att må så själv men sååå många vänner som har det som du. Väldigt fint och starkt skrivet <3

  13. Å Gumman! Stor kram till dig från mig. Kämpa på, fake it till you make it! Det var mitt motto när jag var ungdom och kämpade, och det funkade.

  14. Fina Dessie! Glöm inte att ALLA har dåliga dagar. Speciellt kvinnor med våra hormoner. Kämpa på kära du, stor stor kram.

  15. Hej Dessie.
    För det första; vad jäkla roligt att du börjat blogga igen! Älskade din blogg och är så glad att du är tillbaka.
    Dessutom så är du stark tjejen. Kämpa på. Ta hjälp ut av dina nära och kära och lycka till med operationen fina. Läkare är duktiga nu för tiden och de komma ta hand om dig. Tänk inte på det som inte hänt; ta en dag åt gången. Stor kram och jag är så glad du hittat Kevin.(har jag fått rätt namn?)

  16. Kram till dig.

  17. Hoppas du mår bättre snart Dessie. Vi heja på dig!!!

  18. Sakna dig Dessie…SkkkrrIIVVvvvv xx

  19. Stor Kram kanske behöver du en samtalskontakt och bearbeta det du varit med om så att nuet inte färjas alltför mkt av det gamla. Massor med styrka och kärlek till dig.

  20. Måste bara säga att jag älskar din låt. Är en 30-åring som lyssnade på den när den när den kom. Glömde bort den lite, men när du påminde om den har det bli it min å min 6åriga dotters favorit. All kärlek till dig dessie!

  21. Vart tog du vägen??..mm

  22. Är du hemma från sjukhuset Dessie? Hoppas du mår bra och även din son! Stora styrkekramar till dig och din lilla familj. Jag är glad att du har Kevin som ta hand om dig:)

  23. dee the ONLY

    Hur mår du??

  24. Var ääär du

  25. Olivia Gren

    Hur mår du vännen?

  26. Haloo!!vart tog du vägen?

  27. Stooooooor kram till dig!!!!!

  28. Har du dött eller?

  29. För alla kvinnor som mår dåligt: logga er menscykel – ofta är ångest pmsrelaterat, upp till 10 dagar innan man får sin mens varje månad kan du känna symptom. Lyssna på pmspodden och läs böcker i ämnet. Det talas inte tillräckligt om pms och ångest skapat från hormondropp.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *