19 september 2018!

Hej på er! ♥ Hoppas allt är bra med er,

åh, det är så kul att ni fortfarande kikar in här fast jag knappt skriver längre! Nu var det jättelänge sedan (igen) som jag skrev något. Men helt ärligt, känner verkligen hur det kryper i fingrarna igen. Vill börja skriva mer här igen. Visserligen har jag sagt det varje gång nu, men nu känner jag verkligen att jag vill ut och fota massor till bloggen och dela med mig av allt kul som händer! Jag har massor med bollar i luften och det är så roligt, taggad till tusen på allt!

Men om jag ska börja skriva mer i bloggen så vill jag först och främst ändra om hela min design, vill ha något som passar mig bättre. Ändra header, typsnitt och lite sånt smått och gott. Jag ska se om jag kan försöka ordna det i dagarna, så det blir lite roligare att skriva. Sen så funderar jag på vad jag ska skriva om, jag vill ju helst dela med mig av allt som sker just nu. Men sen har jag också börjat fundera över att börja filma youtube videos? Jag vill dock inte filma vanliga videos när jag sitter och pratar, jag vill göra videos när jag är ute och äventyrar. Det är ju så vackert och det känns jag är kul att dela med mig av! Men en sak i taget visst, först börjar vi med bloggen?! =D

Vad säger man då, välkomna till en ny start?!

 
 

Drömlivet

God morgon bloggen och alla där ute!

Hoppas att ni mår bra.. =) Idag är det lördag, så vi har tagit det rätt lugnt nu på förmiddagen. Ätit en god frukost, myst i sängen och ja, egentligen inte gjort speciellt mycket. Men det är skönt med såna förmiddagar ibland också, känns som om vi alltid är ute och gör något!

Igår så hade vi världens mysigaste dag & kväll. Först på dagen så åkte jag förbi min sambos jobb med lunch, så åt vi lunch ihop vid vattnet. ♥ Efteråt så åkte jag och hämtade upp Theodore hos sin pappa och så drog vi till ett lekland/mini-tivoli. Jag ska blogga om det sen tänkte jag, det är sååå bra och kul för barnen så vill tipsa om det, men gör det i ett separat inlägg! =) Efter det iallafall så åkte vi och mötte upp min sambo igen efter att han slutat jobbet, sen plockade vi fram vattenskotern och drog iväg med Theodore en stund. Det var sååå härligt, det var verkligen helt plant på vattnet och en perfekt solnedgång. Där satt jag med mina två kärlekar på skotern, mitt ute på vattnet med en drömmig solnedgång. Vilket lyckorus jag fick <3

Vi åkte iväg med skotern till Bullandö för att äta middag och jag fick unna mig ett glas rosé. =) När vi var klara där så drog vi vidare till Nacka och satte oss vid vattnet och njöt en extra gång av den vackra solnedgången. Vilken drömmig dag/kväll det var alltså ♥ Theo tycker det är sååå kul att åka skoter också. Vi hoppade ju lite på vågorna och åkte runt lite i cirklar för att leka lite, så Theodore sa ”Neeeej” så jag säger till G ”Han är rädd, vi kanske inte ska göra så.” Då avbryter Theodore mig och ba ”Neej, vi slösar bensin när vi gör sådär! Därför sa jag nej.” Hahaha. Det är nog mer jag som är mer rädd för Theos skull haha.

<3

 

NOR-TECH

God morgon bloggen!

Ja, eller jag vaknade som vanligt runt 06-06.30 så jag har ju varit uppe ett tag. =) Har druckit islatte i vanlig ordning och kickat igång min dag med en härlig dusch och sedan har jag suttit vid datorn och skickat iväg lite mail och sånt. Theodore är just nu hos sin pappa, han åkte dit igår eftersom att hans farfar precis kommit hem från Kina så han ville hämta upp honom på Arlanda med sin pappa. Så jag ska snart åka dit och hämta honom, sen blir det Kaatach lekland! =)

Igår kväll var vi ute och åkte lite båt samt åt middag ute på Skärgården. Det var så härligt! Har typ aldrig åkt så mycket båt som jag vi gör nu, det känns som om vi är ute var och varannan dag, men det gör inget för jag älskar det! Jag har lagt upp videos på min instastory som ni kan se, vi drar ju iväg rätt fort med båten (runt 80-90 knop) så det är en sån sjukt rolig upplevelse. I början var det lite läskigt, men nu tycker jag det är svinroligt när vi flyger över vågorna haha. Dessutom när vi åker i Sveriges fetaste/snabbaste båtar, Nor-tech så blir det ju ännu bättre upplevelse dessutom 😉 Med andra ord, en riktigt trevlig kväll faktiskt.

Nej, nu ska jag hoppa in i duschen och sedan bege mig! Hörs mer sen! Hoppas ni får en fin dag allesammans.♥

 

Bröstförstoring?

Så! Nu tänkte jag berätta lite om min bröstförstoring. Jag har märkt att en del på instagram har förstått att jag har gjort en bröstförstoring. Man ser ju ändå en rätt märkbar skillnad, även om jag har ett väldigt naturligt resultat och inte alls ”för stora” bröst för min kropp. Jag har fått en del mail med frågor gällande bröstförstoringen – vart jag har gjort den, hur mycket jag lagt i osv. Så jag tänkte sammanfatta allt i ett inlägg!

Varför gjorde jag det?

Som ni vet så hade jag ganska stora bröst innan jag fick barn, mycket större än vad jag har nu när jag till och med har förstorat dom. Jag funderade då på att göra bröstförminskning eftersom att jag tyckte dom såg för stora ut för min kropp. Jag tycker personligen själv inte att jag passar i så stora bröst, det ser väldigt vulgärt ut på mig som redan är rätt ”extrem” med blont hår naturligt, stora läppar och så vidare. Iallafall,, sen blev jag gravid och det blev två stora meloner som satt där. Min storlek tre dubblades kanske. Efter att Theodore kommit och jag hade slutat amma så sjönk dom drastiskt. När jag även gick ner i vikt efter graviditeten från 75 -80kg till 44 kg som jag vägde då, så skadades mina bröst väldigt mycket. Jag fick stora bristningar, som mer var grova gropar i brösten än ”bara vanliga bristningar”. Jag har inga problem med bristningar på min kropp, men just på brösten, när mina bröst dessutom blev så små efter förlossningen så syntes groparna av bristningarna ännu mer så mina bröst såg verkligen ut att vara bröst för en 100 åring på en 23 årig kropp. (no offence.) men jag var inte bekväm med det.

Så enda sedan förlossningen har dom bara sjunkit ännu mer och tillslut hade jag inga bröst kvar, förutom det lösa skinnet från när brösten hade töjts ut under gradiviteten. Så det var mina bröst. När jag lutade mig framåt så hängde det som en smal ”skinnbit” fram. Jag hade egentligen inte så mycket problem med att dom var små, små bröst är faktiskt väldigt fint. Det jag dock hade väldigt svårt för var det lösa skinnet, och groparna från bristningarna. Hur hängiga dom var. Jag visste att om jag fyller ut brösten så syns bristningarna, men det blir inte så hårda gropar i skinnet eftersom att det töjs ut mer. Dessutom så försvinner det lösa skinnet. Jag har mått väldigt dåligt över mina bröst och inte velat visa dom framför min partner naken ens. Tidigare så har jag faktiskt aldrig stöttat bröstoperationer, fattade inte grejen med det. Men efter att ha fått barn så förstod jag verkligen att det faktiskt är en kroppsdel som jag vill vara bekväm med. Jag hade turen att ha bra bröst innan som jag var bekväm med, så jag tänkte aldrig på bröst på det sättet. Men när man själv får känna hur osäker man kan bli pga ett par bröst, så förstår jag andra också.

”Jag skäms inte över att jag..”

Jag skäms inte över att jag har fixat till mina bröst, jag har fött barn och ammat – därför såg dom ut som dom gjorde och jag kände mig inte bekväm med det. Theodore är snart 4 år, så i 4 år har jag försökt känna mig bekväm med dom men inte lyckats. Jag har inte gjort brösten för någon annans skull mer än min egen, jag vill må bra när jag ser mig själv och känna mig bekväm med att gå runt utan bh. Jag dessutom hatar att använda bh, går alltid runt utan bh nu och mår så bra av den känslan att kunna göra det utan att må dåligt! Jag tycker inte att andra bör se ner på någon som gör detta för sig själv, det är inte en liten grej att inte vara bekväm i sig själv pga ett par bröst. Det är faktiskt en jävligt påfrestande känsla, kalla det ytligt eller ej. Jag hatade att se mig själv i spegeln naken, så vill jag inte ha det!


 FÖRE!

Vart opererade jag mig? Hur mycket la jag i? Vad var mina känslor innan? Vad ville jag nå för resultat?

Jag opererade mig på Lidingökliniken. Det var världens bästa Igor som opererade mig, som är enligt mig Sveriges bästa inom skönhetsoperationer. Jag har opererat mig hos honom tidigare som ni vet. Jag kan verkligen varmt rekommendera Lidingökliniken. Först och främst så har jag blivit bemött på ett otroligt bra sätt, dom tog hand om mig så bra när jag låg där efter operationen. Dom kom in, kollade till mig, gav mig smärtstillande, frågade hur jag mådde, hjälpte mig gå på toaletten, hjälpte mig piffa till kuddarna, bäddade om mig och så vidare. Världens bästa!♥ Utöver det så är Igor verkligen en fantastiskt duktig läkare. Han lyssnar verkligen på vad jag ville ha för resultat och gav därefter all information om vad som behövdes, vad som passade till min kropp och så vidare. Jag kom ju in dit, utan alls en vidare koll på bröstoperationer och visade honom en bild och sa ”Jag vill ha det här resultatet. Jag vill att dom dessutom ska se naturliga ut.” Utan att jag behövde säga så mycket mer så förstod han mig. Han visade mig hur det skulle se ut, hur mycket vi skulle lägga in för att uppnå det resultatet till min kropp, vi mätte ut och märkte att jag hade två olika storlekar på brösten så vi kom fram till att lägga in 275 cc i vänster bröst, samt 300 cc i höger bröst. (Vanligast i Sverige är att ha runt 400 cc) Allting kändes så bra direkt, han förstod exakt vad jag menade och jag kände mig så säker direkt, jag behövde inte ens säga något mer. Jag hade ju googlat runt innan lite och läst att ”droppformade” skulle vara det mest naturliga resultatet. Jag var typ helt säker på att det var droppformade jag skulle ha, för det hade jag ju läst. Men, eftersom att jag endast hade bröst nertill (iom att jag bara hade skinn kvar, inget som fyllde brösten) så berättade Igor för mig att det bästa är att vi väljer ”high profile” för att jag ska få bröst upptill också, vilket VAR det jag saknade.

Jag är så glad att jag litar på Igor och låter han göra sin grej, för han vet ju verkligen bäst. Mitt resultat blev så fint, och naturligt! Jag är MER än nöjd. Alla hade åsikter innan och sa till mig att jag borde lägga in mer, ha droppformade osv. Men det blev 275 cc, och high profile. Allt från det andra sagt, och jag fick precis det resultat jag ville. Alltså, finns ingen grymmare än Dr. Igor!

Dom är verkligen inte stora, men inte små heller. Utan jag tycker att dom är perfekta till min kropp. Jag är så glad att jag bara kunde komma in dit, med noll koll och visa ett resultat jag ville ha – och fick precis som det – om inte bättre! Det är vad jag kallar en bra läkare. Han visste direkt vad som var proportionerligt till min kropp, vad som var bäst för mig. Jag hade ju läst att ”high profile” var lite ”porr-tuttar” tänk om jag hade varit envis och inte valt att lyssna på Igor, då hade jag inte haft så fina bröst som jag har nu. Man ska verkligen våga lita på sin läkare, dom är ju proffs och vet bäst. Iallafall Dr. Igor!

Vi valde dessutom att genomgå operationen via armhålorna, vilket jag är så glad över. Just nu håller mina ärr på att läka, men så fort dom gjort det så ska jag visa er hur fina ärren blivit, och att man inte alls ser dom knappt. Jag har hellre ärr i armhålan än på brösten, dessutom när man gör operation via armhålan så blir det ett bättre resultat. =) Nu har det gått en månad sedan ungefär sen jag opererade mig och det känns sjukt bra. Dom gör inte ont, jag hade ont första dagarna i armhålan och bröstmuskeln men det la sig efter 4 dagar ungefär. Jag är fortfarande liiiite känslig för att bära tungt märker jag, men annars funkar allt fint.

Frågor?

EFTER!

 

Islatte & Juridik

God morgon allihopa!

.

Vilken härlig morgon det har varit! Det känns som om jag har hunnit med så mycket fast klockan bara är 08.00! Jag vaknade 06:00 ungefär, det är då min pojkvän brukar gå upp till jobbet. Så jag fixade i ordning två islatte till oss, så satte vi oss en lugn stund på balkongen innan han behövde rusa iväg. Theodore sov fortfarande, så jag passade på att gå ut med lilla vovven (coco) så härligt väder, det var verkligen mysigt att gå ut såhär tidigt. Inte en enda människa inne i stan, morgonsol, värme. Åh så gött!♥

Därefter så har jag duschat, haft i silverschampoo i typ en halvtimme för att få bort lite av det gula i håret som kommer fram när solen lyser på, jag har hunnit tvätta, sedan har jag hunnit tidsinställa ett blogginlägg om mina bröst, samt hunnit plugga lite. Så nu sitter jag här i lugnet och kollar på ett webbinarium om Juridik och Sveriges äldsta lagar (webbinarium är en lektion jag haft som jag kollar på i efterhand via inspelning) Jag får se hur länge jag hinner sitta och plugga innan Theodore vaknar, men det lär väl bli 1-2 timmar till om jag känner min son rätt 😉

Planen idag då? Det lutar sig mot lekland för mig och Theodore, alternativt åka och bada. Han äääälskar att bada, igår låg han i flera timmar och lekte i vattnet. Så kul för honom. ♥ Men vi får se, lekland är ju också roligt, han får välja vad det blir sen! & Senare ikväll så ska vi dra ut med båten och äta middag med min pojkväns familj. =D Vilken bra dag med andra ord!

.

.


När jag pluggar.. Ja, man fattar ingenting av det jag skriver haha! Men det är bara anteckningar som jag har gjort för att komma ihåg vissa saker. – Varför det står ”män som hatar kvinnor – förvaltare?” är för att jag tror att tjejen där har en förvaltare, så jag ville kolla upp det lite noggrannare hehe..
Men det här är så spännande, tycker det är så roligt med lagar!

 

Jobbiga kvällstankar som inte vill försvinna

Sover ni? Det borde ju egentligen jag göra, men jag kan inte. Theodore sover, min pojkvän sover. Men jag ligger uppe och googlar runt.. och tänker. Mina tankar snurrar omkring, frågor inför operationen.. oro.. Jag hade ju egentligen tänkt att skriva ett inlägg om mina bröst eftersom att jag har fått mycket frågor kring dom, om jag har opererat dom eller något. Men jag skriver om cellförändringar istället (yeeey kul ämne!) förlåt.. det kanske är lite deppigt och tråkigt att läsa om det. Det känns tjatigt, men samtidigt så vill jag ju prata om det. För det finns så mycket att prata om, men som ingen gör? Jag fattar inte, är jag den enda som ser så stort på den här saken? Jag är ju livrädd. Det känns som om alla andra bara säger ”äsch, det är vanligt. Det går över!”

Fast mina tankar är verkligen inte så. När jag fick samtalet igår om att operationen & narkosen är bokad om två-tre veckor för att ta bort mina cellförändringar så tänkte jag inte så mycket mer än så på det. Men nu när jag skulle gå lägga mig när T&G hade somnat så kunde jag inte sluta tänka på – hur går operationen till? Öppnar dom upp mitt underliv eller hur gör dom? Så jag började googla det. Det ena ledde till det andra och tillslut så har jag suttit nu i tre timmar och googlat varenda liten information jag kunde hitta om det här, men jag har inte blivit mycket rikare på det kan jag säga er. Det enda jag hittat är folks egna erfarenheter på flashback, (vilket försig var skönt, men jag hade velat ha mer konkret information.) och det enda jag tänkte och störde mig på var alla följd kommentarer-  ”men ta de lugnt, de löser sig” Jag blir typ arg när jag läser det. Lättriggad? Kanske. Alltså jag fattar, you gotta stay positive. Men det känns så förminskat alltihop, jag kan inte känna ett lugn, förlåt men det är jättesvårt när jag vet att jag ska sövas & opereras (Alltid lika läskigt att sövas och opereras, hatar det är livrädd) samt att invänta provsvar på om det spridit sig och jag har cancer eller om jag bara behöver ta bort en del och sen är allt bra. Jag kan inte vara lugn med tanken att det kanske är cancer jag har i min kropp, att ens vänta på såna provsvar är riktigt obehagligt. Följd tankarna som leder därefter ”vad händer om jag vaknar upp utan livmoder?”

Man bör ju inte tänka så, man bör ju tänka positivt. Men det är fasiken omöjligt att inte bli rädd och känna oro. Ja, jag borde ju leva i nuet – jag har starka cellförändringar och ska operera bort dom. Så. Men gah, så svårt när man vet att man går runt och väntar på provsvar och annat från det.

Min största rädsla är ju det där med livmodern, tänk om jag vaknar upp och dom säger att det var värre än dom trott, och att dom tyvärr var tvungna att ta bort livmodern. Får dom göra så? Vet inte vad jag skulle gjort då… Börjar helt plötsligt tänka på syskon till Theo och får en obehaglig känsla i kroppen igen när jag tänker på operationen.

Sen så oroar jag mig också över att mina cellförändringar ska vara värre än vad man trott, typ cancer. För nu när jag väl är inne i det här och tänker efter på hur mycket problem jag har haft med underlivet sista åren blir jag ju mer orolig. Blödning efter sex 70% av gångerna sista åren, alltid magsmärta efter samlag sista åren, konstiga blödningar till och från sista året, magsmärtor. Det känns ju inte så bra. Men, det är som det är och det blir nog bra tillslut ändå. Men så jäkla.svårt att inte tänka såhär, man är ju bara en människa. Jag vet att många där ute har det mycket värre, jag kan inte ens föreställa mig hur känslan är när man väl fått ett sådant besked, påriktigt. ”Du har cancer.” fruktansvärt. ='(

Kan ni lova mig, ni med en livmoder – skippa INTE era cellprov! Jag tycker folk tar allt för lätt på cellförändringar eftersom att många tänker att ”det är vanligt” och att det inte utvecklas fort och att många cellförändringar läker ut av sig självt. Jag tänkte också så förut, jag tänkte – ”jag är ju bara 23 om det utvecklas långsamt – hur stor är chansen? ” Dessutom så läker det ju ofta ut av sig självt.. så varför sån stress? Men tjejer, det KAN utvecklas fort. Cellförändringar grad 3 kan man ha även om man är ung. Även livmoderhalscancer. Detta var ju mitt första cellprov någonsin som jag blivit kallad till. Och ja, cellförändringar är inte cancer. Men, man får inte glömma bort att det är första stadiet till cancer. Och det är ju liksom aldrig bra. Gå på era cellprov, ta hand om er. Och ja, även ni som har vaccinerat er – slarva inte! Jag har vaccinerat mig, trots det fick jag detta. 1 på 100 typ, woho! Men sånt händer. Så var inte naiva, just do it!

Kram /D.

Ps, nu har jag vräkt ut min oro/ångest lite, så nu kan jag återgå till det jag nästan alltid fokuserar på i livet, jo tänka positivt. Man måste få kräkas lite ibland bara. Men sen fokus fokus fokus på positivitet!

 

Dagens planer and so on!

God morgon! Eller, ja god förmiddag kanske..

Jag och Theodore har mer eller mindre semester/sommarlov nu (jag pluggar ju dock fortfarande, och gör det jobb jag kan via datorn/telefonen hemma) men annars så är vi rätt lediga i schemat så vi tar lite dagarna som dom kommer nu vilket är väldigt skönt! Men vi går dock fortfarande upp runt 06-07 när min pojkvän går upp till jobbet.

Idag står det – att åka och bada på schemat! Det är ju sååå varmt, tror aldrig jag har varit med om en sån här värme i Stockholm? Eller så kanske jag bara har glömt bort det.. Men men, sola och bada – finns det något annat att göra i denna värmen liksom? ;)

Btw, har fått en sån dille på ”prince of green” juicen på Joe & the juice. Man känner sig så fräsch när man har druckit den, det känns som om hela kroppen har renats av någon anledning haha. Perfekt start på morgonen, u should try it!

PS. Senare idag kommer ett inlägg om mina BRÖST som många frågat om. Har ni frågor, ställ dom nu!

 

Hur kan man vara så omtänksam fast så liten!

Som ni säkert vet så visar jag ju aldrig upp bilder på min son knappt eftersom att jag har valt att hålla honom privat från sociala medier. Men jag kunde verkligen inte låta bli att dela med mig av dom här bilderna på min lille grabb, han är så fin och jag är SÅ STOLT! Jag kan inte fatta att jag har fött honom? Och ni ska bara veta hur godhjärtad och fin han är. Jag har nyligen opererat mig och har stora ärr i armhålan, som han vet om. Jag har ju haft väldigt ont och haft svårt att bära honom och annat. Sedan skulle vi bada idag, och jag hoppade ner från bryggan och skulle ta emot honom så han kunde hoppa i med mig. När jag hoppade ner så la jag för mycket tyngd i armen och fick ont och han såg det. Så jag samlade mig någon minut sedan sa jag ”kom så tar jag emot dig nu” men han insisterade, han sa – ”Nej mamma, jag vill inte och vågar inte!” Och jag fattade inte varför han inte ville eftersom att han sa att vi skulle bada där. Så jag räcker ut armarna för att ta emot honom och säger ”Men kom nu Theo!” men han var så bestämd, nästan lite ledsen i rösten och sa – ”Men ditt ärr, jag vill inte att du ska bära mig du får ont. G (G=min pojkvän) kan göra de!”

Alltså mitt hjärta gör typ ont när jag tänker på det, blir tårögd. Han är så sjukt omtänksam och godhjärtad. Det finns ingen som bryr sig om mig så mycket, och tänk att han är så liten men ändå förstår sånt. Lilla hjärtat. Gud vad jag älskar honom.

Men till bilderna, hur fin är han inte?